Google

This is a digital copy of a book that was prcscrvod for gcncrations on library shclvcs bcforc it was carcfully scannod by Google as pari of a projcct

to make the world's books discoverablc online.

It has survived long enough for the Copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject

to Copyright or whose legal Copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journcy from the

publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken Steps to prcvcnt abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. We also ask that you:

+ Make non-commercial use ofthefiles We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for personal, non-commercial purposes.

+ Refrain fivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's System: If you are conducting research on machinc translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encouragc the use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpcoplcabout this projcct and hclping them lind additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other countries. Whether a book is still in Copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search mcans it can bc used in any manner anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.

Äbout Google Book Search

Google's mission is to organizc the world's Information and to make it univcrsally accessible and uscful. Google Book Search hclps rcadcrs discover the world's books while hclping authors and publishers rcach ncw audicnccs. You can search through the füll icxi of ihis book on the web

at|http: //books. google .com/l

Google

Tämä on kauan vain kirjaston hyllyssä olleen kirjcin digitacilinen kappale, jonka Google on huolellisesti skanncinnut, osana tavoitettaan tehdä maailman kirjatsaataviJle Internetissä.

Kirjan tekijänoikeussuoja on jo rauennut ja kirjasta on tullut vapaasti jaeltava. Vapaasti jaeltavalla teoksella ei joko koskaan ok> oUut, tekijänoil^ussuojaa tai suoja on rauennut. Se, onko teos vapaasti jaeltava, riippuu kunkin maan Ijunsäadannöstä. VapEiasti jaeltavat teokset avaavat meille paluun menneisyyteen, menneisiin kulttuureihin sekä tietoon, joka muuten olisi vaikeasti löydettävissä. Reunahuomautukset sekämuut lukijoitten Usäämät merkinnät onjätettynakyvünkertomaariteokseriniatkastakTiatantajalta kirjaston kautta Intcrrictiin.

Käyttöohjeet

Google on ylpeä saadessaan digitoida materiaalia yhteistyössä kirjastojen kanssa, ja tuodessaan vapaasti jaeltavaa materiaalia yleiseen

tietoon. Vapaasti jaeltavat teokset kuuluvat yleisöUe, ja Google toimii ainoastaan asianhoitajana. Koska työ tulee kalliiksi, Google on

kuitenkin ryhtynyt toinienpiteisiin liaupallisen väärinkäytön estäiniseksi, esimerkiksi rajoittamalla automaattisten kyselyjen suoritta-

mista.

Käyttäjältä odotetaEini

• Rajoittumista vain yksityiskäyttöön

Googlen teoshaku on tarkoitettu yksityishenkilöille, ja teosten kaupallinen hyödyntäininen on kiellettyä.

• Pidättäytyniistä hakujen automatisoinnista

Googlen hakujärjestelmien automatisoitu käyttö on kiellettyä. Jos hakujtai tarkoitukscna on saada niatc^riaalia koiirelliscn kic- lonkääntämisen, optisen tekstintunnistuksen tai muun suuria määriä tekstiä vaativan sovellukscn kchittäiniswn, ota yhtoyttä Googleen. Google on edellakävijä julkisesti jaeltavan materiaalin hyödyntämisessä ja voi ehkä auttaa.

• Lähdetietojen säilyttämistä

.Jokaiseen tiedostoon sisällytetty Googlen leima toimii muistutuksena projektista, ja auttaa etsimään lisämateriaalia Googlen teoshaun kautta. Alä poista merkintää.

• Varmistavan käytön laillisuuden

Käytitpä teosta mihin tahansa, on muistettava, että käyttäjän on itse varmistettava käytön esteettömyys voimassa olevien säädösten kannalta. Ei pidä olettaa, että kirja on vapaasti jaeltavissa kaikkialla, Jos se on sitä Yhdysvalloissa. Se, onko teos tekijänoikeussuojan alainen, riippuu maittain, eikä ole olemassa kattavaa ohjetta siitä, miten yksittäJstä teosta voi missäkin tapauksessa käyttää. Ei pidä olettaa, että teoksen oleminen Googlen teoshaussa tarkoittaisi, että sitä voi käsitellä miten tahansa missä tahansa. Tekijänoikeussuojan rikkomukset voivat käydä kalliiksi.

Tietoja Googlen teoshausta

Googlen pyrkimyksenä on maailman tietojen järjestäminen ja niiden tuominen avoimesti kaikkien saataville. Googlen teoshaku tuo mEiailmEin Idijat lukijoitten ulottuville samaJla kun se auttaa kirjailijoita ja kustantajia löytämään uutta yleisöä. Hakuja tämän teoksen täydeatä tekstistä voi tehdä osoitteessa [http : //books . google . com/|

K^/i ^'/

\

V

i

>.

^

^

'BiU*

K

\

% \

V

f X

\ «

\

\ ;

» ■

/"

\.

\

\

Siomen finska

meisänboitoybilistykseii TorstKrenliigeiis jMikaisNja meddelanden

XXIV aide XXIV ban^r

Helsingfore 1907, Aktlebotaget Handelstryckeriet.

A

A '^A M^(Ji V-^5)

HARVARD

UNlVERStTY

LIBRARY

Sisältö. Innehätl.

MetsIlaottolaitOB kirj. F. M. Lagerblad 1

Ljüflets betydelse för trftden och de särskilda trftdslagens behof

af detoamma, af O. P 8

Maaaviljelysseurammeko'metsänlQottolaitoksia^ kirj. S. A. S. • . 65

Ttterligare om kuberingsformler, (forts.) 82

EU föraök att analysera skogsbest&nd, af Albert Siv4n 114

Sananen periDnöllisyydestä ja sen merkityksestä metsänviljelyk-

sessA, kiij. Werner CajanDs 133

Bidrag tili frägan om afyftrkningsberäkningen för blädDingsskogar^

af Karl Moring 146

Ur A. G. Blomqvists efterlämnade papper 164

Porot ja niiden vaikutus metBftnnaorennokseen, kirj. Einar Renter 166

Förlneter 194

KeiaarilliBelle Snomen Senaatille 200

Lnettelo Metsähallitnksen mftäräyksistä 207

SfiAdOksifl ja toimenpiteitä yksityiametsätalouden kohottamiseksi

Baierissa, kirj R. Björkenheim 209

Kirjallisunalnettelo 228

Lanttansoloista Norjassa ja Rnotsissa, kirj. K. Snellman .... 229

Hietikoitten luonne ja niitten metsittftminen, kirj. A Kolesov . . 259 Knltnrarbeten och tillvflxtuudersökningar utförda p& Tavastmon,

af T. J. Blomqvist 303

Pöytäkirja Lapin tarkastnspiirin metsänhoitajieu keskustelukokouk-

sesta Kittilftn kirkonkylässä Jouluk. 12—14 p:nä 1906 . . 320

Metsähallitnksen ehdotns Metsähallitnksen nndestajärjestämisestä 332

Lnettelo Metsähallitnksen antamista määräyksistä 355

Pöytäkirja, tehty Snomen Metsänhoitoyhdistyksen vnosikokouk-

sessa Savonlinnassa 21 p. Eloknuta v. 1907 1

N&gra synpnnkter och förslag i skyddsskogsfrägan af Jnstns Montell. 68

Lnettelo Metsähallitnksen antamista määräyksistä 78

Protest 82

Jäeenlnettelo v. 1907 85

Lnettelo Snomen Metsänhoitoyhdistyksen kirjastosta 100

Oikaisnja. 118

Metsäiuottolaitos.

Metsänhoitoyhdistyksen Johtokunnan ohjelmaan on otettu harkitseminen metsänkiinteimistön luottolaitoksen toimeen- saamisesta. Koska äsken ölen käynyt Norjassa, missä tällaisia lainoja jo kauemman aikaa on annettu, pyydän saada lässä antaa muutamia tietoja.

Jo vuodesta 1866 otettiin metsäkin lukuun Norjan hypo- teekkipankin arvioimisessa maatilojen arvoa ja 1888 asti on pankki antanut lainoja metsämaata vastaan, mutta kun lu- kuun otettiin ainoastaan alikasvu ja itse maan arvo, nun johti tämä tapa siihen, että pinta ala muuttui lainan suuruu- den määrääjäksi. Tästä oli taas seurauksena, että kun lainan- ottajat saivat lainojansa tällä pohjalla, he pitivät metsän aivan sivuseikkana* ja menettelivät viimemainitun suhteen mielensä mukaan.

Tätä epäkohtaa vastaan esiintyi vuonna 1893 nykyinen pormestari Kristianiassa, silloinen Hypoteekkipankin Tireh- tööri Berner,

Hän oli sitä mieltä, että metsä oli arvosteltava samalla tavalla kuin viljelty maakin, eli sen mukaan mitä se vuo- sittain kasvaa ja siis metsän vuosilisäkasvu määräisi lainan »uuruuden. Mutta jos lisäkasvu määrää lainasumman, seu- raa tästä, että tulee valvoa, ett'ei tämä vakuus vähene eli toisin sanoen, ett'ei metsästä hakata enemmän kuin mitä sen lisäkasvu sallii.

Tämä tuli pankin ehdottomasti vaatia, mutta sitävastoin olisi yhdentekevä, hakkaako metsänomistaja tukkipuita eli

2

vähempikokoisia puita ja lainanottajalla on siis vapaus ha- kata senlaatuista metsää, joka parhaiteo kaupaksi menee, kun hän ei vaan käytä sellaista hakkaustapaa, että metsänkasvu siitä turmeltuu. Metsän hakkaus voitaisiin vapaasti järjestää siten^ miteD se tulisi enin tuottavaksi, nun että jos tahtoisi hakata alle jäänet pienet puut, puhdistaa metsä alikasvusta eli yli-ikäisistä puista, hakata tukkipuita j. n. e. olisi kaik- kiin näihin täysi vapaus, kun ei kaada enempää kuin vuo- tuinen lisäkasvu on.

Täliä tavalla voisi metsien haaskaamisen ehkäistä ja pankilla voisi kuitenkin olla täysi vakuus lainoilleen, mutta on silloin tärkeätä, että valvonta on järjestettävä sillä tavalla, että se tulee täydelliseksi.

Tämän ehdotuksen otti eräs Finansidepartementin v. 1894 kokoonkutsuma komitea, jossa herra Berner myös oli jäse- nenä, tutkittavakseen ja hyväksyi herra Bernerin ehdotukset pääkohdissaan ja kuninkaallisen päätöksen mukaan 1 1 p. toukokuuta 1895 pantiin komitean mietintö ohjeeksi Hypo- teekkipankin lainaliikkeelle.

Meidänkin oloihimme voi sopia, mitä komitea sanoo valkeanvaarasta.

Kulovalkean tuottamaa vahinkoa vnstaan voisi kyllä käyttää metsän vakuuttamista, mutta vakuutusmaksu on siksi korkea, että tämä tulisi kovin rasittavaksi metsän omistajalle ja toiseksi on kokemus näyttänyt ett'eivät tuoreet puut pala enemmän kuin että isomman osan niistä voi hyvin käyttää ja niiden arvo siksi vähän alenee että tuottavat takaisin laina- summan, jos ne heti myytäviksi hakataan. Enemmän vahin- koa tekee kulo itse metsämaalle, joka usein pitkäksi ajaksi kadottaa kasvuvoimansa ja varsinkin kallioperäiseliä maalla voi muuttua aivan joutomaaksi, mutta kun maaperän huono- nemista ei oteta vakuutuksissa lukuun, nun tekee tämäkin, että vakuutuksen vaatiminen tuntuu epäkäytännölliseltä. Sitä- paitsi on tuskin otaksuttavaa, että tällaisia tapaturmia ta-

3

pahtoa byvin monta yht'aikaa ja katsoi komitea, lukuun ot- taen kaikkea edellämainittua, turhaksi vaatia metsän vakuul- tamista tulipaloa vastaan, mutta että lainoja annettaisiin ainoastaan niillä paikkakunnilla joilla on kulon sammutusta varten vahvistetut palosäännöt, jotka myös sittemmin on laissa määrätty ehdoksi.

Mita lain vaikutukseen tulee, aiin komitea toivoi, että Jos seliainen järjestys saadaan toimeen, kuin nyt on esitetty, tämä jossakussa määrässä tulisi ehkäisemään metsän hävit- tämistä varsinkin jos yksityispankit ja yksityiset rahamiehet seuraavat lainoja antaessa Hypoteekkipankin esimerkkiä.

Millaiseksi on kokemus näyttänyt, että tämä lainaliike on Norjassa muodostunut?

Viimeisessä Hypoteekkipankin vuodelta 1905 antamassa vuosikertoDQuksessa mainitaan summa metsä-alaa, jota vas- taan on lainoja annettu 160,455 hehtaariksi ja metsän arvo 12,524,805 kruunuksi, kun arvosta on pois luettu kotitarve- metsä. Hehtaaria kohti tekee metsän arvo 78 kruunua 5 äyriä.

Lainoja on pankin säästöjen mukaan annettu ^/lo ar- vosta eli noin 3,750,(XX) kruunua ja keskimäärin hehtaaria kohti 23 kruunua 40 äyriä.

Muutamalta taholta tahdottiin väittää, että tämä laina- liike olisi parhaiten metsäinkauppain välittäjien hyödyksi, mutta toiselta taholta taas tämä sääntönä kiellettiin ja näitten metsien arvostelun päämiehen mielipide oli, että pienemmät metsänomistajat yhä enemmän rupeavat hankkimaan tällaisia lainoja ja että he tarkasti ovat seuranneet pankin ehtoja. Niissä tapauksissa, jolloin ilmoitus on tehty siitä, että lainan- ottajat olisivat hakanneet myönnettyä määrää isompia puu- summia, on tämä, asiaa tarkastettaessa, tähän asti aina oUut perätön. Joka paikassa, missä pankin metsänlainaliike on saannt jalansijaa, on se ehkäissyt metsän raiskaamista^ja kuinka suuriarvoista tämä on koko maalle voi jokainen arvata.

4

Suurin etu näillä lainoilla on, että ne, vasten pakko- lainasäädäntöä metsänraiskausta vastaan, oval vapaaehtoi- set välipuheet ja että metsänomistaja itse alistuu niiden sääntöjen määräyksiin, jotka pankki katsoo tarpeellisiksi metsänvarjelemiseksi säätää.

Merkityksestä on myös, että pankin metsänarvostelijat ovat tilaisuudessa antamaan melsänhoidollisia neuvoja. Kun be kulkevat lainaahankkijan metsiä tarkastamassa, ovat he tilai- suudessa antamaan metsänomistajalle monta hyödyliistä neu- voa, näyttää mitkä virheet hoidossa on tehty, kuinka metsän tilaa voi parantaa ja tähän opetukseen heillä on sopivin havaintoväline mitä voi ajatella, nimittäin tilaliisen oma metsä.

Vahinkoa Norjan Hypoteekkipankilla ei tähän asti ole oilut yhdessäkään tapauksessa tästä uudesta liikkeestään.

Minä tulin siihen käsitykseen, että tämä lainaliike on Norjassa täyttänyt kaikki, jota siitä on toivottu, vaikka se viime aikoina istutusliikkeen voimakkaitten edistäjien intoa herättävän työn takia on joutunut varjoon. Molemmat liik- keet vaikuttavat herättävästi, mutta ovat tärkeät eri osissa maata, istutusliike paremmin metsättömille rannikkomaille län- nessä ja hypoteekkiliike metsäseuduille idässä. Mutta koska toinen ei vahingoita toista pitäisi niiden hyvin voida käydä käsi kädessä.

Meiliä on tehty se muistutus, että tällaisen liikkeen kautta talot yhä enemmän velkaantuisivat. Tämä on minusta tyhjä väite. Jos talonomistaja kerran on rahan tarpeessa, on parempi, että hän hankkii itsellensä eduUisen kuoletus- lainan, kun että hän raiskaa metsänsä propsipuun hakkauk- sella, siliä tavalla vaikeuttaen koko taloutensa ja alentaen talonsa arvoa pitemmäksi ajaksi eteenpäin. Ja ilman rahan- tarvetta, jota hän ei voi tyydyttää muuta kun metsän kautta, hän tietysti ei myöskään rupea lainaa hankkimaan.

Seuraa sitten kysymys, olisiko meidän hypoteekkipankki täilaiseiie liikkeelle sopiva?

1)

Minusta on selvä että hypoteekkipankkille olisi erittain eduUista ottaa. myös tämä liike huomioon, koska tilojen arvo on isosti riippuva metsän laadusta. Mutta Norjassa od nähty että sikäläisessä hypoteekkipankissa, missä tähän asti metsä- iainaliike od ollut sivuasia, on tämä liian paljoD riippuva johtavien miebien vaihtelevista mielipiteistä.

Minusta tuntuu sen vuoksi toivottavalta, että hypoteekki- pankin rinnalla saataisiin eri pankki, jolle lainaliike metsä- kiinteimistöä vastaan olisi päätehtävä.

Tämä liike olisi, koska meillä ei ole asiassa omaa koke musta, järjestettävä pääkohdissa samalla tavalla kuin Norjassa.

Pankin olisi siis otettava palvelukseensa aluksi yksi sopiva, korkeamman metsähoidollisen sivistyksen saanut hen- kilö, jonka tulisi johtaa arvostelutyötä sekä talvenaikaan työs- kennellä pankin metsä-osaston konttoorissa.

Jokaisessa metsätoimituksessa ottaa osaa mainittu ar- vostelija sekä lainan hankkijan paikkakunnalla asuva luotettu mies, joka olisi oleva tottunut metsissä liikkumaan ja, jos mahdollista, niitä arvioimaan.

Viimemainittu oiisi mieluummin hänkin oleva pankin palveluksessa ja velvollinen ilmoittamaan, jos lainanottaja hakkaa metsänsä enemmän kuin valipuhe sallii, mutta tulisi saamaan palkkansa tehdyn työn mukaan.

Norjassa on metsän arvioimisessa tämä jaettu kahteen osaan, nimittäin tukkipuuvarastoon ja myytäväksi kelpaa- vaan polttopuuvarastoon, arvo luettu erittain molemmille ja Sitte laskettu yhteen. Tällä tavalla on niissä seuduin, missä lainoja on isomroassa määrässä annettu, saatu luotettavia numeroita sekä hirsien että pienten puitten lisäkasvulle, hirsi- puitten vähenemiselle, talojen keskimääräiselle kotipuutar- peelle; sekä maataloudelle tärkeitä että epäkohtien poistami- seksi tarvittavia tietoja.

Ne tiedot, jotka arviomiesten tulee hankkia, näkyvät myötäseuraavasta liitteestä B.

Lainan pyyntö olisi pankin tekemien mallien mukaan, jätettävä paikalliHasiaraiehelle eli pankin pääkonttooriin ja olisi tämä jätettävä hyvään aikaan esim. maaliskuussa, nun että metsänarvostelija voisi suunnitella matkustuksensa kesän- aikana ja tällä tavalla välttää matkustamista edes-takaisin, säästää kustannuksia ja aikaa.

Koska tarkastaminen, ettei lainanottaja hakkaa enemmän kuin lisäkasvu ja välipuhe pankin kanssa myöten antaa, on tässä lainaliikkessä vaikein toimeen panna ja pankille on välttämätöntä, ettei iainapantin arvo alene, on Norjassa käytetty nun ankaria määräyksiä, että jokainen bakkaus yli kotitarpeen eli joka on suurempi kuin arviomiehet ovat vuotuiseksi ihakkaukseksi määränneet, on etukädessä pan- kille ilmoitettava, uhalla että laina muuten heti on takasin maksettava ja että pankki voi pitää tilan lainan vakuutena ja sillä menetellä tahtonsa mukaan.

Jos pankki niin haluaa voi se lainaajan kustannuksella asettaa vartijan isompaa hakkausta valvomaan.

Norjan hypoteekkipankin viimeisessä vuosikerfomuksessa ehdottavat sen jobtomiehet että voisi ajatella, että esimerkiksi 20 lainaa tarvitsevaa muodostaisivat yhtiön, jossa kaikki vastaisivat eri lainojen maksusta ja keskenään valitseisivat komitean, joka valvoisi, ett'ei kukaan lainanottajista pantti- metsästään hakkaa enempää kuin on sovittu ja että muutkin välipuheet täytetään.

Jos meillä voisi saada aikaan jonkunlaisen yhteistoimen tässä subteessa, olisi tämä iso helpoitus asian menestykselle.

Norjassa on hypoteekkipankin ohjesäännössä määrätty ett'ei lainoja saa hyväksyä seuduilla, missä ei löydy metsä- palosammutussääntöjä.

Meillä tällainen määräys lienee mahdoton, jos mieli saada lainaliikkeen alkuun, mutta jos käytämme yhtä varo- vaisia ehtoja kun Norjassa ei voine metsänvalkeat, eli muut metsälle vahingolliset luonnonvoiinat lainaliikkeelle tuottaa

vahinkoa. Vuosilisäkasvusta vähennetään nimittäin kotitarve* summa ja jäännökselle lasketaan raha-arvo, joka kapitali- seerataan 5 ®/o koron mukaan sekä tästä metsän arvoa mer- kitsevästä sumrnasta, annetaan laina Vio. Aikomuksena on kvllä viime aikoina ollut nostaa lainasummaa Vie, mutta on se vielä entisellään.

Tällä varovaisuudella voi olla sekio hyvä puoli, että metsänomistaja lainan kautta, tulee autetuksi pahemmasta rabapulasta, ilman että hänen velkansa tulee nun suureksi että tämä tulisi hänelle rasitukseksi.

Korko on lainalle Norjassa 4Vo ja kuoletus tapahtuu 47 Yuoden aikana.

Mielestäni olisi paras ensin alottaa tänoä lainaliike pienemmällä alueella, nun että saisi liikkeen hyvin järjeste- tyksi ja voisi tehdä havaintoja, kuinka liikkeen parhaiten voisi sovittaa meidän oloihimme nähden.

F. M. Lagerblad.

Ljusets betydelse för träden och de särskilda trädslagens behof af detsamma.

Urkällan^ tili allt lif pä jorden är solen ; utan dess värme och Ijus vore säväl djur som växter bannlysta frän jordytan. Da vi betrakta ett uppväxande skogsbeständ, se vi att en härd kamp försiggär mellan de skilda trädindi- viderna och vi märka äfven att lif och död ofta är beroende af denna kamps utgäng; den som segrar kommer att iefva, medan den besegrades lott ofta är att sä smäningom tyna bort för att slutligen som en uttorkad och vissnad stam falla tili jordytan. Och föremälet för denna inbördes strid är tili stör del Ijuset. Ty komma vi att se del Ijuset är en absolut nödvändig faktor i trädens lif och utveckling, minst lika viktig som vattnet, medeis hvilket trädet uppsuger markens näringsämnen samt den värmemängd, som är nödvändig, pa det näringsvätskorna ej mä stelna i fibrerna. Studiet om ljusets betydelse för växterna och säledes äfven för träden samt de särskilda trädslagens olika stora behof af detsamma eger för vetenskapsmannen ett särskildt direkt intresse, men äfven för den praktiska forstmannen är kännedomen om dessa saker otvifvelaktigt nödvändig. Utan kännedom om den s. k. »Ijustillväxten» är ju hjälpgallringarnas och Ijus- huggnin^arnas teori intet, och utan att känna tili de olika trädarternas Ijusfordringar, är det ju omöjligt att bestämma fröträdens antal vid en afverkning eller, om kultur erfordras, den täthet, i hvilken sädden eller planteringen bör försiggä.

9

för att ej tala om nödvändigheten af den elementära känne- domen om Ijuset aom ett lifsvillkor för träden. Gäller det att uppdraga och sköta blandade bestand, är det klart, att det äfven da är ett oeftergifligt villkor, att hafva reda pä respektive trädslags Ijusansprak, för att knnna bestämma blandningen säväl tili trädslag som deras omioppstid m. m. Och ännu künde vi utsträcka betvdelsen af kännedomen om Ijusets verkningar pä träden i särskilda fall ända tili den forstliga nationalekonomins och teknologins omräden.

Till först vilja vi da gä att undersöka den betydelse Ijuset eger för växterna, se huru det ingriper i deras lif. — Vi veta, att den s. k. assimilationen, kolsyrans upptagande ur lüften, är ett af växtfysiologins märkligaste och nödvän- digaste tilldragelser. Liksom växternas rötter ur marken uppsuga vatten och i vatten upplösta nödvändiga närings- ämnen, upptaga bladen eller harren ur luftens kolsyra det för växternas näring nödvändiga kolet, hvarefter den i bla- den försiggäende ombildningen af dessa näringsämnen tili växtens byggnads- eller beständsäronen kan försiggä. Denna kolsyreassimilation försiggär med tillhjälp af de i bladen befintliga gröna klorofyllkornen. Redan dessa klorofyllkorns bildande förutsätter Ijus. Härom knnna vi lätt öfvertyga oss, ty ställa vi ett groende frö i ett mörkt omhölje, linna vi att den uppspirande grodden ej blir grön utan gul, s. k. etiolerad, och lata vi den en längre tid växa i mörkret, märka vi snart att den gula stängeln och de gula bladen gätt sotdöden tili mötes. Klorofyllet har ej kunnat bildas i mörkret, ty det är det, som gifver växten dess grönska och vi finna alltsä, att Ijuset är ett absolut nödvändigt vilkor för assimilatio- nens försiggäende. Huru viktig denna kolsyreassimilation är, förstä vi däraf, da vi veta att alla växternas byggnadsämnen

10

sasom stärkeisen, ägghviteämnena, sockret m. fl. innehälla kol tili den grad, att man kan anse kolet utgöra hälften af växternas fasta massa.

Alla spectrums strälar äro dock ej lika viktiga för växterna. Man har kommit tili det resultat, att spectrums minst brutna strälar d. v. s. de röda och gula skulle mest inverka pä assimilationen. — Af särskildt intresse vore att direkt kunna uppmäta Ijusintensiteten i alla dess skilda facer, hvilket man hittills ännu ej pä ett fullständigt satt lyckats göra. Med den af Bunsen och Roscoe uppfunna och af Wiesner förbättrade photometern har man dock p& ett ganska tillfredsstäilande satt lyckats uppmäta den relativa Ijusinten- siteten i skilda fall. Principen i denna photometer grundar sig liksom fotografapparatens pä det välbekanta förhällandet, att klorsilfver svärtas i Ijuset och beräküas Ijusstyrkan efter den tid, som ätgär för att en med klorsilfver preparerad hvit pappersremsa skall erhälla en för alla ganger noga bestämd färgton. Ljusintensiteten pä öppna faltet sattes = 1. Den relativa Ijusstyrkan pä mindre belysta stallen kan da uttryc- kas antingen som ett decimaltal mindre an 1 eller ocksä sä- som ett bräk med 1 säsom täljare, hvarvid nämnaren anger huru mänga ganger längre tid det ätgätt för klorsilfverpappret i svagare belysning an pä fria faltet att erhälla samma be- stämda färgton.

Belydelsen af Ijuset som ett lifsvillkor för växterna ger sig tydligt tillkänna i den olikhet i höj'dtillväxt, som är rä- dande mellan växter, som uppväxa vid olika stark belysning. De växter, som växa under mindre gynnsamma Ijusförhäl- landen försöka i man af sina krafter sträfva uppät mot Ijuset, utan hvilket de ej kunna lefva. Träden i ett tätt slutet be- stand mäste ju ofta sporra sin höjdtillväxt tili det yttersta för att fä del af det lifgifvande Ijuset, medan det fritt växande trädet utan nägon forcerad höjdtillväxt kan fullgöra sin assi- milalion. Till följd af den forcerade höjdtillväxten mäste

11

äfven cellerna hos växter uppvoxna under mindre Ijustillträde blifva längsträcktare an i normala fall, ja de kunna blifva 3 — 4 — 5 ganger längre. Att vid mycket ringa belysning en verklig >ljushunger» kan uppstä hos växterna, bevisas däraf, att Stärkelsen da ofta kan saknas hos bladen eller finnas blott som smä spridda körn i bladväfnaden ^), för att ej tala om de otaliga fall af undergäng, som t. ex. den mellan trä- den i ett bestand försiggäende striden om Ijuset ästadkom- mer, hvarom framdeles närmare skall ordas. Den s. k. gär- tallens yfviga krona skiljer ju sig äfven tvärt frän beständs- tailarnas ofta mycket smä och glesa assimilationsapparater, liksom i allmänhet alla växter uppvuxna under solljusets fria eller nägot sä när fria inverkan förete en större och frodigare grönska an sädana, som lida af öfverskärmning i en eller annan form. — Af intresse är att studera den reg- lerande inverkan Ijuset med hänseende tili tiden utöfvar pä växternas näringsarbete. Om vären, da löfven ej ännu hun- nit alä ut eller füllt utveckla sig och Ijuset säledes retetivt lätt kan intränga i löfskogsbeständen, dar dess styrka ofta kan uppmätas tili Va ä V3, finna vi under dessa bestand ofta en mängd örter och gras, som sä snart beständet om som- maren utvecklat sin fulla löfskrud och Ijusintensiteten för- denskull nedgätt ända tili ^ so ä Veo, försvinna helt och bal- let, medan andra äter om vären förrätta sitt viktigaste näringsarbete och föra sedan om sommaren ett tynande lif '^j. >Men icke blott för de i skogen ätföljande grasen och örterna, atan äfven för träden själfva har det starkare värljuset sin stora betydelse. Hvar och en som sett en bokskog slä ut, torde erinra sig, att det är de nedre grenarna pä stammen, som först utveckla sina blad och först sedan kommer turen tili de öfre och yttersta grenarna i kronan. Ett liknande

^) bkogsvärdsföreningens tidskrift 1905 sid. 18. *) » » » sid. 19.

12

förlopp kan ofta iakttagas hos lönn, lind och andra mer skuggfördragande träd. De under sommaren mest beskug- gade grenarna slä sähmda först ut, hvarvid de under sin utveckling komma i älnjutande af största möjliga Ijnsmängd, hvilket har sin betvdelse säväl för bladens normala utveck- ling som för deras näringsarbete. En alldeles analog för- delning i afseende p& utslagningstid finnes niellan de olika trädslagen i ett löfskogsbeständ. Underbeständet af lägre och högre buskar, säsom hasse), hagtorn, olvon, try, hägg etc. ha füllt utvecklade blad, innan öfverbeständet af ek, ask, lönn etc. hunnit slä ut. I barrskogarna, i synnerhet de mer slutna saknas den rikliga underviixten af buskar. Jämföres en barr- och en löfskog med hvarandra under sommaren, företer iöfskogen en mycket rikare undervegetation an en barrskog med samma beskuggningsgrad. Orsaken är tyd- ligen att söka i det starkare Ijus, som under vären kommer löfskogsväxterna tili godo» — säger dr H. Hesselman pä tal om Sveriges löfängar ^). Men äfven mellan individer af samma art inom ett bestand förekomma exempel pä denna Ijusets stora betydelse i trädens lif i en liknande fördelning med hänsyn tili utslagningstid, i det att de yngre träden i ett löfskogsbeständ slä tidigare ut an de äldre, i hvilkas skugga de befinna sig. Däri ligger äfven tili en del lösnin- gen tili den för skogsmannen intressanta frägan om de yngre trädens (plantornas) mindre Ijusbehof i förhällande tili de äldre *). Äfven har man trott sig märka, att undertryckta träd slä tidigare ut sina löf an deras i förhällandet tili Ijuset bättre lottade kamrater. Detta gäller natnrligtvis allt blott om löffällande trädslag.

Liksom Ijustillgängen ofta blir för knapp för växterna, kan äfven för stark tillgäng af Ijuset ibland inverka ofördel-

\ SkogsvÄrdsföreningens tidskrift 1905 eid. 19. *) > . » 8id. 20.

18

aktigt. Klorofyllkornens olika ställning vid olika stark be- lysning torde väi fä anses som en ren anpassningsrörelse. De s. k. photometiska rörelserna hos vissa växter äro väl äfven att betraktas som ssädana. Hos Äbies pectinata och A. sibirica är ju barrens ställning olika vid olika stärkt Ijus- tillträde, sä att de mot det svagare Ijuset vända sidan för att sä mycket som möjligt fä del däraf, medan de för att undgä alltför stärkt Ijus vända spetsarna uppät mot detta. Dessa företeelser liksom äfven den anatomiska skillnaden mellan Ijusälskande och skuggfördragande växters blad m. m. iitgöra bevis för att växterna äfven med hänseende tili Ijuset ha sitt maximum, Optimum och minimum.

Som geografisk faktor torde Ijuset ej hafva sa stör be- tydelse för växterna, ty lika stark är ju belysningen hvart vi an ma gä pä jordytan, lika i Amerika som i Europa. iLndast vattenväxterna utvisa skillnad i detta afseende ä olika djup. Visserligen künde vi tillmäta den langa polarnatten inflytande häri liksom äfven trakter karaktäristiska för sin dimmiga luft och molnbetäckta himmel, men torde detta in- flytande ej vara sa stört, särskildt da Ijuset härvid öfver- träffas af andra faktorer. Däremot finna vi en märkbar skillnad mellan Vegetationen ä ett skuggigt samt ä ett för solens fria verkan blottadt stalle. Markbetäcknaden i ett skogsbeständ skiljer ju sig bjärt frän det öppna fältets flora liksom ju skillnad i trädslag äfven ofta räder mellan under- växten i tallbeständ af olika täthet.

Man har ännu tillmätt Ijuset inflytande pä afdunstnin- gen frän växterna, sä att denna ökas vid större Ijustillgäng, ty en del af de absorberade Ijussträlarna bli omsatta i värme, som i sin tur befordrar afdunstningen. Angäende vara skogs- träd föreligga i detta afseende ej ännu nägra försök, men att döma af de försök man gjort med örter, torde skillnaden i afduDStning vid olika stark belysning ej vara sä liten. txperimentella undersökningar häröfver äro dock förbundna

14

med stora svärigheter, som det praktiska värdet af dem ej skulle motsvara.

Af det sagda torde framgä hvilken beiydelsefuU roll Ijuset spelar i växternas och säledes äfven i trädens lif. Härefter blir vär uppgift att ur forstmannens synpunkt när- mare studera den betydelse Ijuset eger för v&ra skogsträd, huru det ingriper i trädsamhäilets, beständets, utveckling.

Gm vi utgä frän den jämnSriga genom god naturlig besäning eller tat sädd uppkomna föryngringen, sä se vi re- dan ett kr efter det besäningen skett, marken betäckt med smä gräsliknande plantor, som man sannerligen icke skulle tro vara början tili en majestätisk furu- eller granskog. Sä är dock fallet; af den minsta med lifskraft utrustade lefvande varelsen kan, om den fär tillräcklig näring, utvecklas en större, fullkomligare individ. Detta naturligtvis, om förhällandena äfven i andra afseenden äro nägot sä när gynnsamma. De smä ettäriga plantorna hafva alla tili en början ätminstone i det afseendet gynnsamma yttre förutsättningar, att de hafva tili- räckligt Ijus, och begagnande sig af denna förmän skjuta de alla — ifall ej jordmänen satter hinder i vagen — upp mot Ijuset, under hvars inverkan de ur lüften uppsamla den för deras lif sä nödvändiga kolsyran. Men smäningom börjar en och annan här och dar af en eller annan orsak, sämre jordmän eller sämre lifskraft hos själfva fröet, blifva efter i växten. De andra lifskraftigare fortsätta däremot sin längd- tillväxt, hvaraf följden är, att de efterblifna bli ännu mera efter, ty nu börjar äfven Ijuskällan sina för dem och sinar allt mer ju högre sidokamralerna skjuta upp, hvarför slut- ligen intet annat äterstär för den i växten efterblifne an att dö. Och ju högre det unga plantsamhället växer, desto flere blifva de, som ej orka följa med, ty snart börjar äfven brist pa utrymme göra sig gällande. De växtkraftiga börja näm- ligen genom att tillegna sig tomrummet efter de fallna breda ut sig; de skjuta ut grenar, med hvilka de i ännu större

15

mätto tillegna sig det lifgifvande Ijuset. Sälunda fortgär den päbörjade kampen om tillvaron och under tiden har plant- beständet smäningom öfvergält tili ungskog. Snart börja de anga träden utbilda länga, vackra, smärta och kvistfria stam- mar; den s. k. slanskogsäldern gör sitt inträde. Efter slan- skogen följer medeläldersskogen, dar den inbördes striden ännu pägär, ehuru ej med samma häftighet som tidigare, samt sldtligen den gamla — kanske redan tidigare afverknings- mogna — skogen, dar trädens höjdtillväxt upphört och kro- norna, som hos tallen, börjat breda ut sig tili stora Ijus- fängande, grönskande kupoler.

Da beständet uppnätt denna älder, da höjdtillväxten redan upphört, är äfven all kamp de särskilda träden emel- lan utkämpad; de lifskraftigaste hafva blifvit vid lif, medan de sämre utrustade samt de af omständigheterna styfmoder- ligt behandlade helt och hallet försvunnit ur antalet gröna träd. Den del af beständet som ur striden afgätt med se- gern har man i den tyska forstlitteraturen träffande kallat »Hauptbestand», medan man ät den i kampen om tillvaron besegrade delen gifvit namnet »Nebenbestand» ^). För att ge en bild af den minskning af det Ursprungliga trädantalet, som denna kamp i ett bestand kan ästadkomma, förtjenar följande, af Gayer frän en granskog anförda, exempel att citeras; »Der geschlossene Bestand hatte bei vorstehendem Alter per Hektar die nebenbemerkte Gesamtstammzahl, und von letzterer gehören die angeführten Prozente dem Neben- bestand an:

20 Jahre 23,162 Stämme hiervon 49 Vo Nebenbestand. 40 » 3,123 » » 42 :. »

tK) » 1,509 » » 32 » »

') DA det är fr&ga om hjälpgallring menas med Hauptbestand det kvarlämnade trädförrfidet och med Nebenbestand det bortlagna.

16

80 Jahre 971 Stämme, hiervon 21 ®/o Nebenbestand. 100 » 705 » » 11 » >

120 >> 596 > » 4 » I 1).

Alt man, sä länge denna kamp de skilda träden emei- lan försiggär, i ett bestand kan särskilja flere olika stadier eller klasser allt efter den Ijusmängd, som kommer de sär- skilda träden tili del, framgär af sig själft. Strängt taget künde man anse hvarje trädindivid bilda en egen, af dess egenskaper bestämd klass. Ett slikt indelningssätt kan dock ej i Praktiken anses hafva nägon betydelse och kommer man äfven i teorin tili rätta med en mindre i detalj gäende, vid- sträcktare indelning. I forstlitteraturen iinna vi en hei mängd indelningssätt, af hvilka vi redan anfört indelningen i Haupt- bestand och Nebenbestand. Kraft torde ärßin tillkomma att hafva uppfunnit och uppställt det noggrannaste, men tillika mest praktiska särskiljande af de olika klasserna. De Kraftska stamklasserna äro följande:

»1. Vorherrschende Stämme mit ausnahmsveise kräftig entwickelten Kronen.

2. Herrschende, in der Regel den Hauptbestand bil- dende Stämme mit verhältnismässig gut entwickelten krönen.

3. Gering mitherrschende Stämme. Kronen zwar noch ziemlich normal geformt und in dieser Beziehung denen der zweiten Stammklasse ähnelnd, aber verhältnismässig schwach entwickelt und eingeengt, oft mit schon beginnender Defreneralion.

4. Beherrschte Stämme. Kronen mehr oder weniger verkümmert, entweder von allen Seiten, oder nur von zwei Seiten zusammengedrückt, oder einseitig (fahnenförmig) ent- wickelt, — —

} Karl (iayer; Der Waldbau, sid. 15.

17

a zwischenständige, im Wesentlichen schirmfreie, meist eingeklemmte Kronen.

b theilweise unterständige Kronen. Der obere Theil der Krone frei, der untere Theil überschirmt, oder in Folge von Ueberschirmung abgestorben.

5. Ganz unterständige Stämme, a mit lebensfähigen Kronen (nur bei Schattenholzarten) b mit absterbenden oder abgestorbenen Kronen.» ^) Som synes karaktärisera dossa t etager», som äro ät- skiljda efter kronornas utveckling, tydligt den indelning man Ute i naturen är van att finna i ett jämnärigt bestand. Huru dessa klasser vanligtvis äro företrädda framgär af följande siffror, som utvisa förhällandet i ett 65ärigt tallbeständ en- ligt stamgrundytorna :

1 klassen .	l.*°/o
2 .	. 38.1 .
3	. . 40.5 »
4 a >	. . 12.7 »
4b »	, . 4.7 »
5 » . .	2.6 .2)

Det är klart, att jämna bestand i ofvannämnda afseende skilja sig frän ojämnäriga, i det att, klassindelningen i de senare kan vara ännu mera detaljerad samt bibehällas i skogen alltid. Lika klart är, att ingen sädan klassindelning, ätminstone i nämnvärd grad, kan ifrägakomma i ett jämn- ärigt bestand, uppdraget genom ytterst gles sädd eller plan- tering.

Da vi sälunda tagit kännedom om det satt, pä hvilket

^) Gustaf Kraft: Beiträge zur Lehre von den Durchforatungen. Sohlagstellnogen und Lichtungshieben, sid. 22.

*) Gustav Kraft: Beiträge zur Lehre o. 8. v., sid. 24.

2

18

Ijuset ingriper i ett ät naturens egen omsorg lämnadt skogs- beständs utveckling, skola vi nu se efter hvilken roll Ijuset spelar i trädens för forstmannen viktiga formförhällanden och kvistrenhet, höjdtillväxt äfvensom massa- och kvalitets- tillväxt. Härvid komma vi tili en del in p& hjälpgallringar- nas och Ijushuggningarnas omräden, ty det är ju genom dessa ingrepp i beständets naturliga utveckling, som skogs- hushällaren ur skogen försöker erhälla den största möjliga ekonomiska vinst. Huru den genom dessa och andra ätgär- der framkallade större Ijustillgängen i ett bestand inverkar pä trädens ofvannämnda viktiga eg^nskaper, skola vi ur det följande erfara.

Hvad trädens olika formutbildning och kvistighet an- gär, sä är denna beroende af flere olika faktorer, härvid naturligtvis undantaget de särskilda trädslagens olika fallen- het för kvistighet och stambildning. Af dessa faktorer om- nämner Gayer växtutrymmet, ständortsbeskaffenheten och läget ^). Växtutrymmet, d. v. s. beständstätheten, spelar väl härvid den främsta rollen, ty skillnaden mellan ett träd upp- vuxet i friare utrymme och ett i bestand uppkommet är ju i ögonen fallande. Det förra är, som redan förut päpekats, ofta längs sä godt som heia stammen beväxt med grenar och dess stam har ofta formen af en kägla. Det i tätt be stand uppvuxna trädet däremot är ju karaktäristiskt för sin obetydliga alldeles i toppen befintliga krona och sin pelar- lika Slam. Det är den i täta bestand mycket häftiga inbör- des kampen om Ijuset, som bortrensar den nedre stamdelen frän alla kvislar och lämnar endast nägra fä sädana i top- pen, dar Ijustillgängen är större. Förtorkade stumpar bära vittne om denna kamp, och hos löfträden kunna vi ofta pä barken märka smä upphöjningar s. k. »slumrande knoppar», som sa -nart trädet blir försatt i friare ställning spricka ut

■) Karl Gayer: Der Waldbau, sid. 38.

19

och gifva upphof ät nya assimilerande löf. Jämnsides med att iraaen ingoi« «iia Qt^na frän kvistar, fortskrider äfven deras formutveckling, ty som sagdi aiv in de täta beständen bekanta för sina kvistrena och jämntjocka stamniai,oom lif^i pelare uppbära krontaket. Om den direkta orsaken tili denna jämntjockhet och i allmänhet om yttillväxtens olika storlek pä olika höjd af trädet, har man varit och är ännu af skilda äsigter *). Nördlinger konstaterar endast: l:o att, om Vs eller mera af de lifskraftiga grenarna hos ett träd borttagas, bli ärsringarna i nedre delen af stammen smalare och trädet sälunda fylligare, samt 2:o att träden i slutna bestand hafva pä den högre belägna stamdelen tjockare ärsringar an lägre ned. Detta öfverensstämmer med den af Robert Hartig upp- funna näringsteorin, enligt hvilken yttillväxten vore beroende af den näringsmängd, som kommer de skilda delarna af stammen tili del. Som bekant är det i bladen som närings- ämnena ombildas tili trädets byggnadsämnen, hvarifrän dessa sedan längs bastens fibrer nedrinna för att som nya lager afsättas pä splinten. Härvid fär, enl. Hartig, den under kro- nan befintliga delen af stammen den mesta näringen, da ju bela trädets näring mäste gä genom denna del, den därnäst följande delen mindre o. s. v. Hos träd med smä i toppen sittande kronor skulle den största yttillväxten sälunda samla sig bögt uppe, medan stammens nedre delar ofta künde bli utan, da ju de smä kronorna ej forma uppsamla och bereda sä mycken näring. Vidare anser Hartig den större värme- mängd, som om vären kommer beständsträdets högre belägna delar tili del, inverka i samma riktning. Enligt Schwendner vore träden sä matematiskt byggda, att de bäst skola motstä vindens nedböjande kraft. Hvilka krafter det nu an mä vara som direkt inverka pä trädens formbildning, sä kunna vi dock säsom den indirekta orsaken tili denna företeelse anse

^) B. Ericuson : Metsänarvioiminen »id. 126—130.

20

den olika stora Ijusmängd vara, som i skilda fall komma träden tili del, sä att bestäadstrsdo* i aeixa afseende alltid är bättre lottadt ^* ^^^ ^^^^^ stäende och det täta best&ndets träd *^^^^ an det glesa. Som exernpel pä delta sakförh&l- lande förtjenar följande resultat af undersökningar, som An- hagen i detta och andra af olika täthetsgrad beroende af- seenden iitfört i 30 äriga planterade granbeständ ä Harz. Han fann nämligen, att da planteringen var utförd

i 0,876 meters kvadratförband, formtalet var 0,68

i 1,022 » » »1 0,65

i 1,168 » » f 9 0,64

i 1,314 » » » » 0,59

i 1,606 » » » » 0,56

i 1,752 » » » > 0,53 ^).

Ytligt betraktadt skulle man genast vara beredd att säga, det trädens höjdtillväxt i ett bestand följer samma la- gar som formbildningen, att Ijusets verkningar i dessa bägge hänseenden skulle sammanfalla. Och tili en del göra de det ocksä, ty vi veta ju att höjdtillväxten hos besländsträdet är mycket större an hos det frittstäende samt att träden i ett tätt slutet bestand mäste ofta tili det yttersta sporra sin höjdtillväxt för att om möjligt fä del af det lifgifvande Ijuset. Sälunda skulle de tätaste beständen ega den stöi-sta höjd- tillväxten. Detta är dock ingalunda fallet, ty vi böra märka, att, om beständet är alltför tätt, kan det blifva knappt om näringen i jorden och denna viktiga faktor kommer sälunda ej füllt att kunna fylla sin bestämmelse, för att ej förglömma det viktiga faktum, att det äfven för de obetydliga kronorna blir svärt att producera den för en stark höjdtillväxt nödiga nä- ringsmängden. Därför, mätta i allt! Ocksä säger Gayer 2):

*) Uno Wallmo: Rationell Skogsafverkning, aid. 125. *) Der Waldbau, 8id. 43.

21

»Es sei aber ausdrüchlich erwähnt, dass es nicht die im gedrängten Schlüsse stehenden, also die sehr stammreichen, Bestände sind, welche die grössere Energie im Höhenwuchs haben, sondern die massig geschlossenen, weniger stamm- reichen», hvarefter han tillägger, att det slutna (tält) bestän det befordrar höjdtillväxten företrädesvis hos sädana träd- slag, som hafva anlag för stark ^grenbildning. Det är klart, att Wagener och andra »Ijushuggare» och representanter för »Niederdurchforstung» i detta liksom i andra afseenden före- draga det glesare beständet. Heimberger, som raätt Produk- tionen i 35-äriga granbeständ med olika stört stamantal, bar kommit tili det resultat, att

i ett bestand med 4,547 stammar medelstamhöjden var 12,2 m, i » » > 4,234 » > » 13,2 m,

i t » » 2,074 » » » 16,3 ml).

Och enligt de omnämnda af Anhagen k Harz företagna under- sökningarna var beständshöjden

4,4 m, da förbandet var 0,876 m,

4,7 m, » » » 1,022 m,

5,0 m, » » » 1,168 m,

5.3 m, » » » 1,314 m,

6.4 m, » > » 1.606 m, 6,4 m, » » » 1,752 m. 1)

Ej heller de tili det motsatta lägret hörande fackmän- nen, de som vilja i beständet hafva och bibehälla ett större stamantal, bestrida det Ijusbehof träden ställa som villkor för stark höjdtillväxt. Sälunda anmärker Walimo pä lal om Heimbergers ofvan anförda undersökningar: »Detta öfverens- stämmer fullkomligt med mina egna iakttagelser, att höjd-

M Walimo: Bationell skogshushällningt sid. 125.

22

tillväxten i ett tätt slutet bestand kan ökas betydiigt, genom alt gifva träden bättre utrymme. Höjdtillväxten kan t. o. m. för äratal alldeles afstanna genom beständets för stora slu- tenhet, men efter detsammas Ijushuggning änyo börja» ^).

Det är dock kring trädens massaproduktion, som det största intresset för forstmannen knyter sig och s&ledes äfven kring den roll Ijuset spelajr i denna. Äsigtema om Ijusets inflytande pä denna massaproduktion äro inom fackmanna- kretsar samstämmiga. Alla erkänna det ett ökadt växt- utrymme och s&ledes större Ijustillg&ng befordrar trädens volymutvidgning ; alla konstatera de Ijustillväxten. Endast da det blir fräga om sättet för tillgodogörandet af denna Ijustillväxt, divergera äsigterna och det i högsta grad. Wa- gener m. fl. ä ena sidan, Borggreve, Wallmo o. a. ä andra sidan äro representanterna för de bägge motsatta strömnin- garna i denna fräga.

Wagener, representanten för det redan frän begynnel- sen täta beständet uttalar, det viktiga axiomet, att man icke kan pästä, att de växtfysiologiska lagarna skulle gifva ett särskildt stöd ät »det ängsliga bibehällandet af kronslutet» ^). Baserande sig pä denna sats försöker Wagener bevisa de glesa med ringa stamantal utrustade beständens företräde framom de täta mängstaramiga i afseende ä massaproduk- tionen. Han anför härvid en hei mängd exempel, som be- lysa detta otvifvelaktigt riktiga förhällande. (Härvid bör man naturligtvis gifva akt pä det viktiga faktum, att Produktionen i ett ytterst glest bestand kan vara mindre an i ett t. o. m. mycket tätt, d. v. s. : man bör akta sig för ett alltför lilet virkeskapital). Sälunda pästär W., att, enligt af Schuberg och Lorey säväl i tall- som granbeständ företagna undersök- ningar, »sä snart träden, efter beständets 25 är, hopträngas

^) Wallmo: Rationell skogsafverkning sid. 125. •) > » » sid. 122.

23

tili tätare slutenbet an 30 kvm per bar, sä sjunker tillyäxten» *).

Och enligt undersökningar af Karl och Gustaf Heyer förhöll

sig ärliga tillväxten per ha i bestand af olika täthet frän

tidpuokteD, da respektive bestand slutit sig, tili deras 25 är

silunda :

1 meters förband 11,8 m*

1 Va » » 12,1 »

2 * » 13,9 » 2V2 » > 18,6 »

3 * » 21,8 > 2).

Enligt Schembars undersökningar af tvänne, bredvid hvar- andra liggande 44-äriga, tvä ganger svagt gallrade granbeständ, som uppvuxit under liknande omständigheter och uppkommit hvardera genom plantering, men det ena nned 0,40 meters afständ mellan plantorna och det andra i l,u meters för- band, öfversköt det senare beständets kubikmassa det förras med 17 ^/o. AUt detta om ungskogar. — Att förhällandet är det samma i äldre skogar, bekräftas af mänga bemärkta fackmän. Redan Heinrich Cotta, som väl försvarar sin plats bland skogsvetenskapens fäder, pästod, att träden producera mera virke i friare ställning an i sluten ^. Wagener bar genom sina undersökningar öfver tillväxtförhällandena hos tallen, granen och rödboken kommit tili det resultat, att de härskande klasserna i de täta beständen producera nästan heia tillväxten, medan hos det s. k. Nebenbestand under tiden frän plantskogsäldern tili afverkningsäldern tillväxten nästan helt och hallet upphört*). Hamburg, som undersökt ett 70-ärigt bokbeständ bar kommit tili ett belysande resultat. Medeltillväxten i det ifrägavarande beständet var nämligen

*) Wallmo: Kationell skogsafverkning, sid. 123—124. ») » » » 8id. 124.

;i) > > » sid. 127.

*) > » * sid. 130.

24

före Ijusställningen 4,3 m', men sedan förafverkningar och Ijushuggningar i 17 ärs tid ymnigt utförts, steg massaproduk- tionen tili heia 14,i m^^).

Äfven det motsatta, nu redan segern eröfrande lägrets man öfyerensstämma, som sagdt, med den gamla skolans däri, att de anse stark Ijustillgäng som ett nödvändigt villkor för en önskvärd massaproduktion hos träden och beständen, men dessa man gifva Ijuset en ännu större betydelse för träden, da det är fräga om volymutvidgning hos desamma. Den gamla skolans man borttaga de i beständet öfverskär- made och därigenom i växten efterblifne träden för att gifva de öfverskärmande, af Ijusets förmäner ätminstone delvis ät- njutande träden, en ännu bättre ställning. Den nya skolans man borttaga äter dessa genom sin ställning de andra öfver- skärmande träden samt, förkastande den gamla skolans pessi- mism med afseende & de undertryckta träden, förklara de, att dessa undertryckta, efter utseendet ofta sä godt som tili döden dömda stammar ännu kunna sedan de blifvit friställda, utveckia sig tili friska, lifskraftiga och särdeles värdefulla, i sin tur afverkningsmogna träd. De pästä, att de undertryckta träden, som ofta ha nästan samma längd som de öfverskär- made, hafva »förmäga att är efter är (i geometrisk ordningl) mängfaldiga mängden och produktionsförmägan af sina ar- betande organ (rötter och blad» ^), hvarigenom det smala slanskogsträdet inom nägra fä ärtionden kan utbilda sig tili ett likasä groft, men mycket värdefullare timmerträd an dess i förväg växande kamrater. Wallmo anför »ett exempel frän verkligheten : En 222-ärig tall höll vid fällning 81 cm i genom- skärning 5,5 m. frän roten; efter uppdelning af densamma i sektioner befanns det, att trädet statt som marbuske i 50 är, vid hvilken älder busken var endast ^/a m. hög; vid 60 ärs

^) Wallmo: Rationell skogsafverkning, sid. 129. 0 > » sid. 144.

25

älder fick bnsken toppen fri samt innehade vid 76 ärs älder en höjd af 5,6 in. Vid 100 ärs älder började emellerlid trade! myeket lida af trängsel frän närstäende grannar. Vid 200 ärs filder friställdes trädet. hvarefter ärliga diameter- tillväxlen ökades frän 0,05 cm. tili 0,34 cm. och kvantitets- tillväxten frän 0,6 % tili 4,3 ® o, hvilket vill säga en sjufaldig ökniog ...*). Detta exempel bevisar tydiigt den undergö- rande kraft Ijuset eger att heia de sär det öfverskärmade läget tilldelar ett träd samt huru den ökade Ijustillgängen kan mängfaldiga den dittills svaga tillväxten. Exemplet är dock icke tili för att rättfärdiga en alltför stark beskuggning och representerar ingalunda det förfarande, som tillrädes af Borggreve, Wallmo m. fl.

Det är äfven utan vidare klart, att, da ett tätt slutet bestand genom människans ingripande göres glesare, massa- tillväxten däri mäste ökas. Vi ha funnit huru ett friare ut- rymme .inverkar fördelaktigt pä trädens höjdtillväxt. Att äfven den diametrala och den däraf beroende yttillväxten skall förökas, da ett träd kommer under starkare inverkan, af Ijuset, faller af sig själft, ty kronan blir ju därigenom större, nya grenar skjuta ut och föröka de assimilerande bla- dens mängd, hvarigenom näringsproduktionen blir större. Enhvar, som räknat ärsringarna pä ett afverkadt träd, har ju lagt marke tili huru de ofta myeket smala ärsringarna plöts- ligt bli bredare och undersöka vi orsaken därtill, stär den oftast att finna i en hjälpgallring eller nägon annan utgles* ning af skogen, som vid samma tidpunkt, som ärsringarna bli bredare, har försiggätt. Af vidstäende figur synes dia- metertillväxtens lopp hos en 100-ärig tall grafiskt framställd ^). Vi se huru denna tillväxt vid 60 ärs älder plötsligt blir större,

^) Wallmo: Rationell skogsafverkning, sid. 142. *) Dessa m&tt äro p& exkursionen i aista höst tagna frän en tsUstnbbe i 8ima1a militiebostftlle« för trakthygge indelade skog.

26

O»-

SNC

•

1

i 1 i

-1 ■ 1 ■ 1 1 ! , : ! 1

5Id

^ l L_X

. —

- _-

1

— _-^

— 1

— - ...

T ' 1

/

1

3/0

V-

1

—

1 —

---1

■

j

-/

1 1

iJ»

1

_.- .

- - -

—

—

—

— ^.

—

/

A

— * — ■ — i 1 1

— 1

/

j

11«

J

f-

' — r" 1

—

)

/

1

1 ' — h — \ ' —

i/^

^—^

/

■

—

1

\

(

t

Jfc

^ "^

--

4

1

1

Ik» J/o 1^

\

r

—

1

( ?

—

— _ _

r ■

I

/

1 1

—

, ,

}

Y

\

/

}

do

i-

1

f9

1 ■7

i

—

— ^

^a

-y

/

1 1

y

^

y

/ ■1

—

— — 1

9 \

r i

'm 1

r t

Ü i

1/ i

■* i

r h

^C \

iC *

-d f

•r 4

1

r ?

ö j

r 8

s. 1

^r f

'• !

>r/i

fo

27

som följer däraf, att trädet vid denna älder genom fröhygge blifvit stäildt i friare läge. Men vi märka äfven huru den vid 80 &r börjar bli mindre. Orsaken härtill är väl ätmin- stone delvis att söka i den i beständet äter inträdande slut- enheten. Det är klart att en fullkomlig slutenhet i detta fall jost ej kunnat inträffa, men att nägotslags slutning alltid efter friställning mäste ske, om ej denna varit alltför stark, är naturligt, liksom äfven att denna äterinträdande slutning mäste verka minskande pä tillväxten. Som ett exempel härä omnämner Kraft ett bokbeständ, dar yttillväxten vid bröst- höjd de första decennierna efter Ijushuggning steg med 2,8 Vo, men senare, när beständet äter börjat bli tätare gick tillbaka med 1 ,9 *^/o ^). Detta är i sin tur ett ytterligare bevis pä Iju- sets stora betydelse för massatillväxten. — En intressant fräga för skogshushällaren är den, huru länge ett hjälpgall- radt eller Ijushugget bestand behöfver för att dess massa matte uppnä samma storlek ett orördt bestand af samma älder innehar. Genom undersökningar bar man härvid kom- mit tili det resultat, att detta, oaktadt tillväxten ander fri- lägets senare period minskas, vanligtvis sker före den plan- lagda omloppstidens slut, bvarför man ansett sig kunna minska omloppstiden för hjälpgallrade bestand med ätmin- stone 20 är.

Härmed torde äfven de viktigaste fakta ur Ijusets in- verkan pä trädens kvantitetstillväxt i hufvudsak vara rela- terade, men innan vi gä vidare, vilja vi ännu litet uppehälla oss vid de undersökningar Dr Adolf Cieslar nyligen utfört öfver Ijusets roll i skogen och hvilka han publicerat som »Mitteilungen aus dem forstlichen Versuchswesen Österreichs» under titeln »Einiges über die Rolle des Lichtes im Walde, Wien 1904». Dessa undersökningar äro särdeles intressanta, icke blott därför, att de behandia ett intressant ämne, utan

*) Gostav Kraft: Beiträge rar Lehre, o. s. v. sid. 90.

2«

äfven därför, att de äro utförda med lillhjälp af den förut- nämnda, af Bunsen och Roscoe uppfunna photometern, med hviiken Ijusintensiteten tillfredsställande kan mätas. Det största intresset för forstmannen knyter sig otvifvelaktigt kring de i kap. III framlagda resultaten af undersökningarna om Ijusets inflytaade pä trädens massaproduktion under titeln: »Über die Lichtintensität in verschieden stark durch- forsteten beziehungsweise gelichteten Beständen. Einige rela- tionen Zwischen Lichtintensität und Massenproduktion», hvarom här nägot skali ordas.

Sina undersökningar har dr Cieslar företagit p& försöks- fält representerande bok-, gran- (Tannen) och Pinus laricio- (Schwarzföhren) skogar, i hvilka olika starka hjälpgallringar och Ijushuggningar blifvit utförda och har han naturligtvis kommit tili det resultat, att massatillväxten tenderar att stiga ju större Ijustillg&ng träden hafva. — Som af vidst&ende tabell framgär, uträknar dr Cieslar tili först stamantalet äf- vensom stamgrundytan per ha i de resp. olika ijusställda be- ständen. Ljusintensiteten fäs direkt genom uppmätning, hvar- efter sedan mängden af det af kronorna tillbakahällna eller absorberade kemiskt verksamma Ijuset kan beräknas. Den s. k. beskuggningskofficienten fäs slutligen genom att dividera den absorberade Ijusmängden med stamantalet per ha och multiplicera den erhällna kvoten med 100. Som synes är denna beskuggningskoefficient minst i det svagt gallrade (3,2), större i det medelmättigt gallrade (5,3) samt störst i det stärkt gallrade beständet (6,4). Detta säger dr C. tyda pä, att de talrika, i.stam- och kronutbildning mindre utvecklade stam- marna i det svagt gallrade beständet ej forma tillbakahälla lika stör mängd af de kemiskt verksamma Ijussträlarna som de mindre talrika, men med bättre stam och kronutbildning försedda träden i de medelmättigt och stärkt gallrade be* ständen. Huru kronorna i de olika stärkt hjälpgallrade be- ständen förhälla sig tili hvarandra, framgär säledes af be-

29

skusQ;ain^i(ooffioi«aterna. Af undersökningarna fraragär vi- dare, att jämnsides med beskuggDingskoefficienten växer trä- dens massatillväxt. Sälunda förhälla sig medelkubikmassorna per Slam i de olika stärkt gallrade Pinus laricio-beständen sasom 1 : 1,4 : 2,i och beskaggDingskoefficientrna som 1 :1,3:2. 1 de löfbeklädda bokbeständen künde en liknande propor- tionalitet ej uppställas, utan befanns det, att kvantitetstill- växten hos dem icke künde hälla jämna steg med kronornas tilltagande, hvilket dock ej var fallet, da kronorna voro utan

EinzelfUche

durchforstet.

Stammzahl pr ha im Jahre UK)1 Z

2, -208

1,216

876

Stammgrundfläche pro ha in m' 1901 G

36.8

29.0

Lichtintensität (jene im Freilande 1 gesetzt) am 24 April 1902 unter li laublosen Kronen Y 1

0.28

Menge des von den Kronen zurück* gehaltenen chemisch virksamen Lichtes in Prozenten des Frei lande- lichtes i

0.36

72

64

Verhältnisszahl -!- X 100 (Beschatt- nogskoeffizient)

3.2

5.3

23.4

0.44

56

6.4

30

löf, hvarvid sarama förhällande var rädande <?om hos P. la- ricio. Som ett viktigt resultat af dessa undersökningar öfver Ijusets inflytaDde pä trädens massaproduktion kan sälunda det faktum anses, att beskuggniDgskoefficienten och kvantitets- tillväxten växa i samma proportion. — Sälunda har dr Cieslar funnit ett medei, denna beskuggningskoefficieDt, som ju künde användas som regulator vid Ijushuggning af bestand. Sä länge beskuggningskoefficienten är i stigande, är det förmän- ligt (med hänseende ä massatillväxten) att Ijushugga. Börjar den äter sjunka, skall man upphöra.

Att kvalitetstillväxten hos träden ökas ätminstone del- vis i samma man som höjd- och ytlillväxten, är naturligt, ty frän ett bestand, dar dessa genom hjälpgallring eller Ijus- huggning blifvit Stegrade, mäste man ju äfven erhälla en större mängd värdetimmer an frän en skog, dar den täta slutenheten förhindrat deras normala förlopp. Af det före- gäende har däremot framgätt, att det ökade Ijusets inflytande pä trädens formförhällanden och kvistrenhet är menligt. Detta menliga inflytande torde dock ej vara sä stört, om hjälpgallringarna resp. Ijushuggningarna utföras rationellt, särskildt om Borggreves m. fl. metod användes. Kunze och Borgmann hafva äfven pävisat, att skillnaden mellan form- talen hos träd i hjälpgallrade och hos sädana i tätt vuxna bestand ofta ej är sä betydande. Hvad Ijusets inverkan pä trädens tekniska egenskaper för öfrigt angär, sä torde träd, uppvuxna under starkare inverkan af Ijuset hafva större ligninhalt, hvaraf större elasticitet och mindre specifik vigt och säledes större bärkraft skulle vara följden, hvaremot denna stora ligninhalt äter skulle göra dem mindre hällbara i bredd med de täta beständens träd ^). Hvad hällbarheten annars beträCFar, sä torde Ijusets inverkan pä löfträd i detta afscende vara förmänligare an pä barrträd, ty hos de förra

^) Karl Gayer: Die ForstbeiiUtzung, sid. 79.

31

är det den fastare höstveden och hos de senare den lösare värveden, som af Ijuset reageras i sin tillväxt. Vidare har man funnit, att det under starkare ljustillträde uppvuxna trädet bar större brännvärde an det täta beständets, ty kol- halten i lignin är större an i cellulosa ^). — Att mycket stärkt ljustillträde ofta, som ofvan antydts, kan inverka menligt pä trädens kvalitet, är klart, men torde vi dock kunna förena oss med Kraft, da han säger: »Allerdings ist dieser Nachteil im Allgemeinen wohl nicht so gross, wie der Verlust, wel- chen zu schwache Lichtungen im Gefolge haben» . . . ^).

Af stör vigt är det ännu för skogsmannen att veta hvilken verkan Ijuset utöfvar pä trädens fröproduktion. Att en relativt stark Ijustillgäng är ett nödvändigt villkor för en stark och önskvärd fröproduktion hos träden, framgär af det faktum, att för de i fröna ingäende askhaltiga ämnenas bil- dande en stark näringsproduktion är nödvändig, som ej utan sä godt som obehindradt ljustillträde nöjaktigt kan försiggä ^). Det är ju för öfrigt en allmänt bekant sak, att fristäende träd bära kottar tidigare an beständsträd och att skillnad i detta afseende äfven är rädande melian glesa och täta be- stand. Sälunda omnämner t. ex. Blomqvist, att tallen säsom fristäende eller i glesa ungskogar redan vid 20 ärs älder är fortplantningsmäktig, medan fröproduktionen i slutna bestand börjar först vid 30—40 ärs äider. Och frän 80 tili 150 ärs älder, säger Blomqvist, att taliarna frambringa det mesta och bästa frö *), hvilket naturligtvis beror därpä, att slutenheten vid denna älder redan betydligt rubbats. Vid fröhygge har man äfven trott sig märka, att äterväxten varit säkrare, da fröträden utgjorts af genom friare ställning härdade och med

') Karl Gayer: Die ForstbenutzuDg, sid. 89.

*) GtiBtav Kraft: Beiträge zur Lehre o. 8. v., sid. 21.

*) Karl Gayer: Der Waldbau, sid. 48.

*) A. G. Blomqvist: Tallen, eid. 62.

32

yfviga kronor försedda träd an om de varit af den vanliga beständsträdstypen. Hvilken inverkan det fritt tillström mande Ijuset utöfvar pa trädens fröproduktion framgÄr vidare däraf, att man lagt marke tili huru enstaka, spridda tallar, upp- komna af frö längväga ifräa, gifvit upphof ät en hei vacker yngre generation, med fröärens tidsskillnad som m&tt för äldersskillnaderna ^). — Vi se alltsä hvilken betydelsefull roll Ijuset spelar äfven da, när det för träden gäller att framalstra upphofvet tili nya, kommande generationer, att det är dar lika viktigt som i andra moment af trädets och beständets utveckling.

Vi ha sälunda framställt den betydelse Ijuset eger i det enskilda trädets och beständets lif och utveckling, sedd ur forstmannens synpunkt, och vilja vi nu öfvergä att ur samma synpunkt närmare studera de positioner de särskilda träd- slagen intaga i förhällande tili Ijuset.

:|c ifc

4:

Af det föregäende hafva vi erfarit hvilken viktig roll Ijuset spelar säväl i det enskilda trädets som beständets lif och utveckling och hafva vi redan frän första början som norm fastslagit den förutsättningen, att Ijuset är ett nödvän- digt villkor för all växtlighets uppkomst och fortbestand pä jorden. Till den ändan kunna vi äfven säga, att alla vära trädslag äro Ijusfordrande ; de fordra Ijus med nödvändighet, för att de mä lefva, utvecklas och i sin tur gifva lif ät kom- mande generationer. Vi tala dock om Ijusfordrande och skuggfördragande trädslag och vi tillmäta dessa begrepp en stör betydelse i skogshushällningen. Vi säga, att tallen är ett Ijusfordrande trädslag, medan vi ät granen gifva epiteten skuggfördragande. Härvid mena vi, att tallen för sin existens

') SkogsvärdsföreniDgens tidskrifc 1904, sid. 271.

33

behöfver mera Ijus an granen. Själfva den Ijusmängd de särskilda träden behöfva kuona vi ej exakt uttrycka i matt, men vi kunna dock — om ocksä ofta med svärighet — an- gifva den relativa Ijusmängd de skilda trädarterna äro i behof af vid liknande tillfällen. Sälunda veta vi, att, om vi sä eller plantera s&väl tall som gran säsom underväxt i en tallskog, granen skjuter relativt raskt upp i höjden, medan tallen äter i fiere ärtionden kan tvina som marbuske eller ocksä inom kort förkväfvas.

Vi veta äfven, att band i band med denna olikhet i de särskilda trädslagens behof af Ijus äfven olikbeten i dessa trädslags säväl yttre utseende som deras blads anatomiska byggnad fortskrider. Men icke blott mellan olika arter gör sig denna olikhet gällande, utan kunna vi äfven mellan indi- vider af samma art märka en skillnad i nämnda afseende, da des«a uppväxa under olika Ijusbetingelser. Ett bokblad i skugga t. ex. bar en helt olik struktur an ett under star- kare inverkan af Ijuset uppvuxet*), I detta förbällande torde man väl äfven finna lösningen tili gätan, hvarför en del växler täla mera skugga an andra och tvärtom. Man künde nämligen tänka sig, att alla växter skulle bafva lika stört Ijusanspräk, da de uppväxa under liknande yttre omständig- heter, men att olikbeten i Ijusbebof först da skarpare fram- trädi, när de yttre omständigheterna tili den grad inverkat pä deras lif, att de genom pbylogenetisk utveckling och ärft- lighet fätt en säregen, efter förhällandena lämpad, bl»dstruktur och sitt karaktäristiska yttre utseende samt naturligtvis äf- ven sitt särskilda Ijusoptimum ^).

Om orsaken tili denna olikhet i det yttre utseendet och i bladens inre byggnad bar man varit af olika äsigter. En

') £ug. Warming: Den almindelige Botanik, sid 329. ') Eng. Warming : Lehrbuch der ökologischen Pflanzengeographi, «a. 19—20.

3

34

del mena, att det vore Ijuset själft, som genom sin olika stora intensitet vid olika tiilfällen skulle framkalia denna skillnad, medan andra gifva den af Ijuset beroende transpira- tionen ett stört inflytande i detta hänseende m. m. Huru härmed an mä förhälla sig, kunna vi dock konstatera, att det ätminstone delvis är nägotslags själfreglering, sora härvid gör sig gällande.

Ett tydiigt exempel pä denna själfreglering ger den olikhet, som är rädande i epidermis' tjocklek mellan »sol- blad> och »skuggblad», sä att denna är större hos de förra an hos de senare. Detta förhällande utöfvar naturligtvis en reglerande inverkan pä afdunstningen. Den anatomiska skill- naden mellan Ijusfordrande och skuggfördragande växters (träds) blad gör sig ännu gällande i pallisadväfnadens höjd och svarapparenchymens mäktighet äfvensom däri, att de förre ofta hafva en isolateral och de senare en dorsiventral byggnad. Detta sistnämnda betingas naturligtvis af Ijusinten- siteten själf ^).

Den mest i ögonen fallande och pätagliga skilinaden mellan Ijusälskaude och skuggfördragande trädslag ger sig dock bäst tillkänna i det yttre utseendet. — Bladens ställ- ning är ofta olika. Profilställning är utmärkande för Ijus- fordrande, medan s. k. ytställning ofta karaktäriserar i dun- kel växande träds blad. Skillnad i bladens härbeklädnad har man äfven lagt marke tili, liksom äfven i glansen. Ljusälskande trädslags blad äro nämligen utmärkta för sin starka Ijuset reflekterande glans ^). Grauens mörkare grönska skiljer ju sig äfven bjärt fr&n tallens Ijusare. Vidare har tallen alltid en glesare krona an granen, ty ett träd, som har egenskapen att växa och trifvas i andra träds skugga,

') Warmiiig: I^ehrbuch der ökologischen Pflanzengeographi, si«i. 17 Hicl. 1«— 18.

35

behöfver nödvändigt en större bladyta, för att under den svagare Ijustillgängen kiinna assimilera den nödiga kolsyre- mängden. Därför bibeh&ller äfven granen harren naycket längre tid an lallen, hvaraf just den större tätheten hos gran- kronan är beroende. Tallen har som bekant de inre delarna af grenarna och kvistarna alldeles bara ^). Kronans form och storlek är äfven alldeles olika hos dessa bägge, sä mot- satta positioner med hänseende tili Ijaset intagande trädslag: Ofta och särskildt hos äldre tallar befinner sig kronan all- deles i toppen af trädet, liksom sträfvande sä mycket som möjligt upp mot Ijuset, hvarvid de typiska, afrundade och kupolformiga tallkronorna uppstä. Granen däremot, särskildt da den växer i litet rymligare läge, utbreder sina med harr tätt försedda grenar närmare jordytan, medan den afsmal- nande toppen som en kil skjnter upp i höjden. Ännu tyd- ligare framträder skillnaden mellan tallens och granens Ijus- behof i de unga slutna beständen. Redan i det 20-äriga tallbeständet se vi huru de nedre grenarna hos de unga träden sä smäningom börja förtvina för att slutligen som uttorkade nedfalla. Detta fortsättes allt högre och högre upp, allt efter som kampen om Ijuset mellan trädindividerna blir häftigare, tills i det spändaste förhällandet blott de glesa harren pä nägra fä kvistar fuUgöra lifsvillkoret, assimila- tionen. Hos granen märka vi däremot ej pä längt när en sä stark tendens för kvistrensning. Visserligen är den i tätt bestand stäende granens utseende afvikande frän den i gle- sare bestand eller pä fria faltet växande granens, men dock ej i sä hög grad, som förhällandet är hos tallen. En del

') Som ett undantag frän denna regel, att mindre Ijnsfordrande trädslag längre bibehftlla bladen, omnämner Kraft i >Allgemeine Forst- end Jagdzeitang» 1876, sid. 165, förhAllandet raellan Pinus laricio och Weymonthtallen. Hos den förra hälla sig nämligen barren längre tid an hos den senare och ändock är Weymonthtallen öfverlägsen P. la- ricio i fördragandet af skugga.

36

resultat af de förutnämnda, af dr Cieslar företagna under* sökningarna bekräfta äfven anförda förhällande mellan de olika Ijusfordrande trädslagens kronor. Sälunda stodo de af Pinus laricios kronor tillbakahällna IjusmäDgderna mycket nära de af de löflösa bokarnas kronor absorberade, medan de löfbeklädda bokarnas kronor naturligtvis tillbakahöllo mycket större mängder. De löflösa kronorna i ett svagt gallradt 63-ärigt bokbestand absorberade 72 o/o, kronorna i ett 57-ärigt P. laricio-beständ 83 Vo och det belöfvade kron- taket af det nämnda bokbeständet 97 ^/o af de kemiskt verk- samma Ijussträlarna. Beskuggningskoefficienterna äter hos ett annat belöfvadt 63-ärigt bokbestand voro i det svagt hjälp- gallrade beständet 4,4, i det medelmättigt gallrade 7,9 och i det stärkt gallrade 10,7 och i det 57-&riga P. laricio-beständet utgjorde resp. beskuggningskoefficienter l,o, 1,3 och 2,o *). — Vi kunna säledes af det sagda draga den slutsatsen, att kro- nornas täthet och storl^k hos de särskilda trädarterna stä i omvänd proportion tili resp. trädslags Ijusbehof. — Detta om det ytire utseendet.

Välbekant för forstmannen är den skillnad Ijusfordrande och skuggfördragande trädslag förete med afseende ä det satt, pä hvilket de bilda bestand och buru dessa utveckla sig. Härvid kunna vi särskilja beständstätheten och beständs- formen. — Hvad beständstätheten beträffar, sä skiljer ju sig tallbeständet i detta afseende mycket frän granbeständet. Det förra är alltid betydiigt glesare an det senare. Om äf- ven plantorna i det unga tallbeständet, da de ännu hafva tillräckligt utrymme och Ijus, kunna uppkomma lika tätt som granplnntorna, märka vi dock snart huru denna täthet i det unga tallbeständet som ju redan förut blifvit päpekat genom den Starkare sjiilfgallringen mycket hastigare försvinna an i granbeständet. Och ju äldre beständen blifva desto större

») A. Ciealar: Die Rolle des Lichtes im Walde, sid. 32—33.

37

Wir skillnaden i deras täthet. Da sjäifgallringen i tallbestän- <let vid dess 20 kv börjar blifva allt lifligare, märka vi att granskogen da ännu stär särdeles tat och dyster, och mel- lan de äldre tall- och granbeständen märka vi ju en sär- deles stör skillnad vis-a-vis tätheten. — Hvad best&nds- formen äter angär, sä har ju enhvar lagt marke tili, att de mera Ijusfordrande trädslagen, hos oss tallen och björken, vanligast växa i fttminstone nägot sä när jämnäriga bestand. Därom bära vära ä svedjemarker och efter tjärkatning upp komna vackra jämnäriga tallskogar vittnesbörd. Granen kunna vi däremot ej pä nägot satt anse sträfva efter jämn- ärig beständsform, om ocksä den ofta uppträder i dylika. Tvärtom se vi huru den äfven i rena granbeständ skyndar att spira upp i hvarje liten lucka, som uppkommer. Äfven se vi ofta huru under den äldre granskogen, om slutenheten ej är alltför tat, en ynsrre generation af samma slägte sä smäningom spirat upp och är redo att under nägot gynn- sammare Ijusförhällanden skjuta upp i höjden. Och betrakta vi ett jämnärigt, medelälders tallbeständ, dar slutenheten ej änn« rubbats, sä finna vi ej dar, huru vi an mä söka, nägon föryngring af samma trädslag. Man kan ej gärna antaga, att de medelälderstallama ej ännu skulle vara fortplantnings- mäktiga, utan är det säkert att de mer an engäng befröat marken under sina kronor. Fröna ha börjat gro, men den unga telningen har inom kort dött af Ijusbrist. Däremot finna vi ofta under vära medelälders tallskogar en ganska rik yngre generation af gran, som uppkommit af de här och dar i tallbeständet växande granama, och som blir allt kraf- tigare ju glesare öfverbeständet blir, för att slutligen, om lyckan är god öfvertaga rollen af det härskande trädslaget i det forna tallbeständet. Sähinda kunna, om förhällandena äro gynnsamma, de skuggfördragande trädslagen genom denna sin egenskap att uppkomma och växa i andra träds skugga

38

hell och hallet undantränga de mera Ijusfordrande och sä- lunda alltid afgä som segrare ur konkurrensen.

Denna egenskap, alt mer eller mindre täla beskaggning, den mä nu sedan komma uppifrän eller vara s. k. sido- beskuggning, bar man äfven lagt tili grund vid upprättande af Skala öfver de särskilda trädslagens olika stora Ijusbehof. Detta förfarande kan dock ej alltid leda tili rätt resultat, emedan trädens Ijusbehof, som vi längre fram komma att se, äro beroende af flere olika förhällanden. Vi komma alt se huru samma trädslag ä en ort är mera Ijusfordrande an ä en annan m. m., hvaraf vi märka det man har flere fak- torer att »räkna med>, da det gäller att upprätta en skola, dar träden äro ordnade efter sina Ijusfordringar. Ett nägot sänär rätt resultat torde man dock kunna vänta, om alla de trädslag, som skola jämföras med hvarandra, uppdragas un- der liknande yttre omständigheter och under lika stör skugga. Härvid böra träden naturligtvis vara af ung. samma älder och kunna härvid synbarligen endast unga sädana komma i fräga. Pä grundvalen af denna princip har Kraft gjort undersökningar öfver de i Tyskland förekommande för- nämsta trädslagens Ijusfordringar ^). Han har härvid som öfverbeständ användt en genom plantering i 3,5 meters för- band uppkommen ung. 2ö-ärig, jämntät ekskog pfi frisk och lerig jordman. Under denna har han sedan, med lika stört afständ mellan plantorna, planterat björk, vanlig tall, alm, lärkträd, bok, Weymouthtall, silfvergran, Pinus laricio, ask, gran, hvitbok och lönn (Teldahom). Efter 8 är under- sökte Kraft sina planteringar och fann naturligtvis en stör olikhet rädande mellan de alla som friska nedsatta plan- torna ; af en del funnos blott nägra tvinande exemplar kvar, medan andra äter trifvats rätt väl och skjutit upp i höjden. Efter utseendet och höjdtillväxten m. m. att döma, var re- snltatet följande:

') Allgemeine Forst- und Jagdzeitung 1878, sid. 1H4 — 167.

39

Skala för bairträd.

Silfvergran, gran,

Weymouthtall, lärkträd, P. laricio, vanlig lall.

Skala för löflräd.

Bok,

hvitbok,

lönn,

ask,

björk.

Skala for barr- och löflräd tillsammans.

Bok och silfvergran,

hvitbok,

lönn,

gran,

ask,

björk och Weymonthtail,

lärkträd,

P. laricio,

vanljg tall.

Silfvergranarna och almarna hade varit af dälig kvalitet, frosten hade dessutom skadat silfvergranen, boken och gra- nen, hvarjämte boken ännu lidit af mössbett, sä att äfven andra faktorer förntom öfverskärmningen bade menligt in- verkat a dessa trädslag, hvarigenom skalan beträffande dem icke är korrekt.

40

Äfven andra hafva genom mängahaiida försök försökt fä tili stand en streck hällande skala för trädens Ijusbehof. Gustav Heyer är den första, som försökt fä denna viktiga fräga tillfredsställande besvarad, men äfven hans liksom men- gen annans resultat hafva för en sträng kritisk granskning blifvit ohällbara befunna.

Af intresse är att erfara tili hvilka resultat man kan komma i uppställande af rangskala för de särskilda trädens Ijusfordringar, da man baserar sig pä förhäilandet, att mera Ijusäiskande trädslag ha glesare krona an mindre Ijusfor- drande och omvändt. Genom att uppmäta Ijusintensiteten i resp. träds kronor borde man da komma tili det resultat, att Ijusintensiteten är större i de mera Ijusfordrande trädens kronor och tvärtom, d. v. s. proporlionell med resp. träd- slags Ijusfordringar. Dr Hesselman har med tilihjälp af den ofta nämnda Wiesnerska photometern gjort uudersökningar i detta afseende ä svenska löfängar. Ljusintensiteten har han härvid uppmätt i den punkt i trädkronorna, dar de bladbä- rande grenarna börja torka och dar säledes bortrensning af döende grenar försiggär. Bl. a. har han kommit tili följande resultat beträffande Ijusstyrkan i resp. trädslags kronor:

Ask	• ■	. ^ 5.2 -^'6.1
Rönn .	•	. . ^^5 2 VS
Masurbjörk .	. V7 VS
Tall	1 •	. . V9-V1O
Asp	■	. . 1/9
üxel	1 •	. . V15.8
Lönn .	* •	. 1 U Vl7
En .	■ ■	. . 1 19 — V2I
Hassel .	• 4	. . 1 18 — Vl9
Ek . .	•	. . V'l9 — V12
Gran	•	. . ^'28 — 1 38 ')
*.. ■	A • 1	1 • /•. « r\t\- • J t •»

*) Skogsv&nlaföreninifens tidskrift 1905, sid. 17

41

Alt dessa resultat ej helt och hallet kunna hälla streck, sy- nes genast däraf, att eken, som är ett af de mest Ijusälskande trädslag, fätt sig anvisad en plats nära granen, hvilket för- hällande torde bero därpä, att det ej är enbart Ijnset, som regierar rensningen i trädens kronor.

Gayer anför i sin * Waldbau» ^), stödjande sig pk egna och andras erfarenheter, följande ordningsföljd, börjande med de mest Ijusfordrande :

Lärkträd, björk,

vaniig tall, asp, vide,

ek, ask, ädelkastanj, Pinus montana,

alm, klibbai, P. laricio^

graal, lind, Weymouthtall, lönn, cembratall,

gran,

hvitbok,

rödbok,

silfvergran, idegran.

Af dessa säger Gayer, höra lärkträdet, björken, tallen, eken, aspen och viden tili »echte Lichthölzer», medan han som »entschiedene Schattholzarten» uppräknar silfvergran, rödbok, hvitbok och gran. »Die übrigen zwischen diesen beiden (iroppen stehenden Holzarten neigen bezüglich ihres Licht- bedarfes mehr zu den Lichtholzarten, sie bilden gleichsam die zweite Stufe derselben oder schliessen sich ihnen un- mittelbar an. Holzarten, welche den Übergang von den I^ichtholzarten zu den Schattholzarten zu repräsentieren ver- mochten, sind schwer zu bezeichnen. Am meisten Anspruch auf diese Stellung hat die Linde und die Weimoutskiefery» Säger G. vidare.

•) Sid 32.

42

ütan anspräk pä absolut hällbarhet künde följande, säsom lämplig för praktiska ändamäl varande, indelning anföras :

I. Ljusfordrande trädslag' (Lichthölzer): lärkträd, björk, tall, asp, ek och vide.

II. Mellangj'upp : ask, alm, al, lönn, lind,.Weymouth- tall och cembratall.

III. Skuggfördragande tr^ädslag (Schatthölzer): gran, bok, sibirisk gran och silfvergran.

Dock är det, soin redan blifvit antydt, ofta mycket sv&rt att noga bestämma ett trädslags Ijusbehof, ty mänga faktorer spela härvid, som sagdt, en betydlig roll. Vi syfta härmed särskildt pä den afgörande betydelse ständortsbeskaf- fenheten utöfvar pä trädens Ijusbehof, hvarvid vi kunna sär- skilja vegetationstidens längd, orten och markens beskaffenhet ^).

Vegetationstidens längd stär i omvänd proportion tili trädens ijusbehof: ju kortare den förstnämnda är, desto större är Ijusbehofvet. Ju längre vi frän det tropiska vegetations- bältet komma ät norr eller söder, desto kortare blir den tid, trädet och all annan växtlighet bar sig anvisad för sitt lifs viktigaste funktioner, tillväxt och förökning. Detsamma är äfven förhällandet ju högre vi stiga upp mot bergens räare klimat. Dar mäste Ijusets inverkan och säledes äfven Ijus- behofvet vara större, pä det trädet under den korta tid det därtill eger matte hinna uppfylla de kraf naturen kräfver af det. Nästan alla alpväxter äro äfven bekanta för sitt rela-. tivt stora Ijusbehof.

1 nära samband med föregäende förhällande stär det inflytande, som orten med hänseende ä Ijusintensiteten ut- öfvar ä trädens Ijusbehof. Ä trakter, som äro karaktäristiska genom sin dimmiga luft, sin ständigt molnbetäckta himmel eller genom sina nordliga sluttningar m. m., kan solljuset

') Karl Gayer: Waldbau, md. 3-2—34.

43

naturiigtvis icke verka med samma styrka, som i trakter, dar förhällandena i detta afseende äro normala eller mot- satta. Därför roaste äfven träden dar med större begärlighet upptaga det mindre ymniga solljuset an det normalt fritt strömmande, pä det alt det förstnämnda mä hafva samma inverkan som det senare. Här träder oss samma fenomen tili niötes, som hos Iräd, som äro vana att växa och väl trifvas i skugga, d. v. s. att träden förstora sin bladyta vid svagare belysning. Äfven barrens, resp. löfvens, härdhet och ställning äfvensom färg visa skillnad ä Ijus-intensiva och extensiva trakter. Men icke blott mellan orter, utan äfven mellan nord- och sydsluttningar skulle, som antydts, den olika starka Ijusintensiteten göra sig märkbar ä trädens Ijusbehof, om icke fuktighetsförhällandena ofta skulle inverka i motsatt riktning. Och härvid äro vi äfven inne pä mark- beskaffenhetens omräde.

Välbekantj för skogsmannen är det inflytande mark- beskaffenheten utöfvar pä trädens Ijusbehof. Dessa fordra nämligen mera Ijus pä torrare och magrare jordmän, medan de pä frisk och fuktigare sädan äro karaktärististiska för sin relativt stora förmäga att täla beskuggning ^). Härvid är det fuktigbeten, som i främsta rummet gor sitt inflytande kännbart och detta i sä bog grad, att man tryggt kan anse dess betydelse vara den största, da det är fräga om ständ- orlsbeskaffenhetens inflytande ä trädens Ijusfordringar ^). A torr och mager jordmän äro de för sitt stora Ijusbehof kända trädarterna ännu mera an vanligt Ijusfordrande, medan de a friskare jordmän betydligt reducera sitt Ijusanspräk. Vi märka

') Ba8erande sig p& detta Hakförh&llande, har prof. E. Ranianii pA^tÄtt, att mellan träden (och växterna i allmänhet) ej r&der kamp om ]jn8et utan om de mineraliska näringsftmnena i jorden.

-) Härvid är det nat. ej fiiktigheten som direkt gör sitt infly- tande gällande utan den af denna betingacie näringsrikpdomen i jorden.

44

s&lunda, huru de pä vära magra och terra rullstensäsar växande tallskogarna visa särskildt stark tendens tili själf- gatlring och i högre älder stä som särdeles glesa med tvinig eller ingen underväxt. Detta förhällande förorsakas antap:- iigen af den ringa näringsmängden i jorden, tili följd hvaraf träden mäste upptaga desto mera näring ur lüften, och da vi veta, att Ijustillträdet är proportionellt med den af bladen assimilerade kolsyremängden, förstä vi hvarför Ijusbehofvet hos träden är större pä mager jordmän. Pä bördigare jord- män mäste förhällandet därför nat. vara motsatt. Detta be- visas tydligt af vära ä frisk krosstensgrus växande tallskogars större täthet äfvensom däraf att all äterväxt under äldre bestand ej alltid saknas. Samma förhällande träder oss äf- ven tili mötes hos de mera skuggfördragande trädslagen. Pa särdeles frisk och bördig Standort täla de ännu mera öfver- skärmning an pä mager och torr sädan, dar för denna deras förmäga trängre gränser äro uppdragna. Att denna af bättre eller sämre jordmän beroende inverkan pä trädens Ijusbehof ger sig tili känna pä ett märkbart satt, är sälunda intet tvifvel underkastadt, ehuru detta inflytande dock ej torde kunna anses för sä stört, att Ijusfordrande trädslag i ett speciellt fall künde kailas skuggfördragande och omvändt. (Möjligtvis künde detta ske med afseende ä de trädslag, som stä pä gränsen mellan Ijusfordrande och skuggfördragande). — l det yttre utseendet ger sig denna skillnad annars tyd- ligt uttryck. Detta märka vi ju tydligt, om vi jämföra vära pä god och dälig mark växande tallar med hvarandra. Gayer päpekar äfven huru bjärt den i södra Tyskland pa dälig jordmän växande, glest belöfvade björken skiljer sig frän östersjöländernas pä frisk och kraftig jordmän växande björk, som är karaktäristisk för sin yfvi^a och täta krona. Äfven Säger G. vidare, att i »östersjötallens> mera sammanträngda krona ligger en antydning ä ett ringare Ijusbehof hos detta

45

trädslag pä frisk Standort *). — I detta sammanhang künde anno frägan om de yngre trädens eller plantornas mindre Ijusbehof i förhällande tili de äldres af samma art beröras, ty denna företeelse är delvis füllt analog med trädens växlande Ijusfordringar pä god och dälig mark. Man har Dämligen yelat pästä, att denna olikhet i Ijusbebof skulle, förutom af det redan päpekade förhällandet hos löfträden, ännu vßra beroende däraf, att rotsystemet i förhällande tili kronan hos unga träd är bättre utveckladt an hos äldre, hvarigenom kronan under trädets ungdom är kraftigare närd an pä äldre dagar *). —

Det är klart, att det olika Ijusbehofvet hos de särskilda trädslagen utöfvar stört inflytande ä afverkningsmetoderna äfvensom ä andra ingrepp frän skogshushällarens sida, som äro päkallade af skogshushällningens rationella bedrifvande. Detta kommer dock tili synes i den mera ingäende behand- lingen af lärkträdet, tallen och granen, hvartill vi nu skola öfvergä, sä att Ingen orsak föreligger att behandla denna fräga skildt för sig.

Lärkträdet.

Säväl tallen som björken höra tili vära mest Ijusfor- drande trädslag, men öfverträffas de dock hvardera i detta hänseende af lärkträdet, hvarför det torde vara pä sin plats att här egna nägra ord ät detta det första rummet i rang- skalan intagande trädslag, om ock det ännu ej eger hemorts rätt hos oss i samma bemärkelse, som de nämnda träden.

Alla författare inom forstlitteraturen äro äfven ense om detta trädslags stora behof af Ijus. Gayer säger pä tal om lärkträdets stora Ijusbehof bl. a. följande: »Die Lärche ist die

') Karl Gayer: Der Waldbau, sid. 33—34.

*) Skogsv&rdsföreningens tidskrift 1905, sid. 20.

46

lichtbedürftigste Holzart, und kommt ihr in dieser Beziehung^ nur die Birke gleich. Sowohl auf ihrem heimatlichen Stand- orte wie anderwerls ist ihr jede Überschirmung zuwieder, und selbst den Seitenschatten erträgt sie nur unter sehr günstigen Standortsverhältnissen. Sie strebt deshalb stets nach voller Gipfelfreiheit und sucht jeder seitlichen Um- drängung ihrer Krone zu entwachsen, wozu sie durch ihr langes Längenwachstum vorzüglich befähigt ist. Auch die Umdrängung von gleich hohen Bäumen ihrer eigenen Art mag sie nicht leiden. Räumiger, ja vereinzelter Stand ist ihr Bedürfnis; im geschlossenen Bestände sind die Kand- bäume vielfach einseitig beastet und die Stämme des Bestands- inneren ziehen ihre Bekronung auf die oberste Partie des Schaftes zurück» ^). Som bekant har lärkträdet äfven ganska stora anspräk pä jordmänen, hvilket ännu i sin tur bekräftar dess stora Ijusbehof.

Gayers ofvanciterade yttrande gäller väl hufvudsakligast det euiopeiska lärkträdet. Det i Sibirien växande lärkträdet torde nämligen ej sä litet afvika frän det europeiska med afseende ä sitt Ijusbehof, sä att det förras är betydligt mindre an det senares. 1 Sibirien torde förhällandet mellan tallens och lärkträdets Ijusbehof vara omvändt det i Europa, sä att tallen och säledes äfven björken dar hafva högre plats i Ijusbehofs-rangskalan an Larix. Denna olikhet i Ijusbehof mellan det sibiriska och europeiska lärkträdet framträder tydligt i skillnaden i täthet i de af resp. trädslag bildade bestanden. Sälunda är tätheten i den sibiriska lärkträds- skogen vanligtvis 0,6 — 0,7 och i den europeiska (pä Alperna) blott 0,3 — 0,5. Detta gäller nat. äldre skogar. Hvaraf detta sakförhällande är beroende, är sv&rt att säga : ej är det jord- mänens olikhet, som härvid gör sig gällande, ty icke kan man gärna anse Sibiriens jordmän för bättre an den ä Alperna,

•) Karl Gaver: Der Waldbau, sid. 68.

47

ej heller torde man i detta fall kunna tillskrifva klimatolo- giska förhällanden sä stört inflytande. I Raivola lärkträds- park är man ja äfven i tillfälle att se en relativt hög täthets- grad hos det redan ganska älderstigna sibiriska lärkträds- beständet. Dock saknas ju hos oss naturligt uppkomna lärkträdsskogar, som künde ge ett tillfredsställande svar pä denna fräga om det sibiriska lärkträdets mindre Ijusanspräk äf^en hos oss.

Lärkträdets stora Ijusbehof kommer väl tili synes i det sätU pä hvilket det bildar bestand. Som redan omnämnts, äro de rena lärkträdsskogarna i Europa särdeles glesa, säväl de naturligt uppkomna som de medels kultur uppdragna. Denna naturens vink, den stora glesheten i de naturligt upp- komna beständen, har människan nämiigen tagit i akt, da hon pä konstladt vis förnyar eller grundlägger en lärkträds- skog, hvilket vanligtvis, ja sä godt som alltid sker genom plantering. Härvid användes 1, 2 — 3 meters af stand mellan piantorna enligt Gayer *). Hvad beständsformen i det rena lärkträdsbeständet beträffar, sä är naturligtvis den för Ijus- älskande trädslag karaktäristiska jämnäriga beständsformen den lämpligaste liksom äfven det jämna beständets afverk- ningssätt, trakthygget.

Rena lärkträdsskogar äro dock en sällsynthet hos oss i Europa, utan uppdrages lärkträd vanligtvis i blandning med andra trädslag. Detta förorsakas nat. af den af lärkträdets starka Ijusbehof beroende stora glesheten i det äldre och redan i medeläldersbeständet, hvarför skuggfördragande träd- slag äro af nöden att inplanteras i beständet i och för bibe- hällande af markens växtkraft.

Det satt, pä hvilket blandningen af lärkträd med andra trädslag af naturen sker eller af människan vanligtvis utfö- res, gifver oss ännu en säker garanti för detta trädslags

*) Karl Gayer: Der Waldbau, sid. 506.

48

stora Ijusbehof, ty i blandade bestand spela ju resp. träd- slags Ijusfordringar en särdeles stor och viktig roll. Karak- täristiskt för lärkträdet är härvid, att det ej alls uppdrages i likäldrig bestandsart, utan mäste det ailtid ingä som öfver- bestand i en olikäldrig sädan. Sälunda kan det ej heller uppdragas tillsammans med andra mera Ijusälskande träd- slag, ty detta bland ningssätt förutsätter vanligtvis nägot sä när likhet i resp. trädslags älder. Visserligen künde blan- dade tall- och lärkträdsbeständ tänkas som möjliga, men en- dast da, när ät lärkträdet gifves ett särdeles stört förspräng. Den vanligaste och bästa kamraten för lärkträdet är dock granen, ty detta blandningssätt tillgodogör hast lärkträdets Ijusbehof genom att ät detsamma gifva fullständig toppfrihet (Gipfelfreiheit), liksom äfven granen ännu omöjliggör försäm- randet af markens växtkraft. —

Efter lärkträdet följer ju björken i trädens Ijusbehofs- rangskala, men da denna med afseende ä sitt Ijusbehof ej mycket skiljer sig frän tallen, vilja vi ej här behandia björ- ken skildt för sig, utan heldre taga tili tals värt förnämsta skogsträds, tallens, förhällande tili Ijus och sku{[ga.

Tallen

hör, som vi veta, tili de afgjordt Ijusfordrande trädslagen och intager äfven bland dessa en af de främsta platserna. Gm tallens stora Ijusbehof äro äfven alla fackmän ense. Gay er säger träffande: »Die Kiefer ist eine entschiedene Lichtpflanze ; so dehnbar ihre Natur in allen übrigen Be- ziehungen ist, so wenig ist sie es in Hinsicht des Lichtbe- darfes» *). Hvarje forstman har ju äfven varit i tillfälle att iakttaga huru ömtälig tallen ofta är för hvarje slag af be-

") Karl Gayer: Der Waldbau, sid. 63.

49

skuggning och huru varsamt man därföre bör förfara vid akötsel af tallskog, särskildt, da det gäller alt föryngra en sädan. Härmed vore dock icke sagdt, alt talIeD är mot äfven den miDsta beskuggning och alt denna ömtälighet för beskuggning alltid och under alla förhällanden ar lika. Sä t. ex. veta vi ju, att den unga tallplantan täl mycket mera skugga an en äldre individ af samma slägte, hvilket sak- förhällande naturligtvis är af största betydelse, da ju den unga plantan är i behof af skydd mot yttre faror s. s. storm och köld, hvilket skydd moderträdet är egnadt att gifva. Afven markbeskaffenheten mäste ju göra sitt inflytande gäl- lande härutinnan,] ty, som vi redan päpekat, kan. tallen pä näringsrik mark i mycket högre grad undvara det fritt tili- strömmande solljuset an pä mager och dälig sädan, sä att en pä frisk Standort uppkommen talltelning efter friställning ofta reiativt lätt kan repa sig och skjuta som ett lifskraftigt träd upp i höjden, medan det tvinande och gängliga utseen- det hos ä dälig jordmän under lika stark beskuggning upp- komna plantbeständet gifver föga Ijusa framtidsförhoppningar. Man har äfven anmärkt, att den nordiska tallen skulle vara i stand att täla större beskuggning an den i mellersta Europa växande, hvilket förhällande ju icke är af sä ringa intresse, särskildt da man gärna är frestad att tro, det orsaken tili detta förhällande ätminstone delvis skulle ligga i den skillnad i kultureilt och säledes äfven i forstligt hänseende som varit och är rädande mellan norden och mellersta Europas gamla kalturländer. I dessa senare har skogshushällningen sekel- gamla anor, och skogarna därstädes hafva tili stör del för- lorat sin Ursprungliga natur och utvecklat sig — tili godo eller ondo, därom mä de lärde tvista! — tili »kulturskogar», medan nordens skogar däremot icke sä länge ännu statt un- der människans direkta inflytande och sälunda tili största delen blifvit skonade forstvetenskapens »Sturm und Drang», hvarigenom den ursprungliga urskogstypen hos dem mera

4

50

bevarats. Sälunda skulle man pä kalafverkoingens konto kunna skrifva detta den tyska tallens större Ijusbehof. Huru som hälstl Faktum är dock, att, om ock skillnad häri räder, säväl nordens som meilersta Europas tallar är ytterst Ijus- fordrande träd.

Detta tallens starka behof af Ijus visar sig, som i jäm- förelsen mellan Ijusfordrande och skuggfördragande trädslag redan blifvit framh&llet, väl i det yttre utseendet: den efter Ijuset sträfvande, i slutna bestand endast i toppen sittande kronan, dess form och glesa barrdrägt. Barren hos tallen kvarsitta äfven enligt Blomqvist blott 2 — 3 är, undantagsvis i — 5 är ^). — Om det satt, pä hvilket tallen bildar bestand, har äfven blifvit ordadt. Därvid har den relativt stora gles- heten i äldre och medeläldersbeständ blifvit framhällen lik- som äfven den i tallskogar vanliga starka själfgallringen, som är orsaken tili denna gleshet. Huru stark denna själfgallring är, som frän det 20 äret blir starkast, fä vi en föreställning om, när vi uppräknade de tätt spirande smä plantorna i det nyss grundlagda beständet och sedan den afverkningsmogna skogens dugliga stammar. Hannikainen säger, att om de unga plantornas antal per ha skulle vara t. ex. 20,000, sä skulle man i den afverkningsfärdiga skogen finna blott 1,500 utvecklade stammar, hvaraf framgär, att mer an 90 ®/o af de Ursprungliga plantorna dukat under i den ömsesidiga kampen om tillvaron *). Orsaken tili denna enorma minskning säger Hannikainen vara den, att tallen, för att kunna tillväxa, framför allt fordrar Ijus för sin krona. Denna fordran pä fritt Ijustillträde är det som gör, att tallen, hvilket äfven förut blifvit framhället, liksom andra mera Ijusfordrande trädslag sträfvar efter jämnärig eller ätminstone nägot sänär jämnärig beständsform, ty det är klart, att en beständsform

') A. G. Blomqvist: Tallen, aid. 29.

*) P. W. Hannikainen: Metsänhoitooppi, sid, 27.

51

dar träd af alla äldrar och storlekar växa om hvarandra, ej öfvereDsstämmer med tallens natur och anspräk pä Iju.s, ty härvid komma nat. de mindre träden ofantligt att lida af de störres cfverskärmniDg. I det jämnäriga beständet äter äro de flesta träd ung. lika länga och nästan hvarje träd kommer däri- geDom att f& äJmiostone den öfvcrsta delen af kronan fri. iDe mest erfarna forstmän hafva ock gifvit det räd, att bortslopa ett ojemnärigt ungt tallbeständ, der alla äldrar frän den ett- äriga plantan tili det 20 äriga ungträdet finnas representerade och att ersätta detsamma med jemnärig planterad skog, som inom kort, tili virkesmassa och timmervärde, vida öfverlräffar det frän början ojemnäriga beständet — en hushällningsätgärd, som under intensiva förhällanden utan tvifvel är berättigad», Säger Blomqvist pä tal om dessa saker ^). Vära vackraste tall- skogar utgöras ocksä af de, ätminstone nägot sänär jämn äriga, efter fareld, katnings- och svedjebruk uppkomna tall- beständen. Visserligen ega vi äfven vidsträckta ojämnäriga äfven efter fareld m. m. uppkomna tallskogar, men de ofta här och dar, särskildt pä sämre mark, förekommandi'. baia skoglösare flackarna vittna om fäfäng ansträngning af den Ijusfordrande tallplantan att uppkomma i sina äldre kam- raters skugga. Vi märka alltsä äfven hos det ojämnäriga tallbeständet tendens att bilda jämnäriga grupper ty utvidga vi dessa bara fläckar, finna vi, att ett genom sidobefröning uppkommet ungt plantbeständ inom kort sträfvar uppät, dock nat. icke med samma fart som ett sädant, dar solljuset sä godt som obehindradt fär göra sitt inflytande gällande.

Liksom beständsbildningen äro äfven beständets afverk- ning och dürpä följande föryngring hos tallen karaktäriserade genom detta trädslags stora behof af Ijus. Beständsformerna och afverkningsmetoderna äro ju för öfrigt, som bekant, be- roende af hvarandra, sä att de förra ofiast äro resultat af

0 A. G. Blomqvist: Tallen, sid. 35.

52

senare. Sälunda är den ojämnäriga beständsformen ofta ett direkt resultat af blädningen. Och liksom vi päpekat, att denna beständsform ej är lämplig för tallskog samt att tallen af naturen är emot en slik beständsform, kunna vi pä samma grunder som olämpligt och ofördelaktigt för tallen anse äf- yien blädningsbruket vara, ätminstone i den form det vanligt- vis bedrifvits och ännu bedrifves. Vid blädning för husbehof i hemmansskogarna plockar man ju bort stammar här och dar, af större eller mindre starlek allt efter omständighetema, hvaraf följden naturligtvis är, att skogen utglesas och större eller mindre luckor uppstä. Dessa luckor äro dock vanligt- vis sä smä, att den mycket Ijusfordrande tallplantan i dem icke kan växa upp tili träd utan pä sin höjd i flere ärtionden tvina som marbuske, för att slutligen af sig själf eller genom plötslig friställning dö ut eller i bästa fall utbilda ett trä- vaxet, värdelöst timmerämne. Och ofta äro dessa luckor ännu mindre, sä att det groende fröet knappt hunnit gifva upphof ät nägra späda plantor, förrän dessa för det knappa Ijustillträdets skull utdö. Detta är de omnämnda i vära hemmansskogar * sä vanliga bara fläckarnas uppkomstsätt. Om däremot större öppningar göras i skogen och blädningen öfvergär tili s. k. grupp- eller platshuggning samt sälunda närmar sig trakthygge, blir det som redan anmärktes möjligt för tallen att föryngra sig. Blomqvist omnämner, att i 20 — 30-ärig tallskog en yta af minst 50 alnar i kvadrat är af nöden, pä det en tillfredsställande föryngring af tallen m& kunna försiggä ^). Äfven den ordnade timmerblädningen mäste anses som ett otjenligt afverkningssätt för tallen, ty härvid kommer skogen genom timmerträdens borttagande och kvar- lämnandet af de mindre Sortimenten ofta att utglesas blott sätillvida, att en yngre generation jämnt kan uppkomma, men hvars vidare utveckling blir hämmad, eller ocksä händer det,

*j A. G. Blomqvist: Tallen, sid. 34.

53

om en grandunge finnes i närheten eller enstaka granar här och dar instuckna i tallbestäDdet, alt vi soart under den giesa tallskogen jämte de tvinande talltelningarna eller ocksä helt ensamma se en ung generation af granar käckt, ehurii langsam! straf va uppät. Hvardera af dessa företeelser äro alltför vanliga i vära skogar för alt ej fästa skogsvandrarens uppmärksamhet vid sig.

Del med tallens natur och Ijusahspräk mest öfverens- stämmande afverkningssättet är trakthuggning, ty denna af- verkningsmetod ger ju upphof ät det jämnäriga beständet och är den metod, dar ett träds Ijusbehof hast blir tillgodo- sedt. Alla den rena trakthuggningens variationer kunna vi dock ej anse som lämpliga för tallen. Detta gäller särskildt kalafverkning med väntad sidobesäning samt s. k. kuliss- huggning, hvarvid föryngringen skall ske pä samma satt, ty vid dessa afverkningssätt är det kalhuggna föryngringsomrä- det oftast smalt och längsträckt, sä att det för den starka sidobeskiiggningens skull för den unga tallplantan är mycket svärt att iippväxa. Trakthygge med kvarlämnande af frö- träd har af de flesta fackmän ansetts vara det säkraste och bästa föryngringssättet för tallen, da föryngringen skall ske ä naturlig väg. Antalet kvarlämnade fröträd fär härvid ej vara stört, ehuru äsigterna om antalet inom forstlitteraturen sjäfFallet gä vida ätskiljs. Fröträdens antal är nat. äfven beroende af flere andra faktorer an Ijusbehofvet, s. s. frö- ärets riklighet, markens mottaglighet, trädens och deras kro- nors storlek samt markens friska eller magra beskafifenhet äfvensom anlag för gräsväxt. Blomqvist förordar under de mest gynnsamma omständigheter 30 — 40 per ha, medan han ä dälig jordmän föreslär ett antal af 60—80, »hvilket dock i medeläldrig skog, dar träden hafva smä kronor och ringa fröproduktion, hör fördubblas» ^). Björkman ^) är nöjd med

0 A. G. Blomqvist: Tallen, sid. 166.

^ C. A. T. Björkman: Handbok i skogSBkmsel, sid. 26.

54

ett mindre antal och säger, att 28 — 33 per ha i allmänhet borde vara tillräckligt, ehuru ban medger, att växtplatsens beskaffenhet ibland kan fordra mera. Kronornas afständ frän hvarandra fastslär han tili 15 ä 16 fot. Gayer är re- presentanten för täta fröträdsställningar. Han gifver dock ej nägot bestämdt besked om de kvarlämnade fröträdens antal, utan Säger blott, att ung. Vs af virkesmassan bör vid be- säningshygge borttagas ^). Gayer liksom andra författare för- ordar dessutom täta s. k. Ijushuggningar äfvensom bort tagande af fröträden inom 6 är. Enligt Björkman äro Ijus- huggningar af nöden redan första eller andra äret efter fröär, hvarvid Va af träden skulle afverkas ^). I allmänhet fastslä de flesta fackmän som regel, att därest de uppspi- rande plantorna pä nägot satt börja lida af fröträdens skugga, dessa böra utglesas eller helt och hallet afverkas. Beteck - nande för tallens starka Ijusbehof är vidare det ringa antal öfverständare, som resp. författare förorda att kvarlämnas. Björkman föreslär bögst 6 per ha^). Som en röd träd i de flesta fackmäns uttalanden om föryngringen af tallskog genom- löper den äsigten, att all förutvarande oduglig underväxt bör borttagas. Med oduglig underväxt menas härvid all den underväxt som i form af marbuskar och förkrympta plantor uppkommit under det mer eller mindre glesa äldre tallbestän- det. Sälunda säger Blomqvist, att all oduglig underväxt borde borttagas, äfven om den ej är mera an 10 ä 15 är gammal. »Om sädana plantor och telningar länge vuxit i tryck, uttorka de efter friställningen, men i de flesta fall kunna de ätminstone delvis blifva kvar, uppväxande pä sin höjd tili kort och dälig tarfskog, eller ock kvarblir den under- tryckta tallskogen pä en stationär Standpunkt och utgör ett hinder för skogsmarkens nyttiga användning», säger Blom-

*) Karl Gayer:* Der Waldbau, sid.

') C. A. T. Björkman : Handbok i skogHsköt^el, sid. 27 & 28.

55

qvist vidare, om denna i vära tallskogar sa vanliga under- växt ^).

Fröträden kasta dock äfven de skugga öfver de under deras kronor uppspirande tallplantorna, och bar man, om fröträdsställniDgen varit nägot tätare, t. o. m. ansett denna beskuggning, som ju dock vanligtvis ej är afsedd alt vara af längvarig beskaffenhet, för skadlig sätillvida, att plantoma efier friställning ibiand kunna sjukas och äfven utdö. Detta förhällande äfvensom de ofta lyckade försöken med kalaf- verkning och ätföljande kultur hafva iifven gjort, att man helt och hallet kullkastat pästäendet, att den unga tallplantan vore i behof af fröträdens skugga, som man sä ofta velat göra Iroligt, samt som norm fastslagit, att det fritt tillström- mande solljuset aldrig kan hafva nägon menlig inverkan pä det unga tai [beständet. Blomqvist säger härom: »Resultatet af mina sorgfälliga undersökningar af denna fräga är^ att skuggan af öfverhällna fröträd aldrig är nödvändig vid upp- dragandet af tallskog, och att den förmenta nödvändigheten Häraf har sin grund uti inbillade eller otillräckligt undersökta förhällanden» ^. Enligt Colta är det »blott det ofördärfvade fröet och inbesparingen af kostnader, som göra besänings- hyggen 1 tallskog lämpliga» ^). Kalbs gge med ätföijande kultur är det säledes, som ofta rekommenderas, särskildt i den äldre forstUtteraturen, da det gäller föryngring af tallskog, och ej heller de flesta nutidens fackmän torde förneka denna metods lämplighet med hänseende tili tallens stora Ijusbehof, om ej andra skäl vägde tungt i vägskälen tili förmän för den naturliga föryngringen och ett mera naturenligt afverknings- sätt, an hvad kalhuggningen är. Det satt, pä hvilket dessa yid kalhygge använda kulturer utföras, gifver oss ännu ett

') A. G. Blomqvist: Tallen, eid. 151. *) » » , sid. 119.

•) » » , sid. 122.

56

tydligt bevis om tallens stora anspräk pä Ijus. Sädd var tili en början den vanliga kulturmetoden, men har denna nästan hell och hallet nuförtiden undanträngts af planteringen, som de flesta fackmän s. s. Pfeil m. fl. för den skull föp- ordat, emedan man därvid bättre kan reglera tätheten i det blifvande beständet. Oskolade l-äriga plantor planteras van- ligtvis med 1 ^^2 meters mellanrum mellan raderna och 1 m. mellan plantoma, omskolade med ett afständ af 1 V« — 2 m. säväl mellan raderna som plantoma, i Finsp&ng har man användt t. o. m. 2— 2V2 meters förband. Dessa matt förete, som vi snart komma att se, en stör olikhet med de för den skuggfördragande granen använda.

Tallens erkändt stora Ijusbehof framträder vidare tyd- ligt i det satt, pü hvilket det ingär blandning med andra trädslag. Tall- och björk- samt tall- och granbeständ äfven- som en blandning af alla dessa vära förnämsta trädslag, äro vära vanligaste blandskogar. Man kan äfven säga, att tauen i alla dessa bestand intar främsta platsen, äfven i förhäl- landet tili Ijuset. I det blandade tall- och björkbeständet hafva vi ju tvä tili sina Ijusfordringar nära stäende trädslag, men vi märka dock huru tallen, den mera uthälliga, afgäi* med segern öfver björken, som ju dock har en litet högre plats i Ijusbehofsrangskalan. Till en början växa de, som bekant, sida vid sida, sä att ingendera kommer att lida af den andras beskuggning, men vid 60 — 80 ärs älder märka vi huru björken sä smäningom börjar försvinna, och vi snart i stallet för det forna tall- och björkbeständet se endast ett rent, mer eller mindre luckigt tallbeständ. Tallen har sa- lunda afgätt med segern ur striden; ty vi mäste medge, att mellan de bägge trädslagen en kamp om Ijuset utkämpats, ehuru det nog är sant, att träden tili en del reducera sitt Ijusbehof i blandade bestand. Björken har ej orkat följa med tallens uthälligare och starkare höjdtillväxt. Den har börjat blifva allt mer och mer efter samt slutligen helt och

57

heilet räkat i tallens skugga, dar den inom kort galt döden tili mötes. Visserligen torde äfven andra orsaker säsom vid- tagande röta m. m. inverka tili denna björkens underg&ng, men säkert är dock, att det af tallen helt och hallet eröfrade Ijuset tili stör del varit orsakeD därtill, ty vi se ju huru den p& öppna faltet växande björken kan nä en mycket högre älder an denna i blandning med tallen förekommande liksom äfven del rena — ehuru glesa — björkbeständet. Förekom- mer tallen spridd här och dar i ett björkbeständ, noärka vi äfven da huru den alltid har sin krona fri frän hvarje slag af beskuggning. Och i det blandade tall och granbeständet mäste tallen naturligtvis alltid höja sin krona nägot öfver grannarnas för att fä del af det obehindrade Ijustillträdet. Till en början är ju tallen öfverlägsen granen i sin höjd- tillväxt, sä att den med lätthet kan tillegna sig Ijuset, men da granen i högre älder ökar sin växt, gäller det för tallen all tili det yttersta sporra sin höjdtillväxt för att ej bli kväfd af de snabbt och uthälligt växande granarna. Af det som sagts är äfven utan vidare klart, att tallen äfven i det blan- dade tall-, gran- och björkbeständet intar främsta platsen med hänseende tili Ijustillträdet.

Granen.

Vär vanliga gran är, som vi alla veta, mycket öfver- lägsen tallen i fördragande af beskuggning, och torde den i detta afseende öfverträffas endast af boken, silfvergranen och idegranen. Mest skuggfördragande är granen naturligtvis hk- som alla andra trädslag pä bördig, för den lämpad jordmän, medan den pä torr och mager sädan mycket kan höja sitt Ijusanspräk. Härom säger Blomqvist bl. a. : >Pä bördig mark kan 30- tili 40'ärig underväxt under löfskog äunu an- vändas och efter friställningen hämta sig. Pä torrare mark,

58

säsom under tallskog, är den redan vida ömtäligare, och den friställda underväxten sjukas länge, innan den börjar skjuta i höjden» *).

Liksom tallens mindre och glesare krona anger eil större Ijusbehof, utvisar granens ofta djupt nedgäende och lata grönska, att detta trädslag kan trifvas och fortväxa äfven under mindre stärkt Ijustillträde. Orsaken tili granens lata krona är, som tidigare redan framhälHts, det faktum, att granen relativt länge bibehäller sina barr. De kvarsitta ju 5 tili 7, pä en del grenar äfven 9 tili 12 är^).

Granens förmäga att täla relativt stark beskuggning gifver sig vidare, som bekant, tillkänna i den stora täthet, som vanligtvis räder i granskogen. Ungskogar af gran äro oFta sä godt som ogenomträngliga och äfven vid högre älder märka vi, som vi redan förut framhällit, en stör skillnad mellan gran- och tallbeständ^ hvad tätheten beträffar, ty själf- gallringen i granskogen kan pä längt när ej likställas med den i tallbeständ vanliga. En följd af detta föthällande är äfven den olikhet vi finna mellan de bäda trädslagen med afseende ä beständsformen. Jämnheten är ju betecknande för tallbeständet, medan vi i granskogen ofta finna flere äldersgenerationer representerade, ty i minsta lucka, som upp- stär i beständet, är granen färdig att slä rot och med större eller mindre framgäng sträfva uppät, hvarför vi ej heller i eil granbeständ finna de för tallbeständen ofta sä karaktäristiska bara fläckarna. Det är klart, att granen med ännu större lätthet kan spira upp under ett glest tallbeständ, hvarom äf- ven den vanliga, ofta frambällna granunderväxten i vära äldre tallskogar bär vittnesbörd. »Äfven under björkskogens Ijusa krontak växer granen gärna, isynnerhet om slutningen icke är mycket fullständig, och under aspen, gräalen och de öf-

*) Blomqviet: Granen, sid. 42. ») » . 8id. 39.

59

riga löfträden trifves den lika väl om ej bättre. Pä kross- stensmarkerna saknas granunderväxt sällan under dessa nyss- nämnda trädslag, och den kan säsom ostörd bibehälla sig tili löfträdens högsta älder. Det är isynnerhet i dylika löf- skogsbeständ man är i tilifälle att göra de mest intressanta och i oändlighet omväxlande studier rörande granens för- mäga att länge fördraga beskuggning» — säger Blomqvist pä tal om granens »förhällande tili Ijus och skugga» ^).

Denna granens egenskap att täla jämförelsevis stark beskuggning gor äfven, att granen vida bättre an mänget annat trädslag är egnadt fär blädningsbruk. Dock torde s. k. >plockbuggning» äfvensom »hälhuggning», hvarvid endast en- staka träd -här och dar borttagas, ej vara att rekommendera ens i granskog. Huggning i grupper eller »gruppehugst», som norrmännen kalla denna metod, är däremot det afverk- ningssätt, som bäst torde öfverensstämma med granens natur och anspräk pä Ijus, ty härvid göras grupperna sä stora, 4—7 ar^, att granen väl kan växa och frodas utan brist pä tillräckligt Ijus. Dessutom öfverensstämmer ju denna hyggesmetod bäst af alla metoder med det satt, pä hvilket naturen själf gär tillväga vid &in »afverkning». Granens ringa Ijusbehof gor äfven, att den ordnade timmerblädningen bättre lämpar sig i granskog an i tallskog liksom äfven den trakt- visa blädningen, sädan den blifvit utförd pä Schwarzwald, med sin länga föryngringstid. — Ett större Ijustillträde kan dock ingalunda anses vara skadligt för den unga granplantan, utan bar man tvärtom pästätt, att granen liksom alla andra träd bäst växer under solljusets fria inverkan, ehuru man ej helt och hallet frigjort sig frän föreställningen, att granen i sin ungdom vore i behof af ätminslone nägon beskuggning.

M Blomqvist: Granen, sid. 42.

*) För jämförelses skuU mä pApekas, att dessa grupper i tall- skog göras 7—10 ar.

60

Därför torde ej heller trakthuggDingen kunna anses för sä särdeles olämplig för granen med hänseende ä dess Ijusbehof^ om ej andra omständigheter härvid gjorde sitt inflytande gäl- lande tili trakthuggningsmetodens nackdel. Det är dock utan vidare klart, att fröträden i ett granhygge skola stä mycket tätare an i ett tallhygge liksom äfven grankulturer böra ut- föras i ständstäthet an dylika af tall samt att smala kalhyggen med sidobesäning bättre passa sig för gran an för tall. För jämförelses skull mä anföras, att Hannikainen föreslär 60 — 120 fröträd per ha ^), medan Blomqvist anser, att afstandet mellan fröträdens grenar bör vara 6 ä 10 fot^), samt att, da det gäller plantering, denna sker för oskolade plantor med 0,8 — 1 m. säväl mellan raderna som plantorna, för en gäng skolade med 1 V2 m. mellan raderna och 1 m. mellan plantorna o. s. v.

Äf särdeles stört forstligt intresse är frägan, huru läng undertryckning granen kan täla och huruvida den ander- tryckta granen eller granmarbusken ännu efter friställning kan repa sig och utvecklas tili dugligt virke, hvilken fräga väckt mycket meningsskiljaktigheter inom fackmannakretsar. — Faktum är ju, att granen utan att gä ut länge och väl kan uthärda en jämförelsevis stark beskuggning. Detta sakför hällande har ej kunnat med bästa vilja i världen bestrida^ ens af de ifrigaste kalafverkningens försvarare, hvarför äfven meningsutbytet hufvudsakligast knutit sig kring den under- tryckta granens, marbuskens, framtid.

De forstmän, som förklarat »krig mot marbuskarna» hafva hufvudsakligen velat pästa, »att granen efter att en längre eller kortare tid hafva varit öfverskärmad och för- värfvat sig epitetet marbuske l:o) icke skulle kunna utväza tili ett dugligt sägtimmerträd och att den 2:o), tili följd af

') P. W. Hannikainen: Metsänhoitooppi, Hid. 113. *) Blomqvist: Granen, sid. 144,

61

undertryckningen, mottagit anlag tili innanröta, sä alt under^ tryckningen just vore anledning tili att vära granskogar äro sa rikt försedda med innanruttna träd» ^). Dessa forstmän YÜja^ att all »oduglig underväxt» skall borttagas. d. v. s. all underväxt som visar ens litet tvinande utseende, samt ersät- las halst med — ofta dyr — kultur. Visserligen medgifver ju L ex. Blomqvist, att 30 — 40-ärig underväxt ander löfskog pk god jordmän ännu kan användas samt tillägger, att det hos oss ännu äterstär att genom noggranna och omsorgsfulla undersökningar utröna i hvad man tillvitelserna om kärn- rötan äro grundade »och att öfverhufvudtaget besvara frägan: huru längt man, utan att uppoffra hushällningens hufvud- syften, kan gä med hänseende tili användningen af under- växt för bildandet af nya bestand» ^).

Att detta »krig mot marbuskarna» äfven färanledts, ät- minstone hvad granen beträffar, tili stör del af bristande sakkännedom och blind auktoritetstro, pävisa de undersök- ningar jägmästar Cnattingius pä ättiotalet i Sverige i detta afseende företagit % Han har utfört dessa sina undersök- ningar »dels ä marbuskar, för att konstatera i hvad man dessa visa sig »redan ega fröet tili sjukdom i sitt iure», dels ä afskärningar efter ett mindre antal vid timmerafverkning qvarlemnade stubbar, vidare ä ett parti sägtimmer, som fram- forslats tili närliggande jernvägsstation för att framföras tili sägverk, dels slutligen och hufvudsakligen vid kalafverkning» ä tvä hyggen, det ena om 71 ar och det andra om 8,8 ar. Af mar- buskarna som voro 173 tili antalet, voro endast 3 st. eller 1,73 7o sjuka, men förekommo däremot mänga sädana stammar, som

*) Den undertryckta granens, marbiiskens framtid, Tidskrift för skogBhush&llning 1888, sid. 65.

*) Blomqvist: Granen, sid. 42.

•) Den undertryckta granens, marbuskens, framtid, Tidskrift för jikogshnsh&llning 1888, sid. 65—84.

62

man vanligtvis brukat utpeka för alt pävisa början tili kärn- röta, d. V. s. »sädana, som i stammens afskärningsyta vid roten visat sig vara en I. flera sä att säga nymänformiga fläc- kar med mörkare ved an veden i öfrigt», men hvilka efter försiggängen mikroskopisk undersökning ej befunnits besatta med svampmycelium. Af de i fräga varande tili järnvägs- Station framsläpade stockarna »togs med vederbörligt tillstand afskärningen af rotstockarnas rotända och befunnos af 43 stycken gransägt immer 39 stycken vara utvuxna frän mar- buskar, da däremot endast 4 st. angäfvo att de ej varit undertryckta. Af de förra voro 35 st. friska och 4 st. visade en lindrigare rötskada». Undersökningarna ä »ett mindre antal vid timmerafverkning qvarlemnade stubbar» utvisade, att alla af raarbuskar uppväxta timmer varit friska. Af under- sökningarna ä de bägge kalafverkade hyggena framgick äter, att »utaf 185 undersökta Iräd, 59 st. ej varit undertryckta, 87 st. uppvuxit frän marbuskar och 39 st. icke blifvit tili nägondera gruppen hänförda, enär de, sä när som pä 3 st., hvilka varit friska och mindre an 1 kub. fot, varit i sä bog grad angripna af röta, att vid stubbhöjd endast en ring af Splinten varit frisk och den öfriga veden antingen helt och hallet förmultnad, lemnande stammen ihälig, eller ock sä pass lös, att ärsringarna ej kunnat med füll säkerhet observeras, för att konstatera, om trädet varit undertryckt eller icke». Därför bar jägmästar Cnattingius ansett det rät- tast att fördela dessa 39 träd pä undertryckta och ej under- tryckta i den proportion de öfriga stammarna varit i detta afseende olika. När han tili först lämnar dessa träd ur räk- ningen, fär man följande resultat:

»Ej undertryckta ... 59 st. eller 40 o/o Undertryckta .... 87 » » 60 » Af de förra hafva . . 25 » » 42 » varit friska och

34 » » 58 » » sjuka.

63

Af de undertryckta hafva 54 st. eiler 62 o o varit f riska och

33 > > 38 » > sjuka».

Di han inför de obestämda träden i Proportionen 40 : 60, sä erh&Uer han:

»Ej undertryckta . Undertryckta . . Af de förra hafva.

. . 74 St. eller 40%

. . 111 t » 60 •

. . 25 » » 36 » varit friska och

48 » » 65 > » sjuka.

Af de undertryckta haf^a 56 » > 50 » » friska och

55 » » 50 » » sjuka».

Gifvande ännu pä försök efter ät den meningsriktning, som vill räkna undertryckningen tili last att träden sjukna, fär han följande jämförelse:

>E] undertryckta

Undertryckta

Af de förra hafva

. . 59 St. eller 32 o/o

. . 126 » » 68 »

. . 25 » » 42 » varit friska och

34 » » 58 » » sjuka.

■

Af de uudertryckta hafva 57 » » 45 » » friska och

69 » » 55 » » sjuka»,

hvaraf framgär, att äfven da de undertryckta trädens ställ- ning skulle varit bältre an de ej undertrycktas, — alla dessa siffror torde för öfrigt redan tili fullo bevisa — d& man ej har skäl att förutsätta, att de skulle utgöra nägot undantag frän den allmänna regeln — , att den frän marbuske uppkomna gra- nen, lika väl som den hvilken aldrig varit undertryckt, kan utväxa tili gagnvirke samt att detta marbusktillständ ej är att anses som sjukdomsorsak tili den för vära granskogar sä vanliga innanrötan, och gifva de ännu en större stadga

64

Sit vär äsigt om granens utomordentligt starka och uttänj bara egenskap alt iäla beskuggning.

Af det sagda torde framgätt hvilken betydelsefull roll Ijuset spelar i trädens lif. Förutom, att det är ett nödvändigt lifsvillkor för dem, ha vi erfarit huru det ökade Ijustillträdet genom utförande af hjälpgallringar, Ijushuggningar m. m. stegraode inverkar p& trädens volyra — och dels äfven pä deras kvalitetstillväxt, hvaraf ju skogshushällningens ränta- bilitet tili stör del är beroende, liksom det ofta äfven annars välgörande ingriper i ett skogsbeständs utveckling. Äfven ha vi funnit huru afvikande de olika trädslagens ställning tili det för dem sä viktiga Ijuset ofta är och huru sv&rt det ibland är att noga ange ett trädslags Ijusbehof. — Att ä det afhandlade liksom ä mänga andra omräden af det forstliga vetandet mycket skrifvits och heta duster utkämpats mellan de olika meningsriktningarnas försvarare samt att k senare tider, da friskare fläktar inom forstvetenskapen äter börjat bläsa, klarhet bragts i mängen förr sä dunkel punkt, är för enhvar bekant. Det vore dock orätt att säga, att malet är hunnet, att hithörande frägor blifvit af den objektiva forskningen full- ständigt besvarade. Faktum är, att vi, ätminstone hos oss, ännu icke kommit sä längt, utan att ett och hvarje ännu är inhöljdtj i ett visst dunkel och att säledes ett vidt värksam- hetsfält äfven i frägan om Ijusets ingripande betydelse i trä- dens lif samt de särskilda trädslagens behof af detsamma skall öppna sig för det kanske i en snar framtid startade unga försöksväsendet i värt land.

Evois, vären 1906.

O. P.

Maanviljelysseufammeko metsäniuottolaitoksia? ')

1.

Oulun läänin talousseura on anonut, että seuralle valtion- varoista myönneltäisiin 10,000 markan suuruinen rahamäärä vuosittain 1(^ vuoden ajalla, josta muodostetaan pysyväinen metsälaiharahasto ja jota seura tilivelvollisuutta vastaan hoitaa.

Anomnksessa huoxnautetaan mitenkä hillitsemätön metsänhaaskaus yk^ityisten metsien Buhteen nykyään on valloillaan ja erittäinkin Bitten knn kaivospölkyt ja paperipuut ovat alkaneet kftydft kaupaksi vienti- tavarana. Mainitaan sitten, että snurin osa pienemmän sahaamattoman puntavaran vientimäärästä, joka nousee noin 2,200,000 m", otetaan seu- ran vaikntuspiiristft. Täroän takia onkin niitten maatilojen lukomäärä, joilta puDttou metsäft omaksi tarpeeksi viime aikoina melko määrässft kapvanut. Seura ei ole voinut olla kiinnittAmättä huomiotansa tähän aHiain tilaan ja on huomannot, että, jollei keinoja voida keksiä, jotka ovat omiansa Bupistamaan metsien hävittämistä, todellinen, itse kan- nattavaista maanviljelyetä ubkaava vaara syntyy.

AuornnksesBa sanotaan, ettei voida kieltää, että maanomistajan kylläkin nsein on voittanut kiasaiis ilman vaivatta, ja pakoittavaa Ryytä siihen olematta, ansaita hänen oloBuhteisiinsa nähden melkoisen raha- suinman, matta ihan useimmiten pattuvissa tapauksissa maanomistaja Oll ollut talondelliBessa ahdinkotilaesa ja on hänen hinnaeta mistä hy- Tftnsä täytynyt hankkia itselleen tarpeellinen liikepääoma ja tämän bankkimiseksi hän on myynyt nuoren metäänsä. »Seuran mielestä

^) Kirjoitos alkujaan aijottu Metsänystävää varten mutta on laa- juutensa takia siirretty Julkaisuihin.

Toim.

5

66

tuDtuu mahdoUiselta varjella paljon nuorta meteäft hävitykseltä, jos Seuralle valmistetaan tilaisnutta antaa lainoja maanomistajille ehdolla, ettei met8&n myyntiä saa tapahtua tilalta nun kauan kuin laina on maksamatta.

Tuuma on toteutettavissa siten, ettft »seuralle myönnetään 10,(XX) markan suaruinen rahamftärä vuosittain 10 vuoden ajalla, josta muo- dostetaan pysyvttinen metsälainarabasto ja jota Seuran tilin velvolli- suutta vastaan hoitaa. Lainat Seura on ajatöUut annettaviksi seuraa- van suunnitelman mukaan. Lainat annetaan mflfträltftän korkeintain 50() markan suurnisina 2 V's prosentin korkoa ja 10 proeentin kuole- tusta vastaan, semmoista vakuutta vastaan, minkä Seura voipi hyväk- syft ja ehdolla, että maanomistaja sitontuu lainan aikana olemaan myy- mftttft nuorta metsää tilaltansa, ja siintt tapauksessa, että myynti ta- pahtuisi ainoastaan neuvojan johdon mukaan. Omistajan vaihtuessa oikeutetaan uusi omistaja ottamaan nimiinsä lainan maksamattoman osan «utta vakuutta vastaan. Jos maanomistaja ennen lainan-ajan lo- puttua tahtoo m3^ydft metsää, pidetään laina irtisanottuna ja maksa* maton osa on oitis suoritettAva ynnft 6 prosentin korko koko siltä ajaita, jolloin laina on oUut voimassaan. Jos lainanottaja irtisanoo lainan ennen määrättyä 10 vuoden aikaa, on hänen samaten maksettava ti prosentin korko koko kuluneelta ajaita. Lainanottajaa pidetään Seuran metsätalouden neuvojan vakinaisena tilaajana. Lainaehtojen noudatta- misen valvonnosta Seura pitää hnolta virka- ja asiamiestensä kautta. Koron 2 '/.> % Seura on ajatellut käytettäväksi samaan tarkoitukseen muodostettavaa rahastoa varten.

Kymmenen vuoden kuluttua velkana olevien lainojen luknmäärä voisi nousta 29<^neen k 500 markkaa kukin laina. Paitsi sitä, että varmaankin täten paljon nuorta metsää varjeltaisiin hävitykseltä olisi toimeenpiteellä siinä sivussa toinenkin oleellinen merkitys. On näet huomattu, että vaisinkin pienten tilojen omistajat ovat vastahakosia kftyt* tämään hyväkseen metsänneuvojan apua. Mutta tämän kautta kaikki lainanottajat tulisivat tilaajiksi, eikä ole mahdoUista ajatella muata kuin että vuosi vuodelta annetut neuvot ja käytännölliset huomautukset vihdoin ovat omiansa avaamaan metsänomistajain silmiä näkemään kuinka tärkeää on, että metsällekin omistetaan hoitoa ja huolenpitoa sekä että metsää, missä semmoista on olemmassa yli talon tarpeen, on pidettävä maanviljelyksen pysyväisenä tukena, eikä pääomand, minkä yhdellä kertaa saapi tyyni käyttää».

MetHähallitus huomauttaa t-ämän anomuksen johdosta antamas saan lauHunnossa, että edullisten lainojen kautta epäilemättä sangen

67

tehokkaasti voitaisiin estAä yksttyismetsiämme jontumaflta hävityksen alaisiksi. MetsfthallitukBen mielestä ansaitsee Talousseuran lainajäijes- telmä ainakiD oäliaikaisena ^ toimenpiteenft, kunnes voiraassa oleva laki saadaan maatetaksi siinä sahteessa, että metsiftkin voidaan kiin- nittöft lainan takaisin maksamisen vaknudeksi, kannatusta, joskin on epAiltflTää voipiko keskikokoisenkaan talon ahdinkoon joutunut oinis- taja useinkaan talla autetuksi nun vähftisellä lainamftäräUä. kuin 500 markkaa. »Sita vastoin on selvä, että hänelle satunnaisessa raha- polassa voi näistä lainoista olla sen verran apua, ettei hänen ainakaan tarvitse epäedullisilla ehdoilla myydä metaäänsä eikä puutavaraliike- inieheltä ottaa etakftteen rahoja. Aivan pienien tilojen omistajille koitnisi lainoista paras hyöty, ja sen tähden voimmekin ennastaa, että tällaisen lainajärjestelmän kautta paljon metsää saataisiin varjelluksi hävitykaeltfl, joskaan se ei voi estää maanomistajaa eduilisen m3rynti- tilaisuuden tarjontuessa myymästä metsäänsä, kun lainanottaja, makaa- malle H prosentin koron lainasummalleen, voi päästä sopimukses- taan irti>.

I^UBunnosaa haomautetaan vielä näiden lainojen merkityksestä varsinkin pienviljelijöille siinä siihteessa, että lainanottaja tulisi niitten kaatta pakoitetuksi käyttämään metsänhoidonneuvojen objausta. Metsä- hallttus pooltaa anomusta »kuitenkin ehdolla, että lainanottajalta vaadi- taan sitoumus että, Jos hän laina-ajan kestäessä tahtoisi metsästaän myydä metsäniuotleita, olkoonpa nc minkälaatuisia tahansu ^), hän tekee sen ainoastaan Talousseuran metsänhoidonnenvojan osotuksen ja nenvou mnkaan, sekä että Talousseura, asiamiehensä tahi neuvojansa kautta tarkoin valvoo ettei lainanottajat vastoin sitoumuksiaan myy metsftä tiloiltansa».

II.

Komitea, joka on ollut asetetlu tutkimaan puutavara- liikkeiden maanostoja, sanoo hiljattain painosta ilmestyneessä mietin n össään : »komitea on syvüsti vakuutettu siitä, että syynä lukuisiin tilanmyynteihin on ollut se, että maanomis- tajain useinkin on ollut mahdoton saada lainaksi talouteen ja velkojen maksuun tarvittavia varoja. Tämän puutteen pois-

') Meidän harventjima.

68

tamiseksi olisi komitean mieleslä saatava aikaan lainarahasto tai erityinen rahalaitos, josta myönnettäisiin lainoja metsän- kiinnitystä vastaan. Kun maanorQistajat olisivat tilaisuudessa saamaanedullisia lainoja kÜDnittämällä metsänsä, eivätheenään olisi pakoitetut polkuhinnasta myymään talojaan. Välttämät- tömänä ehtona tämmöisten kiinnityslainojen saamiseen olisi tietysti että lainan vakuutena oleva metsämaa olisi pantava järkiperäisen jatkuvan metsänhoidon ja sopivan tarkastuksen alaiseksi, jotta metsäpääoma ei pääsisi vähentymään. Seu- rauksena puheenalaisisla metsänkiinnityksistä tulisi luonnolli- sesti myöskin olemaan huolellisempi metsänhoito maassamme, koska epäilemätöntä on, että tätä tapaa lainanantiin tultai- siin sangen yleisesti käyttämään ainakin semmoisilla maa- tiloilla, joilla metsää od yli tarpeen».

Komitea ei kumminkaan ole tehnyt ehdotusta siitä, mi- ten kysymys lainojen myöntämisestä metsänkiinnitystä vas- taan olisi järjestettävä ja mitkä muutokset nykyiseen lain- säädäntöön kysymyksen toteuttamista varten olisivat tarpeel- liset, siilä — kuten tiedetään — ei nykyinen voimassa oleva laki lue metsää sellaiseksi omaisuudeksi, että sähen voitaisiin kiinnitystä saada. Mietinnössä huomautetaan ainoastaan metsänkiinnityksen suuresta merkityksestä maamme maata omistavalle väestölle samoin kuin siitä seikasta että lainojen myöntämisestä metsänkiinnitystä vastaan olisi seurauksena metsänhoidon yleisempi parantuminen maassamme.

Kysymys metsänhoitolaitoksen aikaansaamisesta on epäi- lemättä päivänjärjestyksessä meillä. Siitä on viime aikoina keskusteltu kautta maan, missä vaan metsänomistajia on ollut koolla ja se on kieli, jonka aina saa väräjämään, kun situ koskettaa.

Suomen Metsänhoitoyhdistyksen viime keväänä hyväksy- tyssä ohjelmassa lausutaan: »Pitäen luottolaitoksen metsän- kiinteimistöä varten aikaansaamisen mitä tehokkaampana keinona yksityismetsätalouden parantamiseksi, aikoo Suomen

69

Metsänhoitoyhdistys puolestaan työskJBDnellä tällaisen laitok- sen aikaansaamiseksi ja kehittämiseksi».

Noudattaakseen tässäkin suhteessa hy väksyttyä ohjelmaa, päälti yhdistyksen johtokunta ottaa kysymyksen : metsänluotto- laitoksen aikaansaamisesta, keskustelun alaiseksi yhdistyksen viime vuosikokouksessa Kuopiossa. Keskustelu ei kummin- kaan johtanut roihinkään päätökseen, vaan päätettiin asia jättää johtokunnan huostaan, jonka tutisi tarmokkaasti toimia sen toteuttamiseksi.

Tämän johdosta on johtokunta jättänyt ylimetsänhoitaja F. M. Lagerbiadille, joka viime kesänä kävi näitä asioita tutkimassa Skandinavian maissa, ehdotuksen iaatimisen met- säniuottolaitoksen järjestämiseksi johtokunnan kokoukseen, ja OD tämä ehdotus luettavana toisessa paikassa vihkoamme.

Peuraavassa tahdon tuoda esillä kantani kysymykseen nähden.

Mitä ensiksi tulee siihen seikkaan, että syynä metsän myynteihin olisi velat ja hoidon puute, nun en voi täydel- leen yhtyä tähän, sillä syyt näihin myynteihin ovat haettavat paljon syvämmältä kuin luoton puutteesta. En luule, että täl- laisia myyntejä voitaisi ehkäistä parannetun luoton avulla. Niitten ehkäisemiseksi tarvitaan selvät lakipykälät, joita ei voi kiertää eikä kaataa. Huomioon on muuten otettava, että kuta enemmän asetetaan rajoituksia yksityisen metsän- käytön suhteen, sitä ' enemmän koettavat puutavaraUikkeet haokkia itselleen tiloja. Nun viehättävää kuin olisikin hie- masen viivähtää näissä asioissa^ täytynee minun kumminkin tällä kertaa jättää, ne sikseen, sillä ne veisivät minut liiaksi syrjään varsinaisesta aineestani, mutta ehkä joskus vastedes saan tilaisuuden palata niihin ja silloin puhua niistä vähän laveammin.

Maanviljelijämme kyllä tarvitsevat luottoa etupäässä lunastakseen kanssaperillisiltään tilansa,^ mutta kumminkin on heilte liikeluoton tarve paljon lähempi ja kipeämpi.

70

Tähän seikkaan ei minuD mielestäni ole kiinnitetty kylliksi huomiota metsänluottolaitoksen aikaansaamisesta keskustel- taessa.

Jos ajattelemme sellaista tapausta — meillä hyvin ta- vallista — , että yhden perillisistä tulee lunastaa tilan kanssa- perillisiltään, niin huomaamme, että metsä, Jos sitä tilalla on, tavallisesti saa maksaa lunastusrahat. Jos metsä od hakattavaa, niin ei tästä tietysti ole sen enempää sanomista. Aivan toi- nen on sitä vastoin asiainlaita, jos metsä on vielä nuorta parhaimmassa kasvuvoimassaan olevaa. Jos nyt tällainen metsä saa maksaa lunnaat, niin on se tietysti suureksi tap- pioksi tilan vastaiselle omistajalle. Huomioon otettava on, että useilla yksityisillä tiloilla metsät kumminkin hyvällä hoi- doUa ja säästäväisellä metsänkäytöUä verrattain lyhyen ajan kuluessa voitaisiin saada siihen kuntoon, että ne voivat mak- saa lunDaat. Pääasia on että saadaan metsänmyynti siirre- tyksi joksikin aikaa eteenpäin. Tähän tarvitaan vaan liike- luottoa joskin verrattain runsaassa määrässä.

Liikepääomaa tarvitsee maanviljelijä kumminkin ennen kaikkea positiiviseen työhön metsänsä hyväksi s. o. järki- peräiseen metsätalouden harjoittamiseen ja metsänsä paranta- miseen. Tätä seikkaa olisi meidän etupäässä pidettävä silmällä, kun metsänluottolaitostamme perustamme. Metsänhoidon pa- rantamista tarkoittavien positiivisten toimenpiteiden kautta me parhaiten edistämme metsään lukittujen pääomien ja niiltä juoksevien korkojen kasvamista.

Liikeluoton tyydytiämiseksi metsätaloudessakin ovat osuuskassamme soceliaimmat.

Koska metsänluottolaitoksista keskusteltaessa yleisem- min on kannatettu hypoteekkiluottojärjestelmää, niin tahdon seuraavassa vertailla sitä raiffeiseiniläiseen osuusluottojärjes- telmään käytettynä metsäialoudessa.

Ensiksi tahdon huomauttaa siitä, että hypoteekkiluotto- järjestelmän käytäntöön ottaminen vaatii muutoksia nykyään

71

voimassa olevaan lakiin, kun osuusluottojärjestelmä sitä vas- toin — osuuskunnan jäsenten ollen heDkilökohtaisesti velasta vastuunalaisia — ei sitä vaadi.

Lainan vakuudeksi puusio yleensä ei sovellu, sillä se on jokseenkin helposti hävitettävissä. Lainanantaja on joka tapauksessa suuresti riippuvainen lainanottajan rehellisyydestä ja kunnollisuudesta ; luonnon tuhot voivat sitä paitse ehkä jossain määrin vähentää lainan varmuutta. Lainan varmuutta voi sekin seikka, että metsää on vaikea vakuuttaa, hieman vähentää. Huomioon on kuniminkin otettava, että metsä ei yleensä ole vakuutuksen tarpeessa, sillä metsätaloudessa asiain laita ei ole sama kuin maataloudessa, jossa maanviljelijä huonon sadon jälkeen aina tarvitsee rahaa, ostaakseen uutta siementä. Metsänomistajalla sitä vastoin on liiaksikin rahaa kun hyönteistuho tahi myrsky on tubonnut bäneltä metsän. Ainoa tarpeellinen vakuutusmuoto on kasvavan metsän vakuuttaminen tulen vaaralta. Mutta tässäkin tapauksessa lienee suurempien alojen vakuutus ei ainoastaan tarpeetonta vaan myös talou- dellisesti epäedullista, sillä tulen vaaraa voidaan paremmin vähentää suoranaisten metsänhoidollisten toimenpiteiden kautta. Täysin hyväksyttävänä vakuutena voi ainoastaan metsämaa olla. Jotta laina olisi täysin varmaan sijoitettu metsänkiinnitystä vastaan, olisi lainanantajan puolelta vaadittavaa nun ankaraa valvontaa, että se arveluttavassa määrässä rajoittaisi lainan- ottajan toimintavapautta ja tämän kautta mahdollisesti vaikut- taisi ehkäisevästi taloudellisesti edullisimpaan metsänkäyttöön.

Luotonjärjestämisen suhteen metsätalouden alalla val- litsee epävarmuus mielipiteissä suuremmissa sivistysmaissakin, jossa metsät jo vuosikymmeninä ovat oUeet järkiperäisen hoidon alaisina. Viime aikoina on kumminkin ammatti- miesten kesken ruvettu pitämään puustoaktn sopivana esi- neenä lainan vakuudeksi hyooteekkilainoja myönnettäessä, Jos vaan metsän jatkuva hoito on täysin turvattu.

72

Norjan Hypoteekkipankki emm. myöntäft mainituissa ammatteissa ja kaikiäsa suojametsä-alueissa lainoja kasvavan metsän kiinnitystä vas- taan. Laina voi noasta aina 'Vio metsän arvosta, joka lasketaan hy- väUä metsänhoidoUa saavatetun vuotuisen tuotannon mukaan.

PteuMÜäiset Hypoteekkipankit myöntävat lainoja aiua '/s metsan arvosta, jos sen huolellinen hoito on turvattu. Muat rahalaitoknet Preussiesä myöntävftt lainoja yleensä vaan metsämaan kiiHnitystä vas- taan. Tästä tekevät kumminkin rahalaitokset Schlesiassa poikkeuksen, sillä ne myöntävftt lainoja myös kasvavan metsan kiinnitystä vastaan.

Aikasemmin mainitsemassani komitean lausunnossa sano- taan: ^tätä tapaa lainansaantiin tultaisiin varmaan »an^en yleisesti käyttämään ainakin semmoisilla maatiloilla, joilla metsää on yli tarpeen». Luultavaa onkin, että etupäässä suuremmat tilalliset ja mahdollisesti puutavara-liikkeetkin tulisivat tätä luottoa hyväkseen käyttämään. Mutta nekö tätä luottoa tarvitsevat?

Minun mielestäni sellaiset tilat, joilla on liian pienet puuvarat, ja joita yksityismetsäkomitean tutkimuksien mu- kaan löytyy meidän maassamme — Jumala paratkoon — aivan liiaksikin paljon ja joiden lukumäärä vuosi vuodelta suuresti kasvaa, etupäässä tarvitsevat sitä, sillä heidän tulee koettaa saada metsänsä sähen kuntoon, että voivat sillä tulla toimeen vieläpä myydä siitä jonkun verran. Meidän ei tu/e siis luoton avulla ainoastaan koettaa säilyttää metsäpää- omiamme vaan meidän tulee sen avulla myös koettaa lisätä niitä. Tätä emme hypoteekkiluottojärjestelmällä saavuta yhtä hyvin kuin osuusluottojärjestelmää käyttämällä.

Hypoteekkiluottojärjestelmän — ei ainakaan siinä muo- dossa, jossa se on meillä käytännössä — kautta eivät tute autetuiksi todellisesti tarvitsevat, sillä suuret hypoteekki- laitokset eivät tietystikään tarpeeksi hyvin voi tuntea pakalli- sia oloja. Ne eivät sitä paitse voi evätä lainoja keltään, joka vaan asettaa tarpeellisen vakuuden. Näin ollen voivat suuret puutavaraliikkeet ruveta käyttämään hyväkseen tätä luottoa, josta syystä tarvitaan suunnattomia pääomia, jotta lainoja

73

riittäisi myös pieotilallisille, jotka niitä etupäässä tarvitsevat. Voidaan väittää, etteivät puutavaraliikkeet Norjassa — ei aina- kaan mainittavassa määrässä — ole käyttäneet tätä luot- toa hyväkseen, eikä sitä sen vuoksi olisi meiliäkään pelät- tävä. Luonnollista onkin, etteivät puutavaraliikkeet aseta met- siään minkäänlaisen valvonnan alaiseksi — lainan kautta bei- dän inetsän käyttönsä joutuisi hypoteekkilaitoksen valvonnan alaiseksi — maassa, jossa yksityisten rnetsänkäyttö on nun va- paata kuin Norjassa. Meidän uusi metsälakioime varmaan ra- joittaa yksityisen ja siis rayos puutavaraliikkeittenkin vapaata metsankäyttö-oikeutta ja tämä voi aiheuttaa sen, että viimeksi mianitnt vähemroän vastahakoisesti taipuvat valvonnan alaisiksi myös luottolaitoksen puolelta. Osuusluottojärj^stelmässä ei sitä vastoin olisi vähintäkään pelättävää puutavaraliikkeitten puolelta.

Se seikka, ettei valvontaa hypoteekkiluottojärjestelmässä voida järjestää kyllin tehokkaksi ilman kovin suuria kus- tannuksia painavasti puhuu sitä vastaan.

Kuta pienemmät metsät ovat, jotka ovat kiinnitetyt lai- nan vakuudeksi, sitä vaikeammaksi ja kalliimmaksi käy tie- tysti valvonta. Pankinjohtaja E. Schybergsson sanoo esitel- mässään, jonka hän piti kyseessä olevasta aineesta Suomen Metsänhoitoyhdistyksen viime vuosikokouksessa : »Mutta kuta väbäisempi metsä-alue on, sitä enemmän lisääntyy vaikeuksia puheena olevassa (valvontaan nähden) suhteessa. Pieniin tiloihin nähden tulee välttämättömäksi joko turvautua edes- vastuu-määräyksiin, tai panna toimeen keskinäisen edes- vastuun lainanottajille pienemmä9sä piirissä: kihlakunnassa tai pitäjässä, jossa on mahdollista paremmin pitää siimällä toisiaan. Tästä huolimatta täytyy sittenkin, jottei lainan- antajalle voisi tulla liian suurta vahinkoa, pysytellä laina- summan suuruutta paljon ahtaampien rajojen sisällä kuin sunremmilla metsätiloilla olisi tarpeellista».

Norjassa, jossa on jonkun verran kokemusta metsän-

74

luottolaitoksen toiminnan suhteen, on huomattu yleensä ole- van kaikin puolin eduUista, jos pienemmät piirit esim. kylä- kunnat voivat yhtyä yhteisiä lainoja ottamaan.

Maanviljelijämme tarvitsevat etupäässä liikeluottoa. Ylläolevasta selviää sitä paitse etta tarkoituksen mukaisin luottojärjestelmä on se, joka rakentaa maanviljelijäin vapaalle yhteenliiltymiselle. Näin ollen ooat osuuskassat varmaan soveliaimpia metsän luottolaäoksia.

Olen edellisessä maininnut, ettähypoteekkiluottojärjestelmä vaatii suuria pääomia, eikä se auta todellisesti tarvitsevia; valüonta ei voi olla kylliksi tehokasta; se sitä paitse on liian Ara//r'ä järjestelmä. Mutta ennen kaikkea: se ei velvoita positiiüiseenjyöhön metsätalouden alalla. Metsään lukitut pääomat sen avulla ebkä oval säilytettävissä, mutta tuskin niitä sen kautta suuresti kartutetaan. Ainoastaan säästämällä ja säilyttämällä ernme kumminkaan suuria aikaansaa. Me voimme huoleti käyttää yksityisiä metsiämme hyväksemme yhtä suuressa määrässä kuin näihin saakka, mutta samalla tulee meidän uhrata paljon enemmän työtä niiden hyväksi kuin tälä nykyä.

Hypoteekkiluottojärjestelmä käytettynä metsätalouden alalla edistäisi varmaan vleistä velkaantumista tuottamatta vastaavaa hyötyä. Osuusluottojärjestelmän käytäntöön otta- mista sitä vastoin epäilemättä olisi suuri hyöty.

Valvonta tulisi tehokkaammaksi ja haloemmaksi ; tebokkaammaksi siitä syystä, että osuuskassat ovat pieniä paikallisia yhdistyksiä, joiden jäsenet perinpohjin tuntevat toistensa raetsät, jonka kautta osuuskassan hallituksella on helppo valvoa lainanottajan metsänkäyttöä, halvemmaksi tulisi se siitä syystä, että osuuskassojen toimimiehet ovat joko ai- van palkattomia tahi joka tapauksessa vähäpalkkaisia henki- löitä. Meidän on pidettävä silmällä sita, että koneisto tulee nun yksinkertaiseksi ja halvaksi kuin mahdoUista, sillä siten se vastaa parhaiten tarkoitustaan, ja siten me saamme enero-

75

man varoja käytettäväksemme suoranaisiin metsäpäüomien kartuttamista tarkoittavün toimenpiteisiin, kuten vesiperäisten roetsämaitten kuivattaniiseen y. m.

Osuuskassan jäsenet oval sitä paitse aina rehellisiä ja kunnoUisia, sillä näitä ominaisuuksia vaatii osuuskassa ehdot- tomasti. jäseniltään. Kokemus opettaakin meille, että osuus- kassojen jäsenet yleensä oval erittäin täsmällisiä maksajia. Aikasemmin mainitsin, että hypoteekkilainojakin myönnet- taessä raetsän kiinnitystä vastaan on lainanantaja joka tapauk- sessa suuresti riippuvainen lainanottajan rehellisyydestä ja kunnoDisuudesta.

Ne lainat, jotka myönnetään osuuskassojen kautta maan- viljelyksen ja karjanhoidon parantamiseen ovat yleensä lyhyt- aikaisia ja täyttävät sellaisina hyvin tarkoituksensa. Metsä- taloudessa on tuleentumisaika verrattain pitkä ja hyöty metsän hyväksi uhratusta työstä huomattavissa vasta pitemmän ajan perästä. Tämän vuoksi tulisi metsätalouden hyväksi myön- nettyjen lainojen oUa pitempiaikaisempia'). Kovin pilkä-ai- kaisia niiden mielestäni ei kumminkaan tarvitseisi olla siitä syystä, että lyhyempiaikaiset lainat ehdottomasti käytettäisiin paremmin metsänhoidon parantamiseen kuin pitempiaikai- semmat. On väitetty, että osuuskassat eivät kykene myön- tämään pitempiaikaisia lainoja, pääoman puutteessa kun ovat. Tämä on helposti korjattavissa siten, että ne varustetaan valtion puolesta paremmilla varoilla.

On myös sanottu, että metsäosuuskassoista tulisi liian hitaasti parantava lääke. Voi olla, mutta vielä hitaammin parantava lääke tulisi hypoteekkilainoista, sillä tästä lääk- keestä tulisivat osallisiksi ainoastaan muutamat harvat ja vieläpä sellaiset, jotka eivät sitä laisinkaan tarvitseisi. No- peimmin parantava lääke on joka tapauksessa ankara metsä-

*) Pitempiaikaisemmilla lainoilla tarkoitan noin 10 vuotisia, sillä 08uai«ka«8at myöntavät tavallisesti lainoja vaan kuakausiksi.

76

laki. Erimieltä voi kumroinkin olla siitä, ovatko nopeimmin parantavat lääkkeet myös parhaimpia. Minä puolestani pi- dän enemmän hitaasti parantavista lääkkeistä, sillä niistä on ehdottomasti ajan pitkään suurempi hyöty.

Jatkuva metsätalous vaatii pitempiaikaista yhteenliitty- mistä, jotta siitä olisi hyötyä. Koska voimassa olevan osuus- toimintalain mukaan ei voi velvoittaa ketään olemaan osuus- kassan jäsenfenä enemmän aikaa kuin korkeintain kaksi vuotta, nun väitetään, ettei osuusluottojärjestelmä ollenkaan sovi metsätalouden alalla. Tämä varjopuoli on kumminkin olemassa myös hypoteekkiluottojärjestelmällä, siliä milloin tahansaban lainanottaja voi maksaa lainansa ja silloin tietysti valvonta luottolaitoksen puolelta lakkaa. Tämä epäkohta olisi ^sitä pause korjattavissa osuusluottojärjestelmässä siten, että jokaisen jäsenen paitse osuusmaksua olisi suoritettava osuus- kassaan vielä verrattain suuri lisämaksu, jota voitaisiin kutsua esim. metsänhoitomaksuksi ja jonka suuruus ehkä parhaiten määrättäisiin jäsenen omistaman metsän pinta-alan perus- teella. Jäsenellä ei olisi oikeutta, nun kauvan kuin hän on jäsenenä, vaatia tätä lisämaksua takaisin, ja jos hän luopuu osuuskunnasta ennen 10 vuoden kulumista jäseneksi rupea- misestaan, nun menettää hän metsänhoitomaksun kokonai- suudessaan. Tällä tavalia tulisi varmaan useakin jäsen harkitsemaan asiaa tarkoin ennen kun eroaa osuuskunnasta.

Seikka, joka kumminkin enin kaikkea puhuu osuus* kassojen puolesta metsänluottolaitoksina, on se, että niitten kautta annetut varal ovat käytettävät johonkin määrättyyn tar- koitukseen. Täten tulevat todellisesti tarvitsevat autetuiksi ja voidaan olla varmoja siitä, että rahat käytetään metsänhoidon hyväksi.

Osuuskassojen kautta tulevat rahat käytetyiksi etupäässä poaiüiviseen työhön, joka työ on nun tärkeätä meillä metsä- talouden alalla, sillä esim. vanhoja hakkuualoja puhdista- malla ja niitä kuin myös aukeita aloja metsistämällä, vesi-

77

peraisiä metsämaita kuivattamalla, ammattimiesten apua käyttämällä, oittoväyliä perkkaamalla, maanviljelijäD yhteisiä puuDjalostuslaitoksia pystyttämällä j. n. e. voivat maanviljeli- jämme suaressa määrässä lisätä metsiinsä lukiltuja pääomia ja niilten arvoa. Lainanoitaja voisi sitä pause hankkia itselleen säästön mahdoUisuuden sellaisessa tapauksessa, JOS hän lainan kautta saisi mahdoUisuuden säÜyttää kas- vacan metsän, jonka hän rahan puutteessa on aikonut myydä, kunnes parempi hinta siitä saataisiin.

Skandinavian maissa suorastaan lahjoitetaan suuria summia vuosittain metsänviljelyksiin ja vesiperäisten metsä- maitten kuWattamiseen.

Tanakan Nummiseura myöntää apua metsänviljelyksiin, jotka pinta-alaltaan ovat 10 tynnyrinalaa laajemmat, V.i osalla taimitarhoihin, metsänvüjelykwen^ työkaluihin, aitauksiin, teihin^ palolinjojen avaamiseen, ja i^itukaiin menneistä kustannuksista siinä tapauksessa, ettft maan- omistaja pnolestaan antaa atiOJametsäsiUmmukaen, joka sisältftä maan- oroistajan antaman ja tuomioistuimen vahvistaman sitoumuksen suo- jella ja hoitaa metsänviljelystä. Paolet valtioapua pidätetään kummin- kin, kunnes 10 tynnyrinalaa yhdessä jaksossa on metsistetty. Tämän jäikeen pid&tetään vielä ^'lo valtioapua, kunnes metsänviljelys on aivan valmis sekä julistettu suojametsäksi, jolJoin se ei enään jää Nummi- eeuran valvonnan alaiseksi

Metsänviljelyksiin, jotka käsittävät 10 tynnyrinalaa pienemmän alan, annetaan apua pienten paikallisten metsänviljelysseurain kautta jaettujen — Nummiseuran taimitarhoista puolella hinnalla saatujen — taimien muodossa.

Nofjan Metsäseura jakaa metsänviljelyksiin länsi Norjassa haara- osastojensa — amtinmetsäseurojen — välitykselle apua, joka^voi nousta ^fs metsänviljelykseen menneistä kustannuksista, mutta ei kumminkaan enempää kuin 40 kruunua hehtaaria kohti.

Koko maassa jakaa metsäseura tämän ohessa apua vesiperäisten metsämaitten kuivattamiseen. Valtioapu voi nousta Vt osaan työhön menneistä kustannuksista. Kunnille myönnetty apu voi oUa Vi kus- tannuksista. Valtioapu ei kumminkaan saa nousta enempään kuin SO krunnuun hehtaarilta; yksityiset ei vät voi saada enempää kuin 100 kruu- nua ja kunnat eivät enempää kuin 1,000 kruunua vuodessa. Eri am-

78

teis^a ovat määräyknet tässä fluhteessa kumminkin jossakin mftärässft toisistaan eroavia.

Ruottissa jakavat joka maakärftjäkuntaan asetetut metsänhoito- johtokunnat (skogsvärdsstyrelse) rahtinaallisesti varoistaan yksityisille ja puutavaraliikkeille auliisti apua ylempänä mainittuihin tarkoituk- siin; nun myöntää esim. Vftrmland'in läänin metsänhoitojohtokunta V? metsämaitten ojittamiseen ja luonnonjuoksujen perkauksiin raenneistä työkustannuksista. Suoranainen apu ei kumminkaan saa nousta 1,0C0 kniUDiia suuremmaksi vuodessa. Västernorrland'in Iftänin metsänhoito- johtokunta myönsi viime vuonna etupäässä veeiperäisten metsämaitten kuivattamiseen apua yksityisille aina 50 ^'^ ja puutavaraliikkeille aina 30 ''/q työkustannuksista. Huomioon on sitä paitse otettava, että kai- kissa yllämainitutssa maissa töitten suunnittelu toimitetaan joko mak-

*

sutta tahi hvvin alhaista maksua vastaan^

Meillä on maatalouden alalla tuomittu kelpaamatto; maksi tuollainen lahjapalkkiojärjestelmä, eikä sitä siitä syystä olisi otettava käytäntöön metsätaloudessakaan. Perustamalla runsaasti metsäosuuskassqja, jotka huolehtivat yksityisen metsänhoidon taloudellisen puolen parantamisesta, toimeen- panemalla järkeviä metsänhoitokilpailuja, jotka pitävät huolta yksityisen metsätalouden teknillisen puoien parantamisesta, me parhaiten edistämme yksityismetsätalouttamme ; paljon paremmin kuin käyltätnällä lahjapalkkioita.

Metsäosuuskassoille olisi » Osuuskassojen Keskuslaina- rahaston» kautta hankittava erittäin helppokorkoisia lainoja ja tästä syystä olisi tietysti keskuslainarahaston varoja melke- määrässä lisättävä siirtämällä sille vuosittain osa vientitullien ja sahausmaksujen kautta kertyneitä varoja ja niistä muodos- tettava erityinen metsärahasto, josta saisi myöntää lainoja ainoastaan yksityismetsätalouden edistämiseen,

En varraaan tarvitseisi sen koommin kosketella kysy- mystä: soveltuvatko viljelysseuramme nietsänluottolaitoksiksi, sillä vastauksen voimme löytää edellä olevasta esityksesläni, routta koska Oulun läänin Talousseuran anomuksessa, joka on aiheuttanut tämän kirjoitukseni, löytyy muuttamia kohtia^

79

joibin tahtoisin kiinnittää hupmiota, nun rohkeneen vielävaivata lukijoitani.

Yleisesti olkoon sanottu, että anomuksessa mainittu luottojärjestelraä on jonkinlainen kompromissi hypoteekki- ja osuusluottojärjestelmän välille, joka kompromissi ei aina- kaan minusta ole onnistunut. Se on muovaeitu osuusluotto- järjestelmä, jolla on liian suuret osuuskassapiirit. Tästä ja muistakin syistä siitä ei voi olla läheskään samaa hyötyä kain osuusluottojärjestelmästä. Sen kautta eivät tule aute- tuiksi todellisesti tarvitsevat, sillä Talousseura tuskin voi tuntea kaikkien sen piirissä asuvien maanviljelijäin tosi- tarpeita.

Epämiellytlävintä koko järjestelmässä on kumminkin se, että lainanottaja lainan kautta saa neuvojan nun sanoakseni niskoitleen. Tämä tietysti tekee koko neuvojatoimen vasten- mieliseksi, samaten kuin neuvojan antamat neuvot tuntuvat neuvojen saajasta epämieliyttäviltä. Neuvonlotoimen pitäisi joka tapauksessa olla aivan vapaa.

Niissäkin maissa, joissa laki rajoittaa melkomäärässä yksityisen toimintavapautta metsätaloudessaan, ei laki vel- voita metsänomistajaa käyttämään neuvojaa, jos hän luulee omin päin voivansa tulla toimeen. Se valvonta, joka luotto- laitoksen puolelta asetetaan on aivan toisenlainen, erittäinkin osuusluottojärjestelmässä, kuin anomuksessa ehdotettu val- vonta.

Luottolaitoksen valvojat esiintyvät valvojina, eikä kuten Talousseuran ehdottamassa järjestelmässä, jossa neuvoja kyllä esiintyy neuvojana, mutta samalla hoitaa valvontatointa. En luule, että valvonta- ja neuvontoimien yhdistäminen yksiin käsiin yleensä on asialle hyödyksi, mutta vielä vähemmän pitäisi näitten tointen yhdistäminen kyseessä olevassa tapauk- sessa tulla kysymykseen.

Metsänhoito-kurssit ja kilpailut ovat omiaan varmaan paljon suuremmassa määrässä kuin Talousseuran ehdottama

80

luottojärjestelmä kiihottamaan maanviljelijöita käyttämään by- väkseen ammattimiehen apua.

Näin oilen voi siinä tapauksessa että Taloussenran ano- mukseen suostutaan syntyä kylläkin ikäcä prejudikaattij sillä useat meidän maanviljelysseuroistamme voivat aivan yhtä hyvällä syyllä, muutamat vielä paremmallakin, vaatia valtionvaroja maiDÜunlaiseen tarkoitukseen.

Meillä koetetaan nykyään keskittää koko maataioudel- linen toiminta maanviljeiysseuroieD käsiin huolimatta siitä, jaksavatko ne tätä mahdottoman suurta voimia kysyvää työtä suorittaa taikka ei.

Muualla on tällaisesta keskittämisesta jo luovuttu, mutta Däyttää siltä, ettei meillä voida harpata tämän kehitysasteen yli.

Eräs asia, joka pistää silmään anomuksessa od se, että lainanottajan tulisi sitoutua lainan aikana oleroaan myymättä nuorta metsää iiman neuvojan johtoa. Nuorella metsällä tarkoitetaan tässä ehkä kumminkiin kascacaa metsää. Nyt on huomioon otettava, ettei nuori metsä aina ole kasvavaa, kuD vanha metsä sitä vastoin voi oUa hyvinkin kasvul- lista. Miksikä näin ollen tarkastuksen pitäisi käsittaä nuorta, vähemmän kasvullista metsää, kun vanhempi hyvä kasvava metsä on tarkastuksesta vapaa, ei ole nun belposti ymmärrettävissä, mutta aiheutuu tämä kai siitä yleisestä luulosta, että nuoren metsän välttämättömästi pitää olla kas- vullista ja vanhan metsän vähemmän kasvullista. Tästa on johtunut se väärä käsitys, että nuoren metsän hakkuuta on ehdottomasti pidettävä metsänhaaskuuna, kun vanhemman metsän hakkuuta sitä vastoin on pidettävä järkiperäisenä metsänhoitona.

id. A. ^.

P. S. Sanomalehdissa olleesta uutisesta päättäen on Ou- lun läänin Talousseuran johtokunta anonut senaatilta että sille myönnettäisiin yleisistä varoista vuosittain kymmenen vuoden

81

ajaksi 20,000 markkaa, josta annettaisiin lainoja sekä yksi- tyisille maanviljelijöille ja uutisviljelysosuuskuunille että torp- pareiile ja vuokraajille vesiperäisten maitten kuivattamista ja uutisviljelystä varten olosuhteiden ja työn laadun mukaan korkeintaan 15 vuoden ajaksi 100 — 2,000 markan erissä Talousseuran johtokunnan hyväksymää takuuta vastaan. Lai- noista kannettaisiin 3 V'a % korko, josta valtioUe 2 Va %» hoitokustannuksiin ja rahaston kartuttamiseen 1 ^jo. Siis melkein samanlainen lainausliike kuin ylempänä mainittu metsälainausliike.

Maanviljelyshallitus lausuu tämän anomuksen johdosta antamassaan lausunnossa epäilyksensä siitä, missä määrin maiDiltujen lainojen käyttämistä voidaan valvoa nun laajoilla alueilla kuin Talousseuran toimiala on ja huomauttaa, ettei- vät mainitunlaiset seurat ole sopivia luottolaitoksia. —

Huomioon on otettava, että valvonta tällä alalla mo- nista syistä voidaan järjestää paljon tehokkaammaksi kuin metsätalouden alalla Maanviljelyshallituksen lausunto tukee siis mielipidettäni maanviljelysseurain sopivaisuudesta met- sänluottolaitoksiksi ^).

*) Kirjoituksen »Maanviljelyssenramineko metsänluottolaitoköia» oiin jättänyt toimitukselle ennenkin yllftoleva uutinen oli ollut sanoma- lehdissä.

S. A, S,

Ytterligare om kuberingsformler.

(Forts.) III.

(Kuberingsregler samt bevisen für de Siv^nska formlernft).

Genom addition och Subtraktion af redan bekanta ku- beringsformler hyfsade pä det satt, som användts i »Fem kuberingsformler» kunna nya formler i godtyckligt antal framställas. Därvid är naturligtvis att iakttaga, att man bör transformera ekvationerna sä, att motsvarande genomskär- ningsytor erhälla samma nummer.

Exempel pa sädana additioner och subtraktioner äro gifna i tillräklig mängd i »Fem kuberingsformler» samt i början af denna uppsats.

Samtliga hithörande formler kunna inordnas i serier, pä samma satt som Simpson-formlerna.

Den ofvan ^) vid härledning af Siv6ns femte formel an- vända ekvation, tillhör samma serie som Breymanns och Newtons formler.

Seriens allmänna uttryck har detta utseende:

k = f .4 + « + 3 (an-.2 + ö^n-5 + ^nS + an-^U + ««-14 +...•)

+ 3 (an~i + a„_4 + a„_7 + ««-lo + «n-ia + ) + 2

(ün-Z + ön-e + <tn_9 + «n-ia + )] q 1

m o

») F. F. M. '^3 bandet, haftet 1 sid. 62.

83

n = antalet sektioner i hvilka kroppen tänkes delad.

m = formelns nummer i serien.

n = 3 m i denna serie.

Genom alt i den allmänna formein insätta heia tal i stallet för m (1, 2, 3, 4 o. s. v.) och att i stallet för n in- sätta 3 m, erhällas seriens formler. Insattes m= 1 erh&lles Newtons formel, m = 2 bildar den Breymannska, m = 3 äler visar oss den formel, som ofvan anförts ^).

Vid insättandet af tal i stallet för n är att märka, att om genomskärningsarean erhäller nummern noll eller ett negativt värde, detta angifver att termen saknas i formein.

Redan en flyktig granskning af de fem Sivenska form- lerna gifver vid handen, att vissa af dem höra tillsammans. Vi Gnna utan svärighet, att nedannämda tvänne formler likna hvarandra:

a). k = [3 (tti + ötg) -f 2 ag] -^ (sex sektioner).

b). k = [3 (a, +a, + a, + a,,) + 2 («3 + o,)] A (tolf sektioner).

I själfva värket äro dessa formler de tvänne enklaste i en fortlöpande serie, hvars allmänna formel är:

k = [3 (an-i + an_7 + a^ia + «n-W +....) + 3 (ün^^ + <^n^n

+ On^n + an_23 + ) + 2 (an-3 + ar^9 + ün-lS +

+«'-+ )]^ 2.

m = formelns nummer i serien. n = m. 6.

Erhäller n ett negativt värde eller värdet noll hör ter- men anses icke förekomma i formein, alldeles säsom nämn- des om den förra serien.

') F. F. M, 23 bandet 1 haftet sid. 52.

84

Formeins k = [ .4 -f a + 8 (öj + a^) ] j^ allmänna for-

mel är följande:

k = [A + ß + 2 (an-i -(- a„_8 + a„^i2 + ) -f 8 (an-i +

+ -'--^]708 ^•

m = fortnelns nummer i Serien. // = 4 m.

Den ofvanstäende formein är seriens första. Om värdet pä n vid insättande af tal i denna bokstafs Ställe, gäller hvad som sagts om de bägge föregäende serierna. Äfven de Siv^nska formlerna

k = [A + « + 3(a, -f a,) + ea«] A och

k = [A + a +6(a, +«5) + 8a3jA

äro päfallande lika hvarandra samt tillhöra samma serie. Seriens allmänna formel har detta utseende:

k = I A + .. + 3m(a, + a,) + (4+ 2 m)a,\ g^pg-^

4.

I denna serie är n städse = sex, m växer frän formel tili formel i serien med ett. De ofvan anförda tvänne Si- venska formlerna äro seriens tvänne första och enklaste.

Det allmänna uttrycket för den Simony'ska formelns serie är följande:

h + . . .) 5,

86

Äfven här är n = 4 m. Den Siraony'ska formein är seriens enklasle. Om värdet pä n gäller hvad ofvan är sagt i de fall da n är varierande i Serien.

Det allmänna uttrycket för den Weddle'ska formelns Serie är äter säsom följer:

k = ;^-^ [A + « + 2 (a,^-.fl + a^-n + «n-ie + ....) +

+ a„_, + flf,»_8 -{- ön-14 + ötn-~20 + . . • + ««-4 + «„-lo +

+ a„_U + a,»_22 + +5 (^-1 + ö^n-7 + an-J3 +

+ ttn-i» + ) + 5 (On-s + «n-U + «n-l? + ««-23 +

+ ) + 6 (ötn-3 + an~9 + ön-15 + fln-21 •..•)]

6.

Här Av n = Q m.

Hvad ofvan är sagdt om värdet p& w, hvarest sektions- antal.et varierar, gäller äfven här.

AUa dessa formelserier äro oändliga och seriernas form- ler kunna pä godtyckligt satt kombineras med hvarandra. Antalet af teoretiskt hithörande formler är sälunda synner- ligen stört.

Emellertid hafva alla dessa formler sä mycket gemen- samt med hvarandra att man föga kan hälla dem för annat an modifikationer af den äldsta och enklaste af dem alla,

formeln k = (A + 4 a^l^ + a) -x, denna formel som tillskrif-

ves Newton, och hvilken formel af Riecke införts i forst- matematiken (Newton-Rieckes formel).

De allmänna formlerna för respektive serier bildas ur seriens enklaste formel pä samma satt som Simpsons- formel (= regel) bildas ur Rieckes formel.

För bildande af Newton-formelns serie-uttryck (allmänna formel), tänkes den kropp, som skall kuberas indelad i ett antal sektioner (n) som är lika med 3 m (m = ett helt tal),

86

d. V. s. indelad i lika langa stycken, hvilkas antal är jämnt divisibelt med tre.

L

Newtons formel (k = ^ [.l + « + 3 (a^ + ^)]) tiiläm-

pas nu pä de tre första styckena, därpä pä de tre nästföl- jande o. s. v. tills heia kroppen kiiberats, hvarpä summorna adderas och uttrycket hyfsas.

Lätom oss antaga, att vi hafva en stock om 15 meters längd^ indelad i sektioner ä en meter, bottenarean = A^ de därpä följande genomskärningsareorna a a a o. s. v.,

toppskäret betecknas med «.

OL^ et CL CL OL Ot a Ol OL Ct OL CL O. OL ^

' ' J ^ 5" 6 ^ 3 9 /tf // /2 '5 ^

Figur 1.

Längden af en Sektion = h, Genom upprepad an- vändning af Newtons formel erh&lla vi nu Stockens volym.

k = ^[^ + «3 + 3 (ai + a,)] + ?^[a3 + a« + 3 (a* + a,)] + -g- [«6 + «0 + 3 (a, + a«)] + — [ag + aia + 3(aio +

+ an)] + -g- [ai2 + aS (a^ + a^)] = -J: (A + « +

2 03 + 2 06 + 2 a» + 2 ai2 + 3 ai + 3 «a + 3 04 + 4- :y a5 + + 3 a? + 3 ag + 3 ajo + 3 au + 3 aii +3ai4)

/.

Beteckna vi nu summan af hotten- och ändytorna med .4, summan af de ytor hvilkas nummer är jämnt divisibel med tre med B samt summan af öfriga genomskärnings- areor med (\ sä förbytes formel . . . 7 i

87

k = ^ (A + 2ß + 3 0, eller uttrykt i ord: 8.

Man erhäller stammens kubikinnehäli genom alt med Vs af sektionslängden multiplicera summan af en gäng änd- ytorna, tvä g&nger de genoQiskärningsareor hvilkas nummer är jämnt divisibel med tre, samt Ire ganger öfriga genom- skämingsareor.

Regeln är giltig för stammar delade i ett antal sektio- oer som är jämnt divisibelt med tre. Är kroppen delad i endast tre sektioner blir B i formel 8 naturligtvis = noU emedan den da i formein ingäende enda genomskärnings- arean, hvars nummer är jämnt divisibel med tre (ag) da är ändyta och redan ingär säsom beständsdel i A^ Är toppen icke afbuggen, sä är a =s noU och i A ingär da endast bottenarean.

Om vi i formel 7 lata h beteckna heia Stockens längd,

OL L

blir längden af tre af de femton sektionerna -r=- = -=-, och

15 5

uttrycket utanför parentesen = ^— q.

Vi veta att n här = femton.

Insätta vi detta värde i n = S m, erhälles m = fem, hvilket är formelns nummer i serien, räknadt frän den enklaste.

Vi kunna nu i formel 7 skrifva uttrycket utanför pa-

L

rentesen = — 5. Insätta vi nu i samma formel innanför pa-

rentesen i stallet för genomskärningsareornas nummer, denna nummer uttrykt genom n, erhälla vi ofvan anförda formel .... 1, hvilken gäller för och omfattar samtliga tili denna serie hörande formler.

Formeln .... 2 bildas genom upprepad kubering med

Sivenska formein k = -^ [3 (ai + a^) + 2 a^]

88

Emedan vid kubering med denna series enklaste formel stammen tänkes indelad i sex lika länga sektioner, gäller seriens allmänna formel endast för stammar hvilkas sektions- antal är jämnt divisibelt med sex.

Seriens allmänna uttryck bildas pä följande satt: Vi tänka oss en stam indelad i 24 lika länga sektio- ner af längden h, samt kubera med ofvan anförda Sivenska formel :

1

^

I

Ea

£C et CC Ot OB. <X

' ir 3 V 5 tf

O iV. a. t)t Ct OL Ol <3L ^L O. et A a.4 01 tfK CK

Figur 2.

k = ^~ [3a, + 3as + 20«) + ^(SaT + 3 flu + 2a,) + + ^ (3 a„ + 3 a„ + 2 a„) + ^ (3 o« -|- 3 a« +

+ 2 aai) = -!^ (3 ai + 3 as +3 07 + 8 On + 3 a^ +

+ S «17 + 3 ai» + 3 023 + 2 aa + 2 «9 + 2 ai5 + 2 «21)

9.

Vi (inua alt i formel ... 9 ingä endast sektionsareor

hvilkas numror utgöra udda tal, samt att alla sektionsareor med udda nummer ingä i formein.

Om vi nu beteckna summan af de areor (med udda

nummer) hvilkas nummer är jämnt divisibel med tre med

Ay samt summan af öfriga areor med udda nummer med

By öfvergär formel .... 9 i

k = i^ (2 A + 3 ß), eller uttrykt i ord 4

10.

man erhäller stammens kubikinnehäll genom att med '\4 af sektionslängden multiplicera summan af tvä ganger de areor med udda nummer, hvilkas nummer är jämnt divi-

89

sibel med Ire samt Ire ganger öfriga sektionsareor med udda Dummer.

Lata vi i formein , . .9 h beteckna heia stammens längd,

förbvtes ultrycket -5- utanför parentesen i 7-5-

Här var n = 24 ; ä andra sidan var n = m . 6 (f or- mel 2), hvaraf fäs m = 4, hvilket äter är formelns nummer

h h

\ Serien. Vi kunna nu skrifya

Genom att in-

4. 8 m. 8*

nanför parentesen (forme! 9) uttrycka sektionsareornas num- mer genom /?, erhälles ofvananförda allmänna forme! för heia Serien, formein ... 2.

Säsom nämndt gäller den blott fÖr stammar indelade i sektioner hvilkas antal är jämnt divisibelt med sex.

Den tredje ofvan anförda allmänna formein erhäller genom upprepad kubering med formein k = [A + « + 8

(äi + «3)] tq- Emedan vid kubering med denna series enk-

laste formet stammen tänkes indelad i fyra sektioner, gäller den allmänna formein endast för stammar hvilkas sektions- antal är jämnt divisibelt med fyra.

Seriens allmänna forme! bildas pä följande satt. Vi tänka oss en stam indelad i 16 lika länga sektioner; h = längden af en Sektion, samt kubera

n

l. Ol OE, 0[ Ol, 0( «, «. at OB «. »i A. '•;. <«;_ «t

Fig. 3.

4 A

4/i

k = -tq- (i4 + a» + 8«! + 8 o») + rä-(o* + «s + 8 a» + 8a,)

18

18

4/i

4 A

+ Tq- («" + « + ^ «13 + 8 au) + Tq- («8 + ««« + 8 «9

18

18

90

+8 an) = ^ (i4 + « + 2 ö4 + 2 a« + 2 ai2 + 8 ai -f

+ 8 «3 + 8 tts + 8 a? + 8 a» + 8 an -f- 8 ai3 + 8 ai»)

11.

Vi beteckna nu summan af ändytorna med A, summan af de genomskärningsareor hvilkas nummer är ett udda tal med By summan af de areor, hvilkas nummer är jämnt divisibel med fyra med C och transformera därigenom formel 11.

k=^(A + 8B + 2q, eller uttrykt i ord 12.

man erhäller stammens kubikinnehäll genom alt med Vo af sektionslängden multiplicera summan af en gäng änd- ytorna, ätta ganger summan af de udda genomskärnings- areorna och tvä ganger summan af de areor, hvilkas nummer är jämnt divisibelt med fyra.

Om h i formein ... 11 angifver stammens heia längd

förändras uttrycket utanför parentesen tili .^

Emedan här n = im och n = 16, har m värdet 4,

hvilket äter är formelns nummer i serien. Insätta vi m i stal- le

let för 4 i uttrycket -t-jk utanför parentesen i formein ... 11,

samt innanför parentesen uttrycka areornas nummer genom ;?, erhälles ofvan anförda allmänna uttryck för serien, for- mein .... 3.

Är stammen indelad i endast fyra sektioner, blir C i formein .... 12 likamed noll, emedan den enda genomskär- ningsarea, hvars nummer är jämnt divisibel med fyra {a^ eller a) redan ingär i A säsom ändyta. Är stammen ostym- pad är « = noll och A innehäller endast uttrycket för bot- tenarean.

Den allmänna formel ... 4 bildas genom att kubera en sexdelad stam med Newtons formel, samt genom att därpä

91

kubera samma sexdelade stam med Sivenska formein k =

Q (3 ai + 3 tts + 2 Og). Bokstafven m i formel ... 4 angifver

huru mänga ganger denna senare Operation upprepas. Man bildar därpä summan af de erhällna uttrycken. Bokstafven m betyder heia tal, 1, 2, 3, o. s. v.

Den Simony'ska formelns serieuttryck var, säsom ofvan är anfördt

k = ^-— [2 (a„-.i + an^z + ön-s + ^n-? + ) — (a»i-2 H-

») fit

+ öw-e + fln-lO -j- Ön-U + )]

och erbälles genom upprepad kubering med den Simony'ska

formein k = 5- [(2 aj -|- 2 a^) — a^V Emedan hos seriens enk-

o

laste formel (den Simony'ska) stammen tänkes indelad i fyra

sektioner gäller seriens allmänna formel endast för stammar,

hvilkas sektionsantal är jämnt divisibelt med fyra.

Seriens allmänna formel tänkes uppkomma pä följande

satt. Vi antaga, att en stam är indelad i sex ton lika länga

sektioner (fig. 3), och tillämpa den Simony'ska formein pä

fyra af dess sektioner i sender. Längden af en Sektion = h.

k = -g- (2 ai + 2 as — o,) + -g- (2 as 4- 2 a7 — ttö) + -g-

4 A 4 A

(2 a» + 2 an — aio) + -y (2 ai3 + 2 ais — au) = -^

(2 ai -f 2 a» + 2 a« + 2 «7 + 2 a» + 2 a» + 2 a« +

-[- 2 ai5 — a^ — a% — aio — a^^ 13.

Beteckna vi nu summan af de genomskärningsareor, hvilkas nummer är ett udda tal med A, samt summan af de areor, hvilkas nummer utgöras äf produkten af samma udda tal och tvä med B, kunna vi skrifva formel . . . 13 pä följande satt:

k = ^ (2 A—B\ eller uttrykt i ord 14.

92

man erhäller stammens kubikinnehäll om man med Vs af sektionslängden multiplicerar tvä ganger summan af de sektionsareor, hvilkas nummer är ett udda tal, minskad med summan af de areor, hvilkas nummer utgöres af Produkten af samma udda tal och tv&.

Regeln gäller blott för stammar hvilkas sektionsantal är jämnt divisibelt med fyra.

Tänka vi oss i formein ... 18, A beteckna heia Stockens

längd, förändras uttrycket utanför parentesen tili -j-5-

4. o

Säsom ofvan var nämndt (formel 5) var n här = 4m;

da n = 16 blir m = 4 (hvilket är formel ... 13 nummer i

sin Serie), samt 7— ^ kan skrifvas — — Införa vi detta värde ' 4. 3 m. 6.

i formein ... 13 samt uttrycka sektionsareornas summa genom n, erhälles ofvan anförda, för heia Serien gällande allmänna formel.

Det allmänna uttrycket för den Weddleska formelns Serie erh&lles genom upprepad kubering med Weddles for- mel. Emedan hos seriens enklaste formel (den Weddle'ska) kroppen tänkes indelad i sex sektioner, gäller den allmänna formein endast för stammar, hvilkas sektionsantal är jämnt divisibelt med sex. Säsom bekant är enligt den Weddleska

h

formein k = ^^ [A + « + «2 + «4 + 5 (ai + a^) + 6 a^\.

Seriens allmänna formel tänkes uppkomma pä följande satt. Vi tänka oss en stam indelad i 24 lika länga sektio- ner och kubera med Weddles formel. Sektionslängden = h.

(Fig. 2).

Vi erhälla da stammens volym

ft h

k = (^1 + a« + aa + «4 + o tti + 5 «5 + 6 aj) 20" + («« +

ß h

+ «12 + 0.% + «10 + •"> CLi + 5 flu + ^> Ö9) ^ + (öti2 +

93

+ «18 + ötu + «16 + 5 «13 + 5 «17 + 6 ais) -g^ + (ai8 +

/• L

+ « + ««> + «22 + oai9 + 5a23+ 6 «21) gQ- =

C h

= gQ- (-"^ + ^^ + 2 ae + 2 ai2 + 2 ttig + «2 + 04 + öh +

+ «10 + ai4 + «16 + «20 + «22 + 6 a3 + 6 a9 + 6 ai« +

+ 6 «21 + 5 Äi + 5 tts 4- 5 «7 + 5 an -f- 5 ai3 + 5 «17 + + 5 «1» + 5 Gas) 15.

Beteckna vi nu summan af ändytorna med A, sumtnan af de areor, hvilkas numror äro jämna tal och jämnt divi- sibla med sex med T, summan af öfriga areor med jämn nummer med B^ summan af de areor, hvilkas numror äro udda tal samt jämnt divisibla med tre med, £*, samt sum- man af öfriga areor med D, kunna vi skrifva formel . . . lö pä följande satt:

k =^ ^(A + B + 2C+bD + QE), eller uttrykt i ord

16.

stammens kubikinneh&ll erhälles, om man med Vio af sektionslängden multiplicerar summorna af: en gang änd- ytornas areor, tvä ganger summan af de areor hvilkas num- ror äro jämnt divisibla med sex, summan af öfriga areor hvilka bära jämna numror, sex ganger summan af areorna med udda nummer, hvilka äro jämnt divisibla med tre, fem ganger summan af öfriga genomskärningsareor.

Regeln gäller blott för stammar hvilkas sektionsantal är jämnt divisibelt med sex.

Tänka vi oss i formein ... 15 /i beteckna heia stammens

— h längd, erh&Uer uttrycket utanför parentesen formen 24 = j-hr

Gmedan fi = 6 m i denna formel och n här = 24, erhäUer

94

m värdet 4 (formelns nummer i Serien). Införa vi m i stäl-

h

lel för 4 i uttrycket

4.20

utanför parentesen samt uttrycka

areornas numror genom n, erhälla vi ofvan anförda uttryck för heia den serie hvartill den Weddleska formein hör.

Ofvan anförda kuberingsregler grunda sig samtliga pä det beteckningssätt för genomskärningsareorna, som framgär af figurerna 1 — 5, nämligen att beteckna ändytorna med skilda tecken (^4 och a) samt att först beteckna genomskär- ningsarean näst efter ^4 med a^,

Fördelen af detta beteckningssätt framgär äfven oni detsamma tillämpas pä Simpsons regel, hvilken som be- kant grundar sig pä en upprepning af Rieckes formel ^jsamt betecknandet af den första sektionsytan (den nedersta) med ttj.

Genom införande af denna förändring, förändras regeln tili ordalydelse och utseende, blir mera symmetrisk och vin- ner i lätthet att ihägkommas.

Figur 4 föreställer en stam indelad enligt vedertaget bruk. *)

ö

D

CL

/

2 "s «5, *f «tf a

y «*» «5

Fig. 4.

k -

Genom upprepning af Rieckes formel ^) erhälles

3 [öl + a» + 4 (aa -f fl* + a« -f og) -f 2 («, -f aj -|- a,)|

17.

Härur erhälles den Simpsonska formein genom att be-

') Die Holzraesskunde af Dr Franz Baur. 4:de uppl. sidan 78.

95

teckna äodytorna med A, ytorna med jämn nummer med B samt öfriga ytor med C:

k =-5 (A-f-4B + 2C) eller uttrykt i ord M

18.

Om man tager ändytorna en gäng, summan af genom- skämingsytorna med jämn nummer fyra ganger och summan af genomskärningsytorna med udda nummer tvä ganger, adderar alla dessa produkter och multiplicerar heia summan med tredjedelen af sektionslängden, sä erhälles stammens kubikinnehäll.

Detta är den gamla regeln. Lätom oss nu se hvad värkau föränd ringen af ytomas beteckningssätt kan hafva.

Figur 5 betecknar en stam indelad i 8 lika stora delar. Genom upprepning af Rieckes formel erhälles

«.

Fig. 5.

k = g [A + a + 4 («1 + as + as + a?) + 2 (aa + «4 + a^)\

19.

Betecknas nu ändytorna med ^4, ytorna med jämn num- mer med B samt öfriga ytor med C (alla genomskärnings- ytor förekomma i formein) sä fär man

k =-(.4 + 25 + 40 eller uttrykt i ord

20.

Man erhäller stammens kubikinnehäll om man med Va af sektionslängden multiplicerar numrorna af: en gäng änd- ytomas areor, tvä ganger summan af de areor hvilka hafva jämn nummer samt fyra ganger öfriga genomskärningsareor.

*) Die Uolzmesskande af Pr Franz Baur. 4:de uppl. sidan 78.

96

Denna form af regeln är enkiare an den gamla och erbjuder flera hällpunkter för minnet.

Genom ett exempel mä användandet af ofvanstäende kuberingsregler förtydiigas. Vi antaga (fig. 6) att en stam är indelad i tolf sektioner om en meter, samt att diamet- rarna vid A] a^\ a^', o. s. v. äro uttrykta i centimeter: 62,7;

1

1

|.

1

1

1

1

n

? CL, ^f <

*J •

V

«5^

*»«

«7

<^e

«9

CL^O

cC

I

ng. 6.

53,i; 50,0; 47,8; 45,8; 45,2; 44,1; 43,0; 42,2; 40,7; 39,8; 37, i och 36,3. Tillhörande cirkelytor äro: .4 - 3087,6279; a^ - 2239,6100; a^ = 1963,4954; a, = 1794,5091; a^ --= 1647,4826; «5 = 1604,5999; a« = 1527,4502; a^ = 1452,2012; a» = 1398,6685; a^ = 1301,0042; aio = 1244,1021; ön = 1081,0299 samt a = 1034,9113. Ytorna äro uttrykta i kva- dratcentimeter.

Kubikinnehället erhälles nu enligt första regeln (formet . . . o).

A = 3087,6279 a = 1034,9113

Summa 4122,5392 cm'*^; ändytorna en gäng =

0,4122,5392 = A

Oa = 1794,5091 a, = 1527,4502 a, = 1301,0042

Summa: 4622,9635 cm» ; Iva gäuger = 0,9245,9270 = 2B,

ai = 2239,6100

fli = 1963,4954

«4 = 1647,4826

a, = 1604,5999

«7 = 1452,2012

97

og = 1398,6685 «1, = 1244,1021 flu = 1081,0299

Summa: 12631,1896 cm«: tre gänger = 3,78935688 = 3 C.

OL Q

Sälunda k = -—[A-{-2B-\-SC) = ^ (0,41225392 + 0,92459270 + 3,78935688) = | X 5,12620350 =

l^^i^ = 1.92232632 m». ö

Enligt andra regeln (formel ... 10) erhälles kubikinne-

hället pä föliande satt:

a, = 1794,5091 a, = 1301,0042

Summa: 3095,5133 cm*; tvä ganger = 0,61910266 m"

= 2 A Ol = 2239,6100

a» = 1604,5999

o, = 1452,2012

au = 1081,0299

Summa: 6377,4410 cm«; tre ganger = 1,91323230 m«

= 3C.

S&lnnda k = ^ (0,61910266 + 1,91323230) = ^

(2^ + 3C)= I X 2,53233496 = ^'^^"^^^^ =

= 1,89925122 m^. Kniigt tredje regeln (formel ... 12) erhälles kubikinne- hallet pä följande satt: A = 3087,6279 a = 1034,9113

Summa: 4122,5392 cm'''; ändytorna en gäng =

0,4122 5392 = .4.

7

98

Ol = 2239,6100

a, = 1794,6091

a, = 1604,5999

o, = 1452,2012

o, = 1301,0042

Cu = 1081,0299

Summa: 9472,9543 cm^; ätta ganger = 7,57836344 =8B.

o* = 1647,4826 Ob = 1398,6685

Summa: 3046,1511 cm"; tv& ganger = 0,60923022 = 2 C. Sälunda ^ (A + 8Ä + 2q = | (0,41226392 +

+ 7,57836344 + 0,60923022) == | X 8,59984758 '^L}^^^ = 1,91107724 mS.

Enligt fjärde regeln (formel .... 14) erhälles kubik- innehället pä följande satt:

Ol = 2239,6100 o, = 1794,5091 «5 = 1604,6999 (h = 1452,2012 ot = 1301,0042 au = 1081,0299

Summa 9472,9543 cm»; tvä ganger = 1,89459086 =- 2 A.

Oa = 1963,4954 a, = 1627,4502 0,0 = 1244,1021

Summa: 4735,0477 cm*; en gang = 0,47350477 = B. Sälunda k = ^ (2 A—B) = J (1,89459086 —

99

— 0,47350477) = | X 1,42108609 = ^^^^^^

= 1,89478145 m«.

Enligt femte regeln (formel ... 16) erhälles kubikinne- hället pä följanoe satt: A = 3087,6279 a = 1034,9113

Summa: 4122,5392 cm^ ändytorna en gäng

= 0,41225392 = A. a^ = 1527,4502 = C; tvä ganger = 0,30549004 = 2 C.

0, = 1963,4954

at = 1647,4826

og = 1398,6685

Qu = 1244,1021

Summa: 6253,7486 cm^; en gang = 0,62537486 = B.

o, = 1794,5091 o, = 1301,0042

Summa: 3095,5133 cm^; sex g&nger = 1,85730798 = 6E.

Ol = 2239,6100 «5 = 1604,5999 07 = 1452,2012 an = 1081,0299 Summa: 6377,4410 cm«; fem ganger = 3,18872050 = 5 1).

S&lunda k = |^(^ + 54-2C + 5Z)+6£') = ^

(0.41225392 + 0.62537486 + 0,30549004 + 3,18872050 +

3 m 16744190

-{- 1,85730798) = :j^ X 6,38914730 = ' ^^ =

= 1.91674419 m».

100

Emedan de utförliga bevisen för de Sivenska formlema ännu icke blifvit publicerade, torde det icke vara ur vagen att här anföra desamma.

Vid en slik bevisföring plägar man utgä frän de enkia formlerna för volymen af de forstmatematiska kropparnas cylinder, kon, paraboloid och neiloid, samt transformera dessa formler tills de erhälla den form man önskar.

Som bekant benämnas följande fem formler de Sivenska, nämligen :

1. k = [A-f a-f 6(ai + 05) + Sag] ^; kroppen är

22'

delad i sex sektioner;

2. k = [i4 + « + 3(ai + ö^s) + 6 a,,] — ; kroppen är delad i sex sektioner;

3. k = [3 (ai -\- «5) + 2 Os] ^ ; kroppen är delad i sex Sektion er;

4. k = [ A + 8 (ai + ö^)l T^ kroppen är indelad i fyra sektioner ;

5. k = [3 (ai + as + a7 + an) + 2 (as + o»)] jg krop- pen är delad i tolf sektioner.

Cyiindern. Vi veta att cylinderns volym k = A.A, d& A beteck-

nar genomskärningsarean *) vid basen och h uttrycker höj- den. Emedan genomskärningsareorna hos cyiindern alla äro lika stora, oberoende af deras höjd öfver bottenarean, kunna de sättas lika med hvarandra.

Vi finna sälunda vis k vis cyiindern att i ofvanstäende fem formler, de därest förekommande sektionsareorna säsom

^) Alla genomskärningsareor om hvilka det är fr&^ äro vinkel- räta emot höjdlinjen.

101

varande lika stora kunna ersätta hvarandra. Vi hafva nu cylinderns volym.

99 Ah

^ = [A + a + 6(01 + 05) + Sa,] 22 = formel 1.

14. Ah

2. k = Ah = =^r^ = [^ + « + 3 ai + 3 a, + 6 03]

14

A = ;^ + „_|_ 3(01 + 05) + 6a«] ^ = formel 2.

3. k = vlA = ^ [3 Ol + 3 05 + 203] I = [3(ai +

+ flj) + 2 Og] g = formel 3.

4. k =^Ä= H4^ = [A(+a) + 8oi + 8o,] A

18

A

= [A (+ «) + 8 (Ol + o,)] jg = formel 4.

5. k = AA = ^^^ = [3a, + 3o, + 3o, + 3 Ou +

L L

+ 2 ÖS + 2 o^] — = [3 (ai + as + «7 + «u) + 2 (a, + o«)]:!^ = formel 5.

Vi fiona alt samtliga formler, utom formein n:o 4 gifva exakta värden för cylindern. Införes i formel fyra uttrycket för topparean a gifver äfven denna formel exakta värden för c'ylindern. H. s. b.

Formeln för ostympad paraboloid

1 är som bekant k = ^ Ah. Figur 7

föreställer en ostympad paraboloid in- delad i sex lika länga sektioner.

Hos paraboloiden aftaga genom- skämingsareoma uppät pä samma satt som afständet tili paraboloidens spets.

Ostympad paraboloid.

Figur 7.

102

1 . 3

Sälunda finna vi att arean Oj = ^ A; o, = ^ A samt a,

DO ■*

- g^.

5 j

Emedan ai = g- ^ och ös = ~ ^, är 6 (ai + a^)

3 = 6 A. Emedan aa = ^ .4 är 8 aj = 4 ^. Vi veta vi-

dare att toppsektionen « här = noll.

Pä grundaf alltdettakunna vi skrifva paraboloidens volvm

^ =^ ^^ = ^-W^ ^ = [^ + 6(ai + a5) + 8a3] A hvilket är formel 1, för ostympad paraboloid.

Emedan üi + a^ = A (se ofvan), är 3 (ai + a^) = 3 A. 3 Emedan a, = g i4, är 6 aa = 3 A. Pä grund häraf kunna

vi skrifva paraboloidens volvm

k =^Ah = -j^.Ä= (A + 3(a, + a,) + 6a,) A

hvilket är formel 2. för ostympad paraboloid.

Emedan enligt ofvan 3 (ui + aj) = 3 A, och ag = ^ ^

6 ' är 2 as = -4.

Pä grund häraf kunna vi skrifva paraboloidens volym

1 4 -4A A

k = ^ Ah = ~g- = [3 (ai + a^) + 2 Og] g- , hvilket är

formel 3. för ostympad paraboloid.

^ Figur 8 föreställer en ostympad

paraboloid indelad i fyra lika l&nga sektioner. Enligt ofvanst&ende för alla ostympade paraboloider gällande sats hafva vi

/ 3 ^ 1

^i = ^A\ üi = - A; sälunda % +

Fig. 8. + as = ^ A och 8 (ai + a«) = 8 A.

103

och

1 9 Ah

Vi kunna nu skrifva paraboloidens volym k = o -^^ ^ iii

= [A + 8 (ai + Os)] tq, hvilket är formel 4. för oslyrapad

paraboloid.

Figur 9 föreställer en paraboloid inde- lad i tolf lika länga sektioner. Pä grand af ofvananförda för alla ostympade para- boloider gällande sats hafva vi

öl = j2 A; as = j2 A; 07 == jg A; a^x

= TS -A och s&lunda 3 (ai + ^s + 07 +

9 + an) = 6-4. Emedan as = to -^

o* = ^ A, är 2 (as + ci^) = 2 A.

kunna pä grund häraf skrifva paraboloidens

volym ^%' ^'

k = ^ AÄ = -^j^ = [3 (ai 4- 0^5 + 07 + au) + 2 (a« + o»)]

T^, hvilket är formel 5. för ostyrapad paraboloid. H. s. b.

Figur 10 föreställa en ostympad kon indelad i sex lika länga sektioner. Konens volym k = V« ^^- Emedan hos konen genomskärningsareoma af- taga uppät pä samma satt som kva- draterna af af ständen tili konens spets hafva vi:

26 1

ai = -^A\ a^ = Hg -4; sälunda ai +

a^ = :^A och 6 (ai + 05) =

36

36

A =

Fig. 10.

13 A 3 •

Ostympad kon.

Vi veta

104

9

vidare att a här är = noll samt att a^ = ^ ^4, altsä 8 €u

ob

= ''Vsß A = -^— . A är naturligtvis = -q^. Vi finna s&-

22 lunda att A + 6 («i + «s) + 8 as = -5- A. Pä grund af

detta kunna vi skrifva konens volym k = ^^ Ah = -^ W

= [i4 + 6 (öl + «5) 4- 8 Ö3] öö' hvilket är formel 1 . för

ostympad kon.

Emedan ai + as = ^^ -4 är 3 (cti + aj) = -^ A;

9 9

och emedan a^ = ^^ -4 är 6 aa = ^ -4. Emedan vidare A

DO o

= -5— kunna vi skrifva —0— = — ^ — = A + o (ai -+- öt*)

O DO

4- 6 «a, samt konens volym

hvilket är formel 2. för ostympad kon (« naturligtvis här,

säsom hos alla ostympade kroppar = noll).

13 Emedan enligt ofvan —.1 = 3 (ai -f «s) samt aa =

K^ A, är ,. A = -^ .4 = 3 (ai + aj) + 203. Vi kunna ob o b

1 8 Ä

därför skrifva konens volym k = -AA = A.^- = [3

o 00

(tti + Ö5) + 2 ttg] 3-, hvilket är formel 3. för ostympad kon.

Figur 11 föreställer en kon indelad i fyra lika länga

sektioner.

9 1 10

Emedan a^ — —A och aa = t^ är ^^ A = ai + ag

106

och ' A = b A = 8 {üi -{- Ib

+ Og), samt 6 A = A + 8 (ai +

+ Oj). Vi kunna därför skrifva

konens volym

, l^f 6 A . h r A I ^=3^/^= 18 = f^ +

8 {üi -j- ttg)] tq, hvilket är for- me! 4. för ostympad kon.

Figur 12 föreställeren ostym- pad kon indelad i tolf lika iänga sektioner.

Emedan 11« _ 121 _ 12« ^ - 144 ^ ~ ""^

A

Fignr 11.

7»

49

12' ^'^ ~ 144 ^ "" ^*

5*

— 4 =

12«

25 144

^ = «7

12« ""144 ^"' ^^ 144

= (öl + as + a7 + au) och 3 . 196 ^ 588 ^

144 144

+ tts + «7 + an).

9

Emedan vidare -r^^ A =

IS'*

Fig. 12.

81

144^ = «b; och j^^A = :^A =a. är 2 (a« + «9) =

180

rrr -4, Vi kunna nu skrifva konens volvm

144

ir _ ^ . A _ 768 ^A _ 768 ^ . h _ 588 .4 + 180 .4 ^

144 16

144

16

106

Ostympad neiloid.

= [3 (ai + 05 + ttT + flu) + 2 (aa + a«)] jg, hvilket

är formel 5. för ostympad kon. H. s. b.

Hos den ostympade neloiden aftaga som bekant genom- skärningsareornas storlek pä samma sali som tredje potensen af höjderna. Figur 13 föreställer en ostympad neiloid in- delad i sex lika länga sektioner.

h Vi hafva nu (fig. 12)

125 .

68 ^ — ^1 — 216

6» ' ""^ 216'

üi -\- a« samt

sälunda -^rr^ A = 216

6.126A 756 A

216

216

8

= dz

Fig, 18. 27

= 6 (ai -f- a,). Vidare är ^, A

A och sälunda — Wt: — = 8 as =

6» 216 A

216 '^ ^* 216

noll, emedan kroppen är ostym

216 A. üttrycket a är här päd. Vi hafva säledes: 216A + 216A+ 756A IIA .,«,,,, q

Pä grund häraf kunna vi skrifva neiloidens volym

»^ = I^'^ = ä^^ = ^Ä = f^ + « ('^^ + '^»^ +

-j- SogJ öö» hvilket är formel 1. för ostympad neloid.

Emedan enligt ofvan (fig. 13)

126 ^ , .. 3 . 126 , 378 . . ,

A = Ci + ÖS, ar — jj^ .4 = 5^ ^ = 3 (Ol + Cj).

216

216

216

27 6 27

Vidare hade vi ^irrs- A = Os, hvaraf följer att ^\„ A

216

216

162 216

A = 6a, eller om dessa bäda uttryck adderas

107

540 5 7

A = 3" A = 3 (ai + öTj) + 6 03 samt ^ A = A-\- S

216

(«1 4- ag) + 6 Og.

Vi kanna nu skrifva neiloidens volym

k =^Ah = 2. Ah = ^.l.A = [A + 3(a, + a,) +

-|-6 Oj] T-r, hvilket är formel 2. för ostympad neiloid. 14

Enligt ofvan hade vi A = 3 (ai + Ö5) samt aj = ^77^ A, hvaraf 2 as

216

216

54 216

A.

Vi kurina nu skrifva 432

216

A = 2A = 3 {ai + üji) + 2 as

Nu är neiloidens volym

k = ^ AÄ I^A = ^^ -^ = [3 (ai + Ö5) + 2 03] ^, hvil-

ket är formel 3. för ostympad neiloid.

Figur 14 föreställer en ostympad neiloid indelad i fyra lika länga sektioner.

Vi hafva 38 27 ^

4 3 64 ^ ^^

48^ = 64^ = ^»' ^"^' 64^ = ai + 08, hvaraf

8 . 28 . 224 . Q , , . A = -TTi-A = 8(ai + ttg);

64

samt

64

(64 + 224) A 64

= A + 8

(aa + ai) = ^ A. Fig. U.

Vi kunna nu skrifva neiloidens volym

108

hvilket är formel 4. för ostympad neiloid.

Figur 15 föreställer en ostympad neiloid indelad i tolf

11 ka länga sektioner.

Vi hafva

n 3 _ 1331

12« -"^ - «i - 1728 ^

12» il - a. - J728

5J» _ J25^

128-1 - 07 - 1728^

J_8 _ 1

128 ^ - «11 - 1728

A eller ge-

nom addition af uttrycken

1800

1728

A = ai + a» -f 07 +

Fig. 15.

Vidare hafva vi

^8 _ 729^

128 A - a, - ^^2g ;

5400 1728

. 3 . 1800 , + öu samt ^^gg A =

A = 3 (Ol + fls 4- «7 + Oll)-

3» 12«

Ot ==

27

1728 756

A; eller om vi addera

a,-j-a^= 1728

Sälunda är 6912 A

1512 A samt 2 (aj + "9) = p^gS ''^"

1728

= 4 A = 3 (ci + as + «7 + Ol,) + 2 (a, + a,).

Vi kunna nu skrifva neiloidens volym 1 4 i A h

^ ^ 4^'^ = IQ''^^ = ' 16 "" '"'^ ^^' +05 + 07 +

109

+ «ii) + 2 (as + üq)] t^, hvilket är formel 5 för

ostympad neiloid. H. s. b.

Figur 16 föreställer en stympad paraboloid indelad i Stympaii sex lika länga sektioner. Man tänker sig den afstympade PÄ'^Äbololi toppen satt pä sin plats. Den stympade paraboloidens höjd = h; den ostympades = A^ Respektive genomskärnings- areors afstand frän spetsen af ^ paraboloiden (B) lika med BC] h BD, BE\ BF; BG; BH och h^. De genomskärningsareorna motsvarande radierna äro R;

f'i'f ^2' ^sJ '*4; ''ßJ och r.

Säsom bekant förhäller

sig hos paraboloiden (fig. 16) ^^^' ^^*

h^: BH: BF: BD: BC = R^: r\^: v^^: r^^: r^

samt äfven

h^: BH'. BH— BF: BF — BD: BD — BC = R^

1 • '1 — '8 • '3 '5 • '5

r2

BD

Emedan h^ 2 h

BH =

6'

BH

BF =

2h

6

2.

samt BD — BC

^; hafva vi 1 : 2

BF —

2:1 =

1.

l-'l '3 -'3 '5

I» 2 ••2

/> 2 • #• 2 1 • ' 1

samt

1 :2 = ä2 -

2 : 2 = Ti^ - 2:1= r^^ — f\^ '

eller rj^ _ r^^ = 2 Ä2

»

•-• 2 • /« 2 .^_ f» 2

' 3 • ' 8 '5

. ,. 2 f*2

5 • ' 5 '

2 /'i^. hvaraf för S f\^ = 2 /"^ + Tg«

1.

110

t\^ — i\^ = r^^ — /'s^ hvaraf fäs 2 rg* = r^^ + r^^

2.

2 /-j^ — 2 7-2 = Tg« — Ts^ hvaraf fäs 3 j\^ = r,« + 2 /-^

3.

Genom att multiplicera uttrycken .... 1, .... 2 och .... 3 med jt erh&Uer man :

3 .T Ti* = 2 jr Ä* + X Tg^ eller 3 ai = 2 A + aa 4.

2 jt /3* = jr Ti* + jt /*5* eller 2 as = ai + as 5.

3 jt Tg* = üt t\^ + 2 jt r^ eller 3 as = aa + 2 « 6.

ür uttrycken .... 4, .... 5 och .... 6 erh&lla vi nu 2 as = A + a 12 ÖS = 6 (tti + ttg).

Vidare veta vi att den stympade paraboloidens volym = höjdlinjen ganger midtelarean, sälunda hafva vi

k = as.h = 22 aa. A = [^ + « + 6(ai + a5) + 8a,]A

hvilket är forrael 1 för stympad paraboloid.

Emedan 2 a^ = A -^ a samt 6 aj = 3 (ai + a^) kunna vi äfven skrifva den stympade paraboloidens volym pä föl-

jande satt: k = a^ . h = 14 aa . tt = [A -(- « -f. 3 (ai -f-

L

+ ög) + 6 ttg] :rj; hvilket är formel 2 för ostympad para-

14

boloid.

Emedan 3 (ai -|- «5) = 6 Ö3 kunna vi äfven skrifva paraboloidens volym

h h

k = az,h = 8 aa . g = [3 (ai + ag) + 2 a^\ -; hvilket är

formel 3 för stympad paraboloid.

Figur 17 föreställer en stympad paraboloid indelad i fyra lika länga sektioner. Man tänker sig den afstympade toppen fogad pä sin plats. Beteckningarna äro lika dem j flg. 16.

111

Vi hafva nu: h^ : BF : BD : BC = Ä» :

Ti* : r,' r*, samt AI — BF: BF— BD: BD

— ÄC = Ä* — Ti« : ,

/• 2 ■gm ^ , f* i ««3 "Z

1 'S • '8 ' •

Emedan h^ — BF = x, BF

— BD = ^ samt BD

— BC — -r, hafva vi \:2:\ = R* — ry^: n» —

B

Figri7.

r^ : Tj' — r* eller 1:2 = Ä" — i\^:r\^ — r, 2:1 = Tj* — / j* : r,* — r*, hvarur man erhäller

2

2Ä*

2 /'i' = ;'i« — /-j» eller 3 /'i* = 2 Ä> + r.

2 /■,» — 2 r* = Ti» — r,* eller 3 Tj» = r^* + 2 r'

1.

2.

Genom att multiplicera uttrycken .... 1 och .... 2 med ^ erhälla vi 3 jt Ti" = 2 jt fi» + jr Ts* eller 3 Oi = 2 A + cj

3.

3 jr r,* = JT Ti' -|- 2 JT r* eller 3 a» = Ci + 2 a

4.

Ur uttrycken .... 3 och .... 4 erh&Ua vi följande värden: A + a = Ol + «3 och 8 (A + «) = 8 (ai + os). Vi hafva nu den stympade paraboloidens volym

k = (A + a) I = 9 (A 4- a) A = [A + « + 8 (ai + + a,)J tq, hvilket är formel 4 för ostympad paraboloid.

112

Figur 18 föreställer en stympad paraboloid indelad i tolf lika länga sektioner och man tänker sig den afstym- pade toppen fogad pä sin plats. Beteckningnrna äro ana- loga med dem i fig. 16 och 17.

ß Vi hafva nu

BI: BHx BG : BF: BE: BD :

BC = Ti^ : /j* : r^^ : Vq^ r^^ :

^9^ : i\i^, samt

Bl — BH.BH^ BG.BG —

BF: BF — BE:BE—BD:

BD — BC = r\'

«-» 2 • «I 2

'6 -'S

- ^3* : 's'

/« 2 • «1 2 «• 2 • 6 • ' 6 '7 •

f« 2

»- 2.

2

9 • ' 9 ' U

Emedan 5/ — 5// = BH-BG = 1^; ÄG —

2_h 12'

Fig. 18.

= ^,BF-BE=^;BE- BD = l^och BD—BC = ^

hafva vi äfven 2J:|2 : 1 : 1 : 2 : 2 = r\^ — r,' : r,* — r,» : Ts« — /«'' : r«» — / j« :

7"7* — '9* : '■(,* — Tu*, häraf erhälla vi 2 _ n' — f^a'. 2 _ rz^ — r^. 1 _ ^s' — r«» . 1 _

>• 2

'3* - /-S*' 1

r,» — r»' 1

-r,\2

r-,

s

«

'6

/•,2' 2

/

•,*-ro«' 2

/» 2 f» 2

SkafTas nämnarne bort frän dessa fem uttryck erhäller man :

r» 2. 1

5 » A-

2 ^2 /iiiot. a r* 2 _. ,. 2 _j_ 9 f 2 . 2.

2 /-,='

/« 2 .__ •• 2 3 — '3

2 r«2 = r^» — r^ eller 3 r,'

'•3' + 2 r«" ;

,2 ,* 2

+ '•7";

3.

/'s" — r«* = /'b* — r,* eller 2 /

/-,!* _ r»* = 2 /g* — 2 r,* eller 3 r,'' = 2 7-5» + r»«; 4.

r,"" — /9» = /•»» - rii> eller 2 r^« = r,« + i\^; ^,

113

Multipliceras uttrycken .... 1 — .... 5 med jt erhäller man motsvarande cirkelareor:

2 jT Ta* = jr Ti^ -f- jr r^^ eller 2 as = ai + «5 6.

3 ji Tg* = jt i\^ + 2 jr Tß^ eller 3 as = as + 2 a« 7.

2 jr r«^ = jr r^^ + jr T;^ eller 2 ae = as + a? 8.

3 jr r7* = 2 jr /«^ + jt Tg^ eller 3 a? = 2 a« + o« 9.

2 JT Tg' = jr /^^ + Jt /'ii* eller 2 öc, = Oy + au 10.

ür uttrycken 8, 7 och 9 erhäller man

2 Og = «3 + 09 eller 4 a« = 2 (as + ^) H

samt genom addition af ekvationerna 6 och 10

2 (az + öy) = ai + tts + ^7 + öu eller 6 (aa + o^) =

12 ttß = 3 (tti -f- ^4 + ^ + ^u) 12.

Vi kunna nu skrifva den stympade paraboloidens volym

k = ttc A = 16 a« . jg = [3 (ai + as + O; + a^x) + 2

(aa + Og)] j^; hvilket är formel 5 för stympad para-

boloid. H. s. b.

(Forts.)

Ett försök att analysera skogsbeständ.

I 22:dra och 23:dje banden af Forstföreningens Medde- landen för är 1905 och sistlidet är hafva af undertecknad varit införda tvänne uppsatser, i hvilka jag pä grund af in- hemska erfarenhetstabeller om normala skogsbeständs qvan- titativa tillväxt ä olika ständorter i sydliga Finland samt tallträdens i samma trakter af landet medelhöjder vid olika äldrar sökt visa, att virkesbeloppen för särskilda äldrar vid beständens fulia slutenhet erhällas mycket noggrant enligt den allmänna formein:

l:o) W=n.^H.^F.^

Häri beteckna: W = virkesmassan i kubikmeter per

H = trädens höjd i meter och F = formtalet.

Da nu virkesmassan jämväl erhälles enligt formein:

2:o) Vr= A.H.F. i hvilken senare tormel W, H och F hafva samma bemär- kelse som ofvan, medan A betecknar grundytan i qvadrat- meter per hektar eller summan af samtliga ä en hektars yta stäende träds genomskärningsareor vid V^o-^®' ^^ stamhöj- derna, sä fär man häraf tili följd eqvationen:

n.^H.^F.^ = A. H. F. Enär äter H och F äro gemensamma i membra pa hvardera sidan om likbetstecknet, sä finnes genom förkortning:

3:o) A = n.^ H. F.

115

Dk vidare det allmänna uttrycket för formtalet är F = — -^ sä gif ver detta insatt i mom. 3:o i stallet för F.

4:o) A = —7-^ H, hvaraf fäs :

' 71+2

c \ 1 • A.

^=«) TT+ä = H. Insättes äter värdet pä A ur mom. 4:o samt det all- männa uttrycket för F i formein 2:o, sä uppstär formein:

6:o) W = (-^ H) * och häraf erhälles vidare : 7:o "^ = f!^

71+2 /f.

ür formlerna 5:o och 7:o finner man tvänne uttryck för //, nämligen H = ^^^±^ och H = {Lt^V^, hvarige-

nom man kommer tili eqvationen (^+2)A n+2 Km; ^^^j^

häraf fäs genom förkortning:

8:o) n = —=^ yw-

Med tillhjälp af förestäende formler är det nu möjligt att, om ock faktorerne A, H och F icke vore riktigt upp- skattade, temmeligen noggrant bestämma deras inbördes stör- lek och att följaktligen äfven beriktiga virkesmassans belopp per hektar.

^Emedan vära inhemska erfarenhetstabeller emellertid icke lemna ett tillräckligt underlag för beräknande af de faktorer, pä hvilka skogsbeständens massatillväxt grundar sig, ser sig undertecknad nödsakad att för ändamälet välja nägra af utlandets tillväxttabeller. I sädant hänseende bar jag velat hälla mig tili de af framlidne Professorn Franz v. Baur upprättade normalerfarenhetstabeller för granbeständ. Visser- ligen innehälla icke heller de uppgifter om stammarnes i sin helhet virkesmassa per hektar med uteslutande af qvistvirket, men man finner i alla fall tillräckliga fakta för ett temme- ligen noggrant bestämmande af stamvirkesmassan i sin helhet.

116

Utgär man frän antagandet att beständens höjd, grund- yta och Derbholzvirkesmassa vore normala samt att sist- nämnda virkesmassa motsvarade stamvirkesmassan, hvilket densamma i sjäifva verket ej gör, emedan ju toppsektions- virket frän och med 7 centimeters diameter saknas, sä finge man forratalsexponenten n enligt tre olika formler. Jag tilläter mig att sälunda beräkna formtalsexponenterna för t. ex. 30, 75 och 120 är gamla bestand af alla fyra bonitets- kiasserna och börjar i sädant hänseende med beständen af boniteten I.

Man fär da först för 30 är enligt formein 5:o — rir

" 71+2

= -,— , n = 2.389. Enligt formein 7:o -^ * = -- - erhälles

10.3 ^ 71+2 10.8

32.0 n = 2.328 och enligt formein 8:o // = i/fSS' ^ ~ 2.484.

Tages nu medelproportionalen tili dessa exponenter, sä er- hälles n = ]^/2.8^9» X 2.826' X 2.484 = 2.383. Med afseende ä

denna exponent blifver A = 31.90 qvadratmeter och H = 10.33 meter, medan W fäs = 179.2 kubikmeter.

För 75 är erhälles enligt formein -^-- "='-, n= 1.98»,

" 71+2 26.4'

enligt formein --- = --.^ n = 1.951 och enligt formein

•^ 71 + 2 26 4 '^

n = -^^^i^, n = 2.048. Medelproportionalen tili dessa expo-

^647 ^

6

nenter är n = >/i.9^x i.95i>"x 2.o^ = 1-*^^' ^^^ afseende hvarpä man fär A = 52.oo qvadratmeter, H = 26.45 meter och \V = 685.5 kubikmeter.

För 120 är blifver enligt formein -^r-^ = ~, n = 1.88i,

^ 71+2 3o.o

enligt formein - - ^ = 7;'- , n = 1.832 och enligt formein ^ n + 2 35.0 ^

60 0

// = .^./jo '' = 1»57. Medelproportionalen tili dessa expo-

117

nenter erhälles forty n = /iTss?^ 1m?3< TSw == ^ •^^'^ ^^^ "™^^ afseende därpä blifva A = 59.87 qvadratmeter, H = 35.09 meter och W = 1017 kubikmeter.

Pä enahanda satt finnes för bestand af boniteten U och

n ' 27 8

30 är enligt formein ^^ = ---, n = 2.689, enligt formein

^ n+2 6.7' » B

— = L^ — ^^ = 2.582 och enligt formein n = ~/k^ ,n =

/I+2 6.7 " 1^95.0

2.852. Medelproportionalen tili dessa exponenter är n =

K^689*x 2.582* X 2.857 ~ 2.679. Mcd afseende härpä blifva A = 27.67 qvadratmeter, H = 6.73 meter och W = 106.6 ku- bikmeter.

För 75 är erhälles enligt formein — - = -' n = 2.105, enligt formein ^ = ,rr-^, n = 2.iii och enligt formein

^ /i-|-2 21.0 "

47.7

n = w^;.."^, ^? = 2.096. Medelproportionalen tili dessa ex-

ponenter finner man dk n = 1/2.105' X 2 111* X 2.09« ~ ^-^^^ ^^^ med afseende härpä blifva A = 47.74 qvadratmeter, H = 20.98 meter och W = 513.8 kubikmeter.

För 120 är fär man enligt formein -^ = ^% = 2.ooo,

'^ /I-I-2 28.0

enligt formein ", ^ =^ ,^ '', r? = I.997 och enligt formein

n+2 28.0 ' ^

56.0

n = /- - - , r? = 2.001. Medelproportionalen tili dessa exponen-

ter äv n =r. /2.ooo*x 1.997* X 2.001 = 1.999, med afseende hvarpä man erhäller A = 55.96 qvadratmeter, H = 28.02 meter och W = 783.8 kubikmeter.

öfvergäende tili beständen af boniteten III finner man

n * 24 0

för 30 är enligt formein , - = -— , n = 2.906, enligt formein

^ n+2 4.8 » n

118

^ = ^-j--, n = 2.511 och enligt formein n = 771" . n =

3.578. Till dessa ezponenter är medelproportionalen n =

^2.906" X 2.611* X 3-678 ~ 2 866. Med afseends härpä blifva A = 23.61 qvadratmeler, H = 4.88 meter och W = 67. 8s kubikmeter.

71 * 43 2

För 75 är erh&Ues enligt formein — —- = --^, n = 2.235,

^ /14-2 16.4

enligt formein -^V-s = ..., '", ^ = 2.216 och enligt formein

^ 71+2 lb.4 ®

432

^ = / — , n = 2.260. Medelproportionalen tili dessa expo-

nenter är n = |/2.2a6' X 2.2i6' X 2.200 = 2.233, med afseende hvarpä man fär A = 43.17 qvadratmeter, H = 16.41 meter och W = 373.8 kubikmeter.

För 120 är finner man enligt formein - - = --^, n =

71 * 1^592 0

2.179, enligt formein — -— = \,', n = 2.208 och enligt

' ^ 7i-h2 21.0 ^

52.0

formeln n = wj^yT' ^ ^ 2.132. Medelproportionalen tili dessa

•

exponenter erhälles n = f/2.179' x 2.208* x 2.i87 = 2.i8i, med

afseende hvarpä blifva A = 52.07 qvadratmeter, H = 20.97 meter och W = 569.6 kubikmeter.

Slutligen fär man för boniteten IV och 30 är enligt

formeln ^^^ = g, n = 2.«7., enligt fomeln ^ = if^,

17.6

rt = 2.534 och enligt formeln n =. ^ö^-, n = 3.451. Medel-

proportionalen tili dessa exponenter är 7? = ^ 2.879* x 2.534* x 3.46i = 2.844, med afseende hvarpä man finner A = 17.35 qvadrat- meter, H = 3.65 meter och W = 37. 21 kubikmeter.

För 75 är erhälles enligt formeln ■ —r^ = tk-i ^ = 2,345,

^ 71^-2 12.6 '

119

y^Sb-o

enligt formeln — — ^ = \a ' i ^ == 2.24» och enligt formeln

37.4

n = /^öT » ^ = 2.493. Medelproporlionalen tili dessa expo-

•

nenter finner man n = ^2.845* x 2.249' x 2^ = 2.336, med af-

seende hvarpä f äs A = 37.23 qvadratmeter, H ^=: 12.6« meter och W = 254.0 kubikmeter.

För 120 är finner man enligt formeln -^^ = r^, n =

^ n+2 16.0 '

n ' r/397 0

2.315, enligt formeln — -^ = ^-rr-^, ^ = 2.319 och enligt for- "^ /1+2 16.0 **

46.0 mein n = /^^=-, /i = 2.309. Medelproportionalen tili dessa

•

exponenter blifver da n = j/2.815* X 2.819* X 2.«09 = 2.315, med

afseende hvarpä man fär A = 46.oi qvadratmeter, H = I6.00 meter och W = 395.0 kubikmeter.

Säsom häraf framgär, gifver beräkningen endast föga förändrade grundytor och medelhöjder, medan däremot virkes- massorna per hektar i allmänhet skilja sig mer eller mindre och öfverhufvud utfalla, enligt hvad redan pä förhand anta- gits, nägot drygare an Derbholzbeloppen.

Med tillhjälp af den metod för krokliniers beräknande, som af mig angifvits i 20:de bandet af Forstföreningens meddelanden för är 1903, kan man nu för bestand af hvarje bonitet för sig beräkna virkesmassor, höjder och formtals- exponenter säväl för alla äldrar emellan 30 och 120 är som jämväl för äldrar under och öfver nämnda tal. Jag förbigär dock tillsvidare dessa beräkningar och skall i .stallet verk- stäiia en beräkning af de medelproportionela virkesmassorna, höjderna och formtalsexponenterna för bestand af hvarje tioärsperiod frän och med 30 tili och med 120 är samt för alla fyra boniteten gemensamt. I sädant hänseende tager man medelproportionalerna af virkesmassorna vid 30, 75 och 120 är, hvarje af dessa äldrar för sig, da desamma blifva

120

för 30 är W = 83.35, för 75 är W= 427.7 och för 120 är W= 651.0 kubikmeter per hektar. Dessa virkesmassor gifra för beräknande af öfriga virkesmassor indexformeln i

2.008 I

= 0.8846 1 /^ Q och virkesmasseformeln W = 427.7 l/ ö,

r 75 V 75

i hvilka formler betecknas med / index för den rot, enligt hvilken virkesmassorna bildas, med a den älder, för hvilken virkesmassan sökes, med 0.8846 indextalet för 75 ärs bestand, med W virkesmassan, som sökes för äldern a och med 427.7 antatet kubikmeter inom bestand af 75 ärs älder.

Pä enahanda satt beräknas nu medelproportionalerna tili höjderna, som blifva för 30 är // = 5.93 meter, för 76 kr H = 18.42 meter och för 120 kv H = 23.97 meter. Dessa höjdtal gifva för beräknande af öfriga höjder index-

1.7A2 C

formein / = 1.364 l/iL och höjdformeln H = 18.42 l/^ ^^

i hvilka formler i betecknar indexet för höjdkurvan vid äldern a, medan a utmärker den älder, för hvilken höjden sökes, H betecknar den för äldern a sökta höjden, talet 1.364 utgör indexet för äldern 75 är och 18.42 är höjden i meter för träden af sistnämnda älder.

Tager man vidare medelproportionalerna tili formtals- exponenterna, sä fäs desamma för 30 är a? = 2.686, för 75 är n = 2.161 och för 120 är r? = 2.086. Dessa exponenter gifva, om de belraktas säsom funktioner af höjderna vid 30, 75 och 120 är, för beräknande af öfriga exponenter indexformeln

3.947 {

42

/ = 6.949 l/~JL- och exponentformeln n = 2.1611/18::

y 18.42 y H

hvilka formler / betecknar indexet för exponentkurvan vid höjden //, medan H utmärker höjden för den sökta expo- nenten, talet 6.949 utgör indexet för exponenten vid 18.42 meters höjd och 2.i6i exponenten för 18.42 meter. De sä- lunda beräknade formtalsexponenterna, höjderna och virKes- massorna äterfinnas i följande tabell I a.

1	i!	HU
:	II
2.	s >	S?g.
?	ll	HS» ^55
30	5.J11	2.«86	C
40	6^70	2.418	1
50	6.SU	2üM
60	e.sso	2.I2S
70	6^T	2.178
80	To»	9H7
90		3.m
100		'J.109	'■
110		2.09«
120	l.m	2,08«

0.8084	bM	0.J5«fl	83.M	83.88
0.9638	9.M	0.M68	161.8	158.9
1.0«3	I2.M	0.7!M	244.1	240.7
	1S.TO	0.7910	322.8	320,5
	17.48	0.8549	394-5	393.<i
	19.28	0 9114	459.0	4Ö9.S
	20 M	0.968T	516.3	517.8
	22.0»	1.031	566.8	568.9
	23,08	1,071	611 &	612.«
1T88	23.98	1.118	651.2	S52.1 1

Anmärkning: Da nii de enligt skilda formler beräk- Dade formtalsexpoDenterna och höjderna, hvilka ju dessutom verka qvadratiskt, gifva nära öfverensstämmande resuUat med Tirkesmasseformlern'i, sä bestyrkes härjgenom de begagnade tillväxtsberäkningarnes användbarhel för de me»t olika fall.

Man kan följaktligen med tilthjälp af förestäende form- ler beräkna formtalsexponenterna töp hvilka höjder som helst. Det äterstär alltsä, alt nu uträkna höjderna för bestand af olika boDJtet. Sedan detta skell, beräknas de höjderna mot- svarandeformtalsexponentema, hvareftervirkesmassorna forde skilda tidsperioderna erhällas enligl formein W = (-^r-5/') ' Diametrarne för Iräd af olika äldrar beräknas säsom funk- tioner af böjdema uch formlalsexponenterna. De mest an- lagliga diametrar för slutna bestand Unnas pä följande »an.

122

Om man fr&n tabell I a uträknar medelformtalsexponenten för äldersperioderna 30 — 120 är, sä finner man n = 2.23«.

n * Till denna exponent är uttrycket —7-5 = I.18O. Beräknas

Uttrycket — — ^ jämväl för öfriga tidsperioders formtalsexpo-

nenter fr&n och med 30 — 120 är, sä fäs för 30 är — r^ =

11+2

1.540 och för 120 är —--=: = 1.065. Divideras iäedan l.iso

n+2

med 1.540 och 1.065, sä uppstä qvottalen 0.7667 och I.108. Dessa qvottal borde i allmänhet multiplicerade med höjd- talen för samma äldrar gifva diametrarne, men da diamet- rarne icke gärna böra beräknas understiga en procent af höjderna, sä mäste talet 0 7667 multipliceras med 1.305. Da nu äfven qvottalen för öfriga tidsperioder multipliceras med talet 1.305 blifva desamma emellertid för stora. Faktom 1.108 för 120 är blefve t. ex. 1.446. För att nu äterbringa denna och samtliga andra qvottal tili antaglig storlek, drager man ur desamma roten 3.57, hvarefter de sälunda uppkom- mande talen multipliceras med motsvarande höjder. Pä detta satt hafva de i efterföljande tabell I b ingäende diametrame erhällits. Grundytorna för de skillda äldersperioderna finner

man enligt formein A = (-3:0) -^ ^^^ genom att dividera

grundytorna med genomskärningsareorna per stam erhälles antalet stammar per hektar. Sälunda kommer man för be- stand af medeltillväxt tili följande tabell I b.

9U I 'J.U6 1 (t.BWZ I '20.78

100 2.1CB 0,fiiM I 22.oa

110 2.0K 0.5117 23-08 I 2fi.M 22.10 1013 51.88 612.« 0.7°/«

120 I 2.08S I 0.sia& I 23.98 j 26.&S 1 23.16 | 959 \ 53.XT \ 652.1 | O.fl %

Analogt härmed uträknas tillväxttalen för de olika bo- oiteten och blifva bärvjd:

S,tl»_

För bonileten I och höjderna, indexformeln i = Lsas !/.?_

'75

samt höjdformeln H — 26.*5 j/—, äfven-

som för formtalsexponenterna indexformeln

( = 6.9*9 |/ ^ och exponenlformeln : n

]

124

l.»Tt

För boniteten II och höiderna, indexformeln / ■= 1.281 l/S.

^ 75

i

och höjdf ormeln H = 20.98 j/ 3..

1,4»S

För boniteten III och höjderna, indexformeln i = 1.400 y ^

t

samt höjdformeln H = 16.41 y ^\ äfvensom

l.SST

För boniteten IV och höjderna, indexformeln i = 1.430 l/R.

^ 75

samt höjdformeln H = 12. et j/^-

Formtalsexponentformlerna blifva gemen- samma för samtliga boniteten. Sälunda fäs:

Tabell II.

Innehällande uppgifter för boniteten I.

		?			a. -'S
!?	5*			1	Sr 2.
<90				1	§2 ?
		53			5j s "•3- 2.
	3 "^	u3	o $	o 9	•OS»
Ou 5	1			3	11 i
?	D	^i	3 <L •	a	Hli
		1	IB		-tv: "
		I-.«		•r a:
		o			••
30	0.9748	10.83	6.002	2.880	178.5
40	1.089	14.54	6.545	2.241	296.8 .
50	1.187	18.79	6.984	2.155	441.2
60	1284	22.28	7.288	2.106	576.8
70	1.851	25.18	7.518	2.074	704.1
80	1.428	27.68	7.7Ü4	2.050	825.8
90	1.489	29.89	7 856	2.082	936.7
100	1.651	31.881	7.982	2.018'	1040
110	1.600	33.60	8.091	2.0061	1139
120	1.664	35.08	8.181	1.998	1227

Tabell III.

Innehällande uppgifter för boniteten IL

		a			^ ?
	*.	•	■^		? »
	0 s' «■	'S		1 3	«1 &
1	2 «	formle dcma 1	1»		§" 3 « »'' B
e	a M	•1	9 3s	o 9	d II «; s-f- -
o.	» »T	o pr	«^
1	a Q		B 9 B &' SB «	3 9 SB
	«B	9	IB		- «B (O
	Mt	IB	t-»
30 0.8060	6.78	5-884	■ 1 2.6061 98.40
40	0.9824	10.88	6.081	2.857	192.8
50	1.041	14.28	6.509	2.249	286.9
60	1.144	17.26	6.884	2.182	386.2
70	1.287	19.84	7 081	2.189	480.8
80	1.823	22.03	7.271	2.109	568.9
90 1.404	23.88	7.422	2.087	647.4
100 1.481	25.47	7.542	2.070	719.1
110 1 564	26.84	7.644	2.057	783.4
120	1 624	28.02	7.729	2.047	841.8

125

Tabell IV.

Inneh&Uande uppgifter för boniteten UI.

		D
		<»
	^iim		»^
^	s	3	?l	?
m	i	3* •■■	ii	C
3 Ob §	I?	P B »9 5.		P
s	a. —	** CT	M
	^ s	— c	^ ®	•d
	ii	^i	o S	o
t	• 3	T	O 3	3
	9 3	H	??§	ff
*		- 3. pr	3 g-	3
	9	'S

— a;

30

40

501

60

70

80

90

100

110

120

0.7694

0.9202

lU)68

1.206

1.887

1.462